High Sport Svenska AB

Fontainebleau

Postat av: Hanne Riise den 10/12 - 2013 kl. 14:19:00

När jag i slutet av augusti i år kom hem från en månads klättring i Magic Wood, Schweiz, var jag osäker på hur den kommande hösten och vintern skulle arta sig för mig. Jag var utan jobb och skola och stod ganska handfallen återigen hemma i Göteborg. När jag en dryg vecka senare stod bakom kassan min första dag på Naturkompaniet kände jag mig lättad och ångrade att jag oroat mig de sista dagarna innan hemfärd från Schweiz. Samtidigt som jag blev upplärd på jobbet så gick tankarna till hur, var, när och framförallt OM nästa resa skulle bli. Länge har jag och Tumle (Benjamin Linné Ryn) planerat att spendera en längre tid i Fontainebleau efter att jag tagit studenten. Efter lång tids fundering och planering verkar tidig vår nästa år tillbringas i bland annat de franska skogarna. Att jag dessutom fick en vecka ledigt nu i månadsskiftet november-december kändes alldeles för bra för att vara sant men jag tvekade inte över att boka ett säte på ett morgonflyg ner till Paris. Läs gärna om hur bra jag hade det om ni inte dagdrömmer er bort till Fontan redan nu.

Jag och Albin Fermhede tog sällskap på flygen för att möta Tumle, Erik Grandelius, Isak Fowelin och Andreas Klarström nere i Font. Tumle hade redan spenderat ungefär en och en halv vecka varav den första ackompanjerades av herr Sennelöv. Där Henrik tackade för sig tog Erik vid och strax därefter även Andreas. Isak hade varit på en ca två månaders flykt nere i Europa för att klättra och var väl hemmastadgad redan när Tumle kom.

Jag var helt sjukt exalterad över att få återvända till Fontan. Senaste gången jag var där var i våras då jag var på en tågluff med en vän. Då åkte vi förbi Fontainebleau och stannade i tre dagar. Tre dagar är på tok för lite för att känna sig på något sätt mätt och glad så nu kändes det jävligt roligt att få tillbringa i alla fall ett par dagar till.

Direkt efter att ha landat blev vi upphämtade på flygplatsen och färden fortsatte direkt till Bas Cuvier. Ingen idé att vänta med att få börja klättra! Det är fantastiskt när man kommer tillbaka till ett ställe som man tycker väldigt mycket om. Dofter, smaker, minnen och känslor väller över en och allt bara känns så fruktansvärt bra. När jag klev ur bilen på parkeringen i Bas var jag så bekymmerslös och förväntansfull man kan vara.

Fort kommer man in i lunket – dagsfärska baguetter och brie eller camembert är det viktigaste i matpåsen man bär med ut i skogen. Carrefourskyltarna känns lika välbekanta som att sitta på gamla goa 60-bussen i Masthugget. Sandstenspincharna grusar sig under handflatan när man drar för kraftigt och snabbt ställer huvudet om till ”bonsoir”, ”merci” och ”allez”. Vi bodde i en pittoresk by som kallas Larchant och i giten vi bodde i fanns både öppen spis och badkar.

I princip varje kväll bestod av att Erik och Andreas kom över. Allihop hade, redan innan jag kom, grundat en ny vana av att frossa i mat varje kväll så det var bara att kasta sig in. Frosserikvällarna innebar ofta en eller två förrätter, en huvudrätt och en eller två efterrätter. Icke att utesluta vinet till eller kaffet efteråt. Två kvällar serverades det även champagne när någon av oss hade gjort sin ”champagneboulder”. En champagneboulder är en boulder som betyder så mycket eller är så hård att den som sänder måste köpa champagne till de andra i sällskapet. Tumle hade sänt sin kvot av champagne innan jag kom (under tiden sändes dock fler men snart blev det ekonomisk ohållbart) men jag och Isak fick gjort våra samma dag och näst sista dagen blev Erik skyldig till att hämta finglasen i köksskåpet.

Redan första dagen fick jag provat mitt projekt (aka champagnebouldern) för resan. Jag hade egentligen inte trott något annat än att jag skulle få prova att klättra den för att sedan seriöst försöka göra den i vår, så det överraskade och var väldigt roligt att jag fick gjort den på min andra session. La Super Prestat, projektet, är en ganska hög och speciell slabb. Den är så tilltalande med sin mörka, nästan svarta, yta och vita grepp. Det blev mycket slabbklättring för mig då Fontan bjuder på mycket hög kvalitet av sådana. Jag fick faktiskt klättrat varje dag av de åtta jag var där, vilket är en grym tur då vädret i slutet av hösten kan vara, som vi alla vet, väldigt växlande. Det är dessutom väldigt svårt att ta vilodagar när man är ett sällskap på många personer då man aldrig matchar samma vilodag och oftast ändå åker ut i skogen. Väl vid blocken kan man inte hejda sig. Alla områden i Fontainebleau är speciella och sista dagen åkte vi till ett område som ingen av oss varit i innan: Rocher Gréau. Det är ett väldigt komprimerat och mysigt område med mycket highballs och häftiga linjer. Här fick jag klättrat en hög slabb där överlevnadsinstinkten fick sig en boost. Här blev jag väldigt inspirerad att tillbringa tid nästa resa.

Mycket filmat och fotograferat blev det och en Fontanfilm väntar signerad Tumle. Förhoppningsvis kommer den att bjuda på allt det goda Fontainebleau har att erbjuda – fantastisk miljö, trevliga människor, god mat och fantastisk, oemotståndlig bouldering. Hur klysché det än låter så är det ju faktiskt sant.