januari 2011 Archives

Med risk att bli tjatig så är isen nu ändå bättre på Lygnern och vädret var det också i söndags, runt nollan nästan ingen vind och strålande sol. Väldigt många ute på isen och en hel del med mig tror jag passade på åka runt hela sjön vilken är lång drygt två mil tror jag så det känns lite i benen men det är kul att ha gjort det eftersom det är lite ovanligt att hela Lygnern ligger och att det är så bra isar.

Det var i Turkiet jag befann mig som var rätt och snabbast svarat av Mikael Olausson som vinner ett par Sanuk. Vi väntar snart in vår sommar leveransen av Sanuk som har lämnat Yantai i Kina för några dagar sedan och bör vara hos om ca en månad så det blir det mycket att göra. Det ärt mycket att göra just nu också med en just avslutat mässa i Kista där vi ställde ut och framförallt visade Mountain Equipments dunjackor inför nästa vinter. Det var en bra mässa för oss eftersom intresset för varma jackor i dun är större än någonsin och Mountain Equipment har alltid varit bra på dun vilket är något av deras signum.  De har alltid varit alpinisternas märke med en speciell gloria över sig även om de flesta som använder produkterna är vanligt folk som gillar äventyr och uteliv. De firar dessutom 50 år 2011 och har en större och bättre kollektion av dun än någonsin. Jag kommer ihåg när vi skulle börja med Mountain Equipment hur nervösa vi var när vi tog kontakten för i deras monter "hängde runt" många på den tiden alla kända alpinister och det var 1995. De hänger för övrigt fortfarande där men vi är mer vana nu.

Fan jag skulle ju skriva om Turkiet och återkommer med några bilder från mässan i nästa blogg.

Det var intressant att komma till Turkiet även om det var en kort tid som drygt 4 dagar. Det är ett spännande ställe där väst möter öst vilket ger den speciella atmosfären som är där med snabb utveckling kontra traditionellt liv. Man möter massor av kontraster där gammalt möter nytt. Jag såg ju inte så mycket utan vi var bara vid klätterklipporna där vi bodde på en enklare typ camping med enkla hyttor. Det var bra men kanske lite väl spartanskt för en gubbe som mig som börjat vänja sig vid bättre komfort. Det är alltid nyttigt att leva enkelt och lära sig att inte slösa för mycket som exempelvis med toalett papper vilket inte går där eftersom det inte går att spola ner så det blir att vara sparsam och vika många gånger, för övrigt två toaletter på hela campingen kanske max tar en 50 personer när vi var där var det kanske 25 - 30. Det positiva som man inte ska förringa är att man på ett sådant ställe automatiskt kommer i kontakt med andra vilket ju är trevligt. Jag kände igen ett par och började prata med dem och det visade sig att vi setts på Kalymnos i september. Det var James och Carolyn från Vancouver i Kanada som verkligen var ett speciellt par eftersom de varit på resande fot i fyra år. Jag hoppas kunna möta dem i Wadi Rum senare i år och klättra med dem där. De hade varit i Turkiet ett par månader och hade mycket bra att berätta om Turkiet eftersom de rest runt en hel del där. De var mycket positivt inställda till Turkarna som de sa var ett av de trevligaste folk de träffat och mycket hjälpsamma och vänliga, det var mycket lätt att få lift och hjälp med allt som en resenär utsätter sig för. Det tyckte speciellt att folket i de Muslimska områdena var extra hjälpsamma och det är ju inte riktigt den bilden man har om lyssnar på media här i väst.

Det var vackert där vi var med snöklädda berg i fonden och bara ett par mil ner till medelhavet så det kommer definitivt att bli ett besök till. Klättringen var mycket bra och svårighetsgrader för alla, klipporna på gångavstånd och kanske det bästa var att de flesta leder var långa ca 30 meter och kunde förlängas med en andra replängd som kunde sättas ihop så ett långt rep är att rekommendera.

De som drev campingen var Murrat som hade innan haft ett dataföretag i Istanbul och hans kollega Alp som nu satsade på detta alternativa sätt att leva. De har totalt nu 7 hyttor och ska ej bygga mer. De berättade att när de byggde på sommaren var det mer än 40 grader varmt och de var tvungna att dricka mer än en liter i timmen annars hade de hydrererat och de visste knappt vad de hette så det är nog varmt i Turkiet på sommaren.  Som sagt Turkiet är bra och maten bra med mycket frukt och grönsaker och den riktigt Turkisk Kebab som vi åt sista dagen var fantastiskt och mycket annorlunda mot den som man får här i väst. Det var grillat fårkebab på upplagt skivat i långa bitar pita bröd med massor av gröna blad och rå lök och tomat och givetvis turkisk yoghurt med vitlök och till det drack man en mycket besk yoghurt och efter det fantastiska turkiska kaffet.

Ouzo eller Raki? Souvlaki eller Kebab? Både Kalymnos och Geyikbayiri är etablerade resmål för sportklättrare på jakt efter vintersol. Jag besökte båda ställena för första gången i slutet av 2010 och blev rätt så förtjust i båda. För den kräsne klättersolresekonsumenten kommer här en liten jämförelse:

Kalymnos: Klätterturismen har slagit till för fullt i två små byar på västkusten, alla turister är klättrare och de är många. Alla greker pratar perfekt engelska. När man köper honung av en gammal gubbe säger han att man klättrar 8b om man äter den. En get har helt specialiserat sig på att sno mat ur ryggsäckar vid Grande grotta och är det klart fetaste exemplaret på ön. Det finns massa bekväma och billiga lägenheter med gångavstånd till stranden och klättringen.

Sol eller skugga? Tufor eller krimpar? Bara att välja, det finns klippor i alla väderstreck och lutningar, från sjukt brant på världens största grepp till vertikalt och tunt. Bra klippkvalitet för det mesta och fantastiskt fysiska leder. Restaurangmaten är billig men inte mer spännande än på någon grekisk sylta i Göteborg. Friterade degbollar med honung bjuds man på till efterrätt överallt, kul att tävla om vem som pallar att trycka i sig flest.

Geyikbayiri: En lantlig idyll uppe i bergen ovanför Antalya. Mer skog och färre klättrare än på Kalymnos. Ingen i lilla byn pratar engelska. Getterna vaktas av världens argaste herde som kastar sten och skriker svordomar åt djuren. Marknaden i grannbyn är grym, granatäpplena är nästan gratis. Två klättercampingar, ganska mycket folk vid nyår men inte överbefolkat.

Solen steker även mitt i vintern men som tur är finns en stor skuggklippa, där är det dunis och mössa som gäller. Klippkvaliteten är snäppet bättre än Kalymnos, tufaklättring de luxe. Mindre brant men man hinner bli pumpad ändå. Maten är snäppet billigare och ett par strå vassare än Kalymnos. Kebaben och spenatpannkakorna i byn är fantastiska och middagen hos Helga och Nou i byn likaså, även om det ingår en utskällning av Helga om man inte hittar vägen eller tror att maten ska kosta det som det står på menyn.

Jag tycker nog att Turkiet var ett strå vassare när det gäller både klättringen och stämningen. Mer kompakt klippa jämfört med den lite väl formationsrika på Kalymnos och en lugnare och grönare miljö uppe i bergen jämfört med den exploaterade kusten på den grekiska ön. Fast om man ska åka på en längre resa så räcker Kalymnos längre med säkert fem gånger fler leder och bättre spridning mellan sol och skugga. Graderna känns lättare än på hemmaplan och där "vinner" nog Kalymnos, personbästa kan utlovas trots att graderna justeras ner för varje ny förare. Undrar hur mycket turistnäringen är med i graddiskussionen? Måste ju bli en och annan extra Euro i inkomst med glada klättrare som firar nya rekord med tre-rätters, kväll efter kväll...

Den som gillar att konsumera brant kalksten bör nog besöka både Kalymnos och Geyikbayiri. Rakin och ouzon smakar likadant, turkish coffee är förvillande likt greek coffee och yoghurten är lika krämig. Det får avgöras på om man gillar berg eller hav, lantligt eller livligt, kebab eller moussaka.

Tack till Ola för att jag får vara med och gästblogga och för High Sport som sponsrar med utrustning. Jag har kört med Evolv Bandit skor på båda resorna och de har fungerat väldigt bra. De är inte speciellt slitna trots fem veckor på aggressiv kalksten och fungerar på alla lutningar. Passar för stofiler som jag som inte fattat grejen med bananskor och som vill ha en ganska styv sko som passar för all sorts klättring.

Det kan man undra på dessa konstiga leder och det undrade nog min vän Peter Gumerius också, ni kanske till och med undrar vart jag tagit vägen? Jag skulle ha bloggat tidigare men eftersom jag inte har kommit åt nätet har det inte kunnat gå och därför blir det en liten tävling igen varifrån dessa bilder kommer ifrån. Ett par Sanuk i pris till den som svarat rätt och vi drar av de rätta svaren. På bilderna är även Felix (son till Peter) som klättrar en riktigt fin 6b tufa. Det finns gott om tufa klättring men även allt annat och riktigt långa leder. PÅ en annan bild syns bland annat James och Catharina som har varit ute och rest i otroliga 4 år i sträck faktiskt rättså imponerande och som James säger "more days off"

Förra frågan om Hackspetten var det 5 stycken som svarat rätt och däribland numer fågelexperten Erik Heyman som inte vann denna gång men har lovat att skriva ett resereportage från sin senaste resa till Turkiet och några bilder därifrån också. Rätt svar var större Hackspett och den lottade vinnaren är Martin Arvidsson.

Jag kommer snart tillbaka med en liten blogg om resan därifrån bilderna är ifrån.

.

Tack alla läsare för detta första blogg år. Jag kommer att hacka på ett år till är planen, är det förresten någon som kan vilken fågel det är på bilden? Sanuk sandaler i pris.

Ska försöka komma i väg på en resa inom kort så det kan bli ett litet rese reportage igen. Hoppas ni alla får ett bra tjugoelva. Kinas nya år blir Kaninens år vilket ska vara ett lyckosamt år.