High Sport Svenska AB

Worldcup Innsbruck 2014, Boulder

Postat av: Stella Plantin den 21/05 - 2014 kl. 00:00:00

Fantastiskt!

Inte bara själva tävlingen utan resan som helhet. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte iväg på detta, och jag ska åka snart igen.

Eftersom jag aldrig tidigare varit med på en världscup i denna disciplin (boulder) var jag lite fundersam över hur det skulle gå. Jag var lite rädd för att problemen skulle vara så hårda att jag knappt skulle kunna etablera mig i starten, eller att jag skulle bli överväldigad av tävlingens storhet och bara balla ur. Innan jag åkte ner hoppades jag innerligt att tävlingen skulle ge mig mer än den skulle ta ifrån mig, och det kan jag helt klart säga att den gjorde. Den gav mig så extremt mycket glädje och motivation, och den tog inte mer ifrån mig än lite hud från fingertopparna.

Vi var fem tävlande svenskar som åkte ner, och väl på plats träffade vi de goa norrmännen och danskarna, inklusive alla andra tävlande förståss. Klättrare från världens alla hörn var samlade på samma torg, och här blandades både språk, vänskap och starka ryggar.

Herrarnas kval startade tidigt på morgonen, när jag själv fortfarande låg och sov. Jag och Daniela fick en lugn morgon innan vi gick ner på torget för att heja på grabbarna. Jag var nog mer nervös för dem än för mig själv. Daniela och jag bytte många oroliga blickar när Daniel och Geir gav sig på sista kvalproblemet med chans att gå till semi.  Tyvärr gick ingen svensk till semi denna gång, men alla klättrade bra. Värt att nämna är också att det var rekordmånga deltagare med.

Vi damer gick in i isoleringen vid tretiden och undrade hur vi skulle få tiden att gå, eftersom vi inte skulle kvala förrän vid 18-19. Men tiden gick trots allt ganska fort, för vi satt och snackade massa skit och lekte. Katrine blev intervjuad av kommentatorn som frågade henne hur vi gjorde för att hålla oss lugna i isoleringen, och hon svarade att vi satt och pratade och åt en massa. En stund senare när det var dags att värma upp kom Katrine på den lysande idén att vi kunde knyta ihop ett långhopprep och hoppa oss varma. Seriositeten i rummet lättades upp en del av detta, och efter att många först blängt på oss och skakat på huvudet, deltog flera i hoppandet. Jag tror att flera kommer komma ihåg oss som ”de där skandinaviska tjejerna som hoppade hopprep så hela golvet i isoleringen gungade”, för golvet var inte så stabilt.

Jag fick gjort första kvalproblemet på andra försöket, vilket var en väldigt behaglig start. Jag och Katrine klättrade nästan samtidigt så vi möttes i isoleringen mellan varje boulder. När jag kom tillbaka till henne efter första problemet hade jag råkat sträcka hela högersidan av magen, och kunde nästan inte röra mig. Jag tänkte att ”nu är det kört, jag kan inte klättra mer”. Men efter en minut var det borta, och vi skrattade väldigt mycket åt händelsen.

Eftersom vi var så många tävlandes delades både damer och herrar upp i två olika grupper som klättrade på olika problem. De tio bästa i varje grupp gick till semi, och Hanna från Norge var den av oss skandinaver som kvalade sig vidare.

Finalen var helt otrolig. Att vara på plats och se dessa atletiska, övermänskliga varelser på väggarna var mirakulöst. Har du inte sett den borde du kolla här: https://www.youtube.com/watch?v=oarx-jJMH8M Redbull sände även semifinalen, så den kan man också kolla in om man vill.

Helgen var en blandning av seriositet och lek. Ena sekunden var den ryska legenden Dimitry på klätterscenen, och nästa sekund var han på dansgolvet där vi bytte danssteg och jämförde biceps. Emellanåt tänkte vi inte så mycket på att det var tävling, och under semifinalen slängde Daniel och Geir ur sig ”Men hallå, varför springer klättrarna fram till problemen? Som om det vore värsta tävlingen…” Ehhh, ja just det. Det var ju faktiskt precis vad det var.

Nu är jag tillbaka i Göteborg igen och jag slipper försöka prata en blandning av tyska, engelska, danska, norska och svenska för att göra mig förstådd. Motivationen flödar i blodådrorna och jag vill inget annat än att klättra. Får jag ihop pengar så åker jag iväg igen redan i juni, på nästa boulder-världscup, i Laval. För jag har svårt att tänka mig att jag skulle orka vänta enda till juli. Det är ju så roligt det här!

Tack alla godingar som var med, och tack för att även lilla jag fick vara med.

Fantastiskt!

Text: Stella Plantin
Foto: Björn Pohl