High Sport Svenska AB

En vecka på Kalymnos

Postat av: Administratör den 27/04 - 2015 kl. 00:00:00

För två år sedan var jag på den fantastiska klätterön Kalymnos och har sedan dess viljat åka tillbaka. Under påsklovsveckan var det dags för en efterlängtad återresa med klätterkompisarna Hannes Puman och Nea Herforth.

Våra tre första dagar var nästan helt perfekta vädermässigt och vi hann med massa fin klättring. Jag lyckades bland annat onsighta "Magnetus" (7c) och toppade även "Fun de chichunne" (8a). Jag hade prövat 8a leden en gång när jag senast var på Kalymnos men föll den gången av utmattning, som jag minns det.

Leden i sig känns som en resa och är 40 meter där ca 90 % av leden är takklättring. För det mesta var det bra grepp på leden och några tyngre flytt emellanåt. Dock hjälper det inte med bra grepp när underarmarna börjar säga ifrån och jag trodde väl aldrig att jag skulle orka hela vägen upp när jag hade kommit några meter på leden. Jag höll på att ramla några gånger och efter att ha klättrat i en timme var jag slut i kroppen och huvudet. Tänker att jag ska köra tills jag faller även fast jag är bra sugen på att vila i repet. Till sist när underarmarna hade gett upp helt lyckades jag trycka kroppen mellan två stalaktiter och fick då en bra no-hands vila innan de sista 7 meterna. Vila säkert i 10 minuter och börja sen klättra igen, greppen såg bra ut högre upp och tänker att de sista flytten är nog lätta.

Självklart var det inte så, utan efter 40 meters klättring (i mestadels tak) i 90 minuter var det sista movet ett av de hårdare (man känner sig nästan lurad). Man var tvungen att dra till för att komma till ett bra men lite sloopigt grepp för att sedan kunna klippa ankaret. Första gången jag drog till missa jag! Känner att det är kört men vägrar att släppa och på något sätt kom jag ner lite på leden och kunde skaka ut armarna en sista gång. Klättrar upp igen och träffar slutgreppet och kan då klippa ankaret totalt slut men samtidigt helt upprymd.

Hade sedan träningsverk i tre dagar framöver i underarmarna men det var det värt. Alltid lika häftigt när man överlistar sig själv och klarar något man ej trodde var möjligt. Fira sedan med att klättra en jättefin 6c led som omgavs av vackra lavendelblommor.

Resterande dagar hade vi tyvärr inte lika bra väder ,kallt och blåsigt var det. Ibland kändes det som man bara skulle kunna luta sig framåt och vinden skulle då ta emot en så man ej skulle falla framåt, det blåste galet mycket helt enkelt. Jag accepterade då att förutsättningarna var lite för dåliga för att jag skulle kunna lyckas pressa mig på något mer hårt. Men lite mer kul klättring hann vi med de sista dagarna i alla fall och fick njuta extra av de fina soldnedgångarna såklart. Så trots lite taskigt väder var jag nöjd med resan. Kul klättring, fint landskap, god mat och härligt sällskap vilket är allt man behöver.

På vägen hem kände jag mig inspirerad för mer klättring och träning.  Så nu blir det träning inför sommarens tävlingar och så får det bli ännu mera klättring bland berg senare i sommar och höst. :D

Katrin Amann