High Sport Svenska AB

J-EM 2014 i Arco

Postat av: Lova Rosenqvist den 09/09 - 2014 kl. 10:31:00

Jag bestämde mig någon gång i våras för att åka på JEM i bouldering i Arco, Italien. Jag ville göra det som avslutning på mina år som junior, för att ha något direkt mål att träna för och för att det är så himla roligt! Och inte heller den här tävlingen gjorde mig besviken.

Jag blev upphämtad hemma i Mölndal klockan kvart i sex i fredags (5/9) av Nicki efter att han ringt en halvtimme tidigare för att kolla att jag var vaken. Vi tog ett plan från Landvetter vid kvart över sju för att träffa upp resterande delen gänget från Stockholm och Eskilstuna på Frankfurts flygplats någon timma senare. Fredagen blev lite utav en resdag men den innehöll även italiensk pasta, glass och invigningsceremoni för tävlingen. Tanken med den var bra, alla landslag hade på sig sina gemensamma kläder och varsin stor flagga för att tåga genom Arco, dock ösregna det och vi blev alla genomblöta. Bra uppladdning inför nästa dag. När vi väl var framme på tävlingsområdet och hamnade under tak var vi genomfrusna och att lyssna på en italienare som pratade italienska i ytterligare en halvtimme gjorde nog ingen superlycklig.

Vi äldsta juniorer hade tävlingsstart 16.40 i lördags vilket innebar både sovmorgon men också en hel del väntan. Jag var nervös men samtidigt supertaggad och väldigt sugen på att tävla, jag visste att min chans på en ”bra” placering knappt existerade men jag ville ändå göra mitt absolut bästa och känna att jag klättrade på en så hög nivå som möjligt.

Tävlingen startade tidigt för de yngsta och när vi blev upphämtade på morgonen fick vi höra att deras kval hade varit något kaotiskt. På bouldertävlingar för juniorer har man gruppkval där alla vill komma upp för så många problem som möjligt, för att det ska bli rättvist ställer man sig i kö till det problem man vill försöka på och man kan bara stå i kö till ett problem i taget. Problemet är dock att det blir mycket väntan och ställer man sig i fel köer kan det bli väldigt ont om tid till att göra sina försök. Att de flesta boulderproblemen korsade varann och bara ett fåtal kunde vara på väggen samtidigt och väldigt stora grupper gjorde inte heller saken bättre. 


När vår tid väl startade var vi väldigt beredda på att den skulle vara knapp. Katrin var först upp på väggen av alla i vår grupp på det problem vi trodde skulle vara lättast och vi skulle ha störst chans att komma upp för. Vi hade så himla fel. Startgreppen gick knappt att etablera och att ta andra crimpen var riktigt hårt. Inte ens de allra bästa kom upp. Överlag var kvalet riktigt hårt och svårt men problemen var fina och även vi som hamnade på nedre halvan av resultatlistan fick klättra mycket.  

Jag är nöjd med min insats och jag kände att jag gjorde vad jag kunde. Jag kan inte riktigt uttala mig om vad övriga 10 svenska klättrare kände. Jag såg inte så mycket av de andras kval och ingen gick tyvärr till final, dock behöver det varken betyda en dålig prestation eller missnöje men det kan det och andra sidan göra det.

Kvällen och resterande delen av dagen spenderades med mer italiensk glass, mer pasta, mängder utav pallade vindruvor och dessutom flera timmars snack om gamla klätterminnen. Även för mig som inte har varit med längst eller mest har det blivit en hel del tävlingar, läger och gemensamma träningspass genom åren.

På söndagen fick vi se riktigt starka klättrare kämpa om titeln som Europeisk Juniormästare, det är verkligen imponerande och inspirerande att se sådana här tävlingar med så duktiga klättrare. Tyvärr missade jag finalen i den klass jag själv deltagit i då vårt flyg tillbaka mot Göteborg lyfte och även om jag inte ville hem från Arco som är väldigt vackert eller det goa gänget så kallade antingen jobb eller skola på oss alla.

Text och bild
Lova Rosenqvist  

Kommentarer (0) | Läs mer

Magic Woods

Postat av: Lova Rosenqvist den 21/12 - 2013 kl. 13:22:00

Jag spenderade två veckor utav mitt sista sommarlov i Magic Wood, Schweiz. Väl spenderade veckor. Planen var redan i våras att sticka ner till Europa efter sommarjobbets slut. Klockan 6 på morgonen lördagen den 28:e juli lyfte planet från Landvetters flygplats. På plats på Bodhi Camping i Magic var jag dock först vid 20-tiden samma kväll. En resa som bjöd på allt mellan försenade flyg, fel bussar och alldeles för varma tåg.

I Magic väntade en hel drös goa människor på mig. Jag var sist att anlända, övriga hade redan spenderat allt mellan en vecka och två dagar där nere och kommit in i klättringen. Själv kände jag mig också relativt stark från början trots att sommarlovet i övrigt hade bjudit på alldeles för lite klättring.

Första dagen blev en sån där dag som man bara drömmer om. Fint väder, mycket klättring, bad i forsen, glada skratt och så var det väldigt roligt att äntligen få träffa alla igen. Vi fick under veckorna in en väldigt skön rutin, som i mångt och mycket liknade den första dagen. Uppgång vi 8, frukost, klättring, långlunch i solen och bad i forsen, klättring, middag och sist men inte minst lite mys utanför tälten innan det var sovdags. Undantagen blev regndagarna och vilodagarna.

Andra dagen stod det regn på prognosen – från och med klockan 12. Vi var därför uppe med tuppen för att få lite klättrat innan skurarna kom. Dagens mål blev beach-blocket och för min del första sessionen på Grit de luxe. Det var ett bra val dels för att det går snabbt att gå dit från campingen men även för att det inte var överbelamrat utav andra klättrare så tidigt på morgonen. Vid de flesta  tillfällena var det ett 20-tal klättrare som samtidigt försökte på samma problem. Och jag vet, för jag var ofta en utav dem. Resans projekt blev för min del Grit de luxe. Jag hade redan förra året sett problemet på film och hade lite hela tiden sett fram emot att få testa på det. 7a+/7b är ingen grad jag vanligtvis kommer upp för och dynamiska move är inte min stil. När jag på kanske femte sessionen dags-flashade problemet gjorde jag även det med en statisk beta. Jag var väldigt förvånad när jag stod på toppen men jag var inte ett dugg förvånad över att jag hade ställt upp högerfoten högt och låst av istället för att dra dynamiskt med dåliga fötter till den lilla crimpen.

Hela eftermiddagen den andra dagen spenderades på restaurang Edelweis. Väldigt mysigt ställe som verkligen bör besökas under en trip till Magic Wood. Det är hit alla söker skydd de regniga dagarna samt äter glass de soliga dagarna.

Efter att Stella hade lämnat oss på min fjärde dag för att resa uppåt på kontinenten och klättra rep i Frankenjura blev det en hel del klättring med bara Hanne. Självklart var både Gina och killarna med största delen utav tiden men sammanlagt under veckan spenderade jag och Hanne många timmar på svåra 6:or och lätta 7:or i skogen. Om man ska nämna något om graderna i Magic så tycker jag att man kan säga att de ofta är ojämna. Min uppfattning efter två veckor är att i vissa fall behöver man ta i som ett monster utan att ens lämna marken medan man i andra fall undrar om klättrar fel för att det är så lätt. Detta gäller framförallt de mindre repeterade problemen.

Dagarna flöt på i ett bra tempo. Jag har aldrig tidigare varit iväg och rest så länge som jag var nu och två veckor är faktiskt dubbelt så mycket som en. Efter att halva tiden hade passerat hade jag fortfarande en hel vecka kvar och känslan av att man hinner man nästan allt man vill tycker jag är ovanlig på klätterresor.

Sammanfattningsvis bjöd veckorna på allt som jag hade hoppats på! Både mycket klättring men även tid för att ta det lugnt och göra vad man själv känner för. Schweiz är i allmänhet väldigt vackert och Magic är verkligen inget undantag. Har du någon gång en vecka och lite pengar över är området väl värt ett besök. Här finns klättring för alla och klarar man sig undan regnet lika bra som vi gjorde är det svårt att inte få mycket klättrat.

Nu är det för min del dags att börja skolan igen och nästa klätterresa känns tyvärr avlägsen just nu. Jag antar att det istället till största delen kommer bli boulderpass på fabben och en hel del häng på klipporna och blocken runt Göteborg!

Bilder: Lova Rosenqvist och Hanne Riise

Kommentarer (0) | Läs mer