juni 2010 Archives

Big Bear ligger på cirka 2000 meters höjd och är Kaliforniens populäraste skidort där det kommer massor av snö fast bara på bergen på ena sidan av sjön, i Big Bear är det alltid sol. På den andra sidan är det väldigt torrt och kallas High Dessert och det är där klättringen är. Big Bear är numera också känt för att den yngsta bestigare av Mount Everest endast 13 år kommer härifrån. Från början var det Indianernas och björnarnas land. Shoshone Indianerna kom till Big Bear för ca 2500 år sedan och kallade platsen Yuhaviat som ungefär betyder Pine skogs stället. När de vita med en grupp av 22 män kom ridande 1845 och såg denna vackra plats som kryllade av björn blev det snabbt ingen plats kvar för Shoshone Indianerna. Av Spanjorerna kallades Shoshone Indianerna Seranos som betyder ungefär bergsfolket. När sen William F Holcomb 1861 hittade guld i dalen som är uppkallade efter honom och där klättringen är blev det en väldig fart och mer än 1500 personer flyttade upp i dalen.

Holcomb dalen där klättringen är ligger lite högre än Big Bear på cirka 2200 meters höjd och det är extremt torrt där och jag förvånas över att något överhuvudtaget växer där men Pine träden är stora och det finns även en hel del blommor så det måste komma nederbörd. Klättringen sker på granit pinacklar som är relativt höga upp till 25 meter och lederna är mestadels i medel segmentet från 5:7 till 5:12. Vi använde oss bland annat av http://www.mountainproject.com/ som är en fantastisk hemsida där man enkelt kan selektera vilka svårighetsgrader, typ av klättring, område mm och då kommer förslag fram. Ska ta mig en närmare titt på den när jag kommer hem på onsdag för nu har jag begränsat Internet och tid. Den kanske täcker Europa också men om inte vore det en bra idé att starta med. Kanske något för en känd guide boks författare i Göteborg. Det finns en klätteraffär i Big Bear men den har varit stängd när vi besökt den fast det står att den ska vara öppen och det var som en Ranger vi mötte i Holcomb dalen sa att i det är vanligt i Big Bear att man går på lunch och kommer tillbaka 4 dagar senare. Klättringen tycker jag är bra men inte toppklass utan det är mer naturen och miljön som gör det värt ett besök. Det är som sagt extremt torrt men temperaturen är ok cirka 22 till 25 grader och det blåser så det är behagligast att klättra i solen som står nästan precis rakt upp. Miljön och naturen är verkligen speciell och som jag hoppas framgår lite av bilderna och här tycker jag man kan tala om Naturens egna konstverk att då jämföra med motorcykeln på första bilden som också är ett konstverk skapat av människan. På helgerna drar massor av "bikers" upp till Big Bear från Los Angles mm för att även de njuta, jag har aldrig sett så många Harley Davidsson i mitt liv.

Nu är det hemresa och till sist vill jag bara berätta om sista kvällen med Sanük då alla var hembjudna till grundaren och en av ägarna Jeff Kelly på grillning. Jag hade förväntat mig ett en lyxig villa men inte. Jack bodde i en liten träkåk som han bott i 25 år med sin familj som visserligen låg väldigt bra till på gränsen till ett naturreservat och ett par km ner till stranden. För mig var det väldigt positivt att se att Jack som är grundare och som kommer med många nya idéer lever som han lär. Det är fantastiskt roligt att få arbeta med ett företag där grundare är involverad och en sympatisk person.

See you soon guys and here is some music: http://www.youtube.com/watch?v=g3ZinGhUZ_8&feature=related

Ett Sanuk möte liknar inget annat möte jag varit på, det är full fart och massor av cool musik och videor, media visningar hela tiden och de som talar är snabba och underhållande så det är med andra ord professionellt. Det var också levande musik i form av Donavon som är en av Sanuks sponsrade profiler och en duktig musiker som kommer ut med en ny skiva snart. Det var inte bara affärsprat utan också en film om RASTA project med David Rastvich för att hjälpa hemlösa i San Diego. Det är totalt ca 120 personer som deltar varav mer än hälften är från USA men stora delar av resten av den kommersiella världen är här också även om stora länder som Kina och Indien saknas. Inom en snar framtid är det troligt att de också är med. Det delades ut många priser och vi lyckades få ett också som än en gång årets nykomling och jag vill då passa på att tacka de butiker som köpt in Sanuk och framförallt alla konsumenter som köpt Sanuk sandaler. Vi är stolta och glada över att få arbeta med Sanuk som är ett framgångsrikt företag som utvecklas i snabb takt. Bilderna är från mötesplatsen och när Donavan spelar och sist är det grundaren Jeff Kelly med en medarbetare.  Vad kan vara mer passande att länka till en låt med Donavon: http://www.youtube.com/watch?v=l3b2k08f3b8 

Det tar några dagar bokstavligt att landa i USA och Kalifornien. Direkt från flygplanet in Los Angeles rusningstrafik efter att ha stigit upp 4 på morgonen tillbringat ca 20 timmar att resa och tidsomställningen gör att klockan egentligen är 1 på natten. Det är vägar och bilar överallt och stora är de och jag får intrycket att Kalifornien bara består av vägar och bilar. Vi har ställt in GPS på Evolvs kontor och fabrik Bueno Park och utan GPS hade vi nog fortfarande irrat omkring i Los Angeles jättelika vägnät. Dagen efter får vi se Evolvs fabrik där de sätter samman skorna och det är ett arbetskrävande imponerande hantverk. Ovandelen av skorna kommer från fabriken i Asien och sulorna sätts på i fabriken i USA. Skorna går igenom olika stationer där gummit limmas fast och sen in en värmemaskin och efter bankas gummit fast med en specialhammare sen in en maskin där skon kyls ner. Därefter slipas gummit ner och skon är färdig. På bilden är det Brian som är en av ägarna och Bibi som står i lagret.

Vi åker söderut mot San Diego där det ska finnas bra sportklättring men lyckas ej få tag på någon guide på REI affären. Vi kollar på nätet och dagen efter beger vi oss mot El Cajon där klippan ska ligga men efter ett par timmars irrande i bilen ger vi upp och börjar leta efter tänkbara affärer där guide kan finnas vilket tar ett par timmar till innan vi hittar en ny REI affärer precis där vi startade på morgonen. Klockan 3 är vi framme vid klippan eller där stigen börjar. Bibi har sagt att det är ½ timmes anmarsch men när jag tittar står det 1 ½ timme. Vi börjar slokörade gå på stigen och möter en klättrare som vi frågar vart klippan ligger och han pekar långt mot horisonten där en liten pyramid syns, han hade varit på en klippa lite närmare bara tre kvarts anmarsch men den är inte med i guiden. Innan han går iväg avslutar han med att vi ska se upp för ormar som brukar vara i farten sent på eftermiddagen. Det var slutet på den klätterdagen men vi vandrar en stund på stigen och nu tycker jag att jag börjar uppleva Kalifornien på riktigt och det är vackert och när en orm dyker upp på stigen på tillbakavägen och det som känns som dagen är fullbordad.

Dagen efter kan det inte misslyckas, vi är uppe tidigt och kommer fram till parkering vid 10 tiden och verkar vara först på plats. Vandringen upp till klippan är nog den jobbigaste jag gjort till en sportklättrar klippa som vid närmare beskrivning i guiden är beskriven som ett multi pitch område. Vi är själva där förutom några ödlor, örnar vilka jag tror är av sorten Golden Eagle som seglar majestätiskt långt uppe i skyn, små fåglar som ser ut som kollibris så det är fridfullt. Vi försöker lokalisera några lätta leder men på dessa är bultarna choppade och jag startar på en led som är för svår så det blir att fira av. Humöret börjar svikta och det är väldigt varmt men då kommer två muskulösa grabbar från US Navy (troligen de enda som orkar gå upp till denna klippa). De har en bättre guide bok och vi lyckas lokalisera några riktigt fina leder att klättra.  Det känns som det har varit en rättså lyckad dag ändå fast det inte blev så mycket klättring utan mer hiking och stela ben. Vi får också tips om bättre sport klätter områden vilka vi efter Sanuk mötet ska försöka oss på. Bilden näst längst ner är det de två Navy killarna som klättrar tredje replängden på Leonids 5:9 Funderade lite vilken musik som skulle kunna vara passande och fastnade för denna som jag tycker speglar influenserna och det multikulturella i Kalifornien med en musiker född i Mexiko men uppvuxen i Kalifornien. http://www.youtube.com/watch?v=ACdwCIld3kE

Tror det var den Isländske nobelpristagaren 1955 Halldor Laxness som i en av sina böcker skrev om Islands vackraste häst som rådmännen på Island skänkte till den Danske kungen när Island var under de Danska köpmännens styre så långt fram som till 17 juni 1944 då Island blev helt självständigt eller om det är en Islands otaliga sagor. Ordet saga kommer från Island och betyder på Isländska muntlig berättelse. Islands vackraste häst skänktes till kungen och när rådmännen kom till Köpenhamn och slottet och fick de kungens barn använda Islands vackraste häst till lek blev de bestörta. På Island behandlas en Islandshäst med stor vördnad och kärlek. Symboliken i detta med att inte bli tagna på allvar och vara under en annan makt tycker jag är stark. Islandhästarna finns överallt på Island och de går ute i det fria i oftast stora flockar och verkar trivas bra med det fria livet i det öppna vindpinade landskapet.

Klättring är också en form av frihet och på Island verkar man ha en avspänd attityd till klättring vilket jag tror framgår av bilderna. Islands kändaste och bästa klätterområde Hnappavallaham ligger ca 35 mil från Reykjavik och ligger på öns sydligaste del just nedanför glaciären Vattnajökul som är Europas största glaciär och toppen på den är ca 2400 meter. Vi tillbringade två klätterdagar på klipporna som består av basalt som jag tror är slipat av vatten. Klippan är lite speciell men friktionen är förvånansvärd bra. Jag vet inte hur många leder det finns men säkert ett hundratal välbultade på klippan som är ca 5 km lång och bara en bråkdel har det gjorts leder på. De flesta leder är mellan 5:8 till 5:12 dvs. de ligger i femma till sjua registret. Även om höjden på klippan och kvalitén inte är i absolut toppklass så vägs det lätt ut mot hur fantastiskt vackert det är och att det är gräs under klippan överallt, ett paradis för den softa klättraren. Det tog några leder innan jag kom in i klättringen men under andra dagen kändes det bara bra att klättra på klippan och lederna vi gjorde var klart underhållande och tekniska med många problemlösningar. En annan sak är att på de leder vi klättrade fanns det inget spår av krita eftersom det enligt Gudmund regnar bort. Det gjorde klättringen än mer intressant eftersom nästan överallt där jag klättrat syns det spår av krita. Det fanns även mycket bouldering och potentialen är enorm och bättre landningar finns nog inte på denna planet. Bilderna på klättringen är i tur och ordning bild från klippartiet närmast gratis campingen där det finns toalett och bänkar mm, även ett hus håller på att byggas. Sen är det Nanna som klättrar och observera och observera fågeln i bilden. Det är fåglar överallt och man klättrar alldeles bredvid stormfåglarnas bon och det verkar gå alldeles utmärkt bra. Sista klätterbilden är det Gudmund Söderin på. 

Efter klättringen på söndagen på hemvägen gjorde vi en avstickare mot Geysir som är det ställe som har gett namn åt hete källor som sprutar vatten så kallade Gejser men det heter Stokkur tror jag. På vägen dit stannade vi för ett bad i en varm källa som rann ut i en kulle och bildade en bäck mitt ute på landet. Ett litet omklädningsrum fanns och bäcken var lite utgrävd. Vattnet är perfekt tempererat ca 30 grader och det är skönt att ligga och njuta när det är bara ca 10 grader i luften. Ni kan se på bilderna hur gott det är. Bilderna på slutet är från Geysir och jag tycker det passar bra med en eruption för Island som avslutning. Jag kommer med all säkerhet att åka dit snart igen och då önskar jag ha med mig en jeep med stora däck och då menar jag stora. Det var mycket vanligt förekommande med jeepar med jättedäck. Nu är jag strax på igen, denna gång till USA för vi är inbjudna till Sanuk möte i San Diego i Kalifornien vilket ska bli mycket spännande. Det var över 20 år sen jag var i Kalifornien och då i Joshua Tree och klättrade. Kanske blir det ett återbesök där eller på något annat klätterområde.  Musiken på länken är från USA och talar för sig själv: http://www.youtube.com/watch?v=Eh44QPT1mPE&a=r6s2FdH-RFU&playnext_from=ML

För många bilder tagna så jag har svårt att sålla. Problemet är att Island är för foto vänligt. Ni har kanske läst eller hört talas om science fiction romanen resan till jordens medelpunkt av Jules Verne. Han hittar en ingång i en vulkan som ligger på Island och är Snöfells jökull som ni ser på första tre bilderna. Den ligger längst ute på en udde på västra Island och är omgiven av havet på 3 sidor och är magnifik och högsta punkten är drygt 1400 meter, det sägs även att den har en helande inverkan om man är i dess närhet och Aliens lär förekomma där. Med den reklamen kan man inte missa ett besök där och vi hade dessutom osedvanlig tur med vädret när vi såg den dagen innan vi gick upp på den och på toppturen som vi gjorde med skidor utom allra sista lite spektakulära biten hade vi helt klart väder. När man kommer upp på toppkammen ser man ner i den imponerande kratern som är en hängglacier med jättelika sprickor. Tur var att vi var så långsamma att komma igång och det var så mycket att titta på innan så starten blev runt 4 på eftermiddagen. Jag hade hört att man nästan aldrig ser toppen och dåligt väder är det vanliga så vi hade verkligen tur. Resten av bilderna är ett litet axplock och ska försöka återspegla lite av Island med öppna landskapen, bergen och vulkanerna, heta källor och det otroligt rikliga fågellivet som gör det svårt att sova på nätterna när man campar, bilden med Gudmund framför tältet är klockan 23 på kvällen. Jag ska återkomma med lite mer när jag kommer hem för nu har jag begränsat med tid eftersom vi strax ska åka från Reykjavik där vi bara är över dagen till Islands största och bästa klätterområde på södra delen av ön. Passande musik är detta: http://www.youtube.com/watch?v=BcUgVY-Jq-8       .