Grekland vs Turkiet - jämn match. Gästblogg av Erik Heyman.

Ouzo eller Raki? Souvlaki eller Kebab? Både Kalymnos och Geyikbayiri är etablerade resmål för sportklättrare på jakt efter vintersol. Jag besökte båda ställena för första gången i slutet av 2010 och blev rätt så förtjust i båda. För den kräsne klättersolresekonsumenten kommer här en liten jämförelse:

Kalymnos: Klätterturismen har slagit till för fullt i två små byar på västkusten, alla turister är klättrare och de är många. Alla greker pratar perfekt engelska. När man köper honung av en gammal gubbe säger han att man klättrar 8b om man äter den. En get har helt specialiserat sig på att sno mat ur ryggsäckar vid Grande grotta och är det klart fetaste exemplaret på ön. Det finns massa bekväma och billiga lägenheter med gångavstånd till stranden och klättringen.

Sol eller skugga? Tufor eller krimpar? Bara att välja, det finns klippor i alla väderstreck och lutningar, från sjukt brant på världens största grepp till vertikalt och tunt. Bra klippkvalitet för det mesta och fantastiskt fysiska leder. Restaurangmaten är billig men inte mer spännande än på någon grekisk sylta i Göteborg. Friterade degbollar med honung bjuds man på till efterrätt överallt, kul att tävla om vem som pallar att trycka i sig flest.

Geyikbayiri: En lantlig idyll uppe i bergen ovanför Antalya. Mer skog och färre klättrare än på Kalymnos. Ingen i lilla byn pratar engelska. Getterna vaktas av världens argaste herde som kastar sten och skriker svordomar åt djuren. Marknaden i grannbyn är grym, granatäpplena är nästan gratis. Två klättercampingar, ganska mycket folk vid nyår men inte överbefolkat.

Solen steker även mitt i vintern men som tur är finns en stor skuggklippa, där är det dunis och mössa som gäller. Klippkvaliteten är snäppet bättre än Kalymnos, tufaklättring de luxe. Mindre brant men man hinner bli pumpad ändå. Maten är snäppet billigare och ett par strå vassare än Kalymnos. Kebaben och spenatpannkakorna i byn är fantastiska och middagen hos Helga och Nou i byn likaså, även om det ingår en utskällning av Helga om man inte hittar vägen eller tror att maten ska kosta det som det står på menyn.

Jag tycker nog att Turkiet var ett strå vassare när det gäller både klättringen och stämningen. Mer kompakt klippa jämfört med den lite väl formationsrika på Kalymnos och en lugnare och grönare miljö uppe i bergen jämfört med den exploaterade kusten på den grekiska ön. Fast om man ska åka på en längre resa så räcker Kalymnos längre med säkert fem gånger fler leder och bättre spridning mellan sol och skugga. Graderna känns lättare än på hemmaplan och där "vinner" nog Kalymnos, personbästa kan utlovas trots att graderna justeras ner för varje ny förare. Undrar hur mycket turistnäringen är med i graddiskussionen? Måste ju bli en och annan extra Euro i inkomst med glada klättrare som firar nya rekord med tre-rätters, kväll efter kväll...

Den som gillar att konsumera brant kalksten bör nog besöka både Kalymnos och Geyikbayiri. Rakin och ouzon smakar likadant, turkish coffee är förvillande likt greek coffee och yoghurten är lika krämig. Det får avgöras på om man gillar berg eller hav, lantligt eller livligt, kebab eller moussaka.

Tack till Ola för att jag får vara med och gästblogga och för High Sport som sponsrar med utrustning. Jag har kört med Evolv Bandit skor på båda resorna och de har fungerat väldigt bra. De är inte speciellt slitna trots fem veckor på aggressiv kalksten och fungerar på alla lutningar. Passar för stofiler som jag som inte fattat grejen med bananskor och som vill ha en ganska styv sko som passar för all sorts klättring.