High Sport
Magazine
resmål Oslo
av Jenny Förander
 
Upptäck Oslo
- ett klättermekka nära dig

 
karta över Norge O nej. Misströsta inte. Utesäsongen är inte över än, och det finns ställen som definitivt är värda ett besök innan du försvinner in i kritdammsdimman på ditt favoritklättergym för gott.

Oslo är ett sådant ställe. I jämförelse med andra klätterställen i vårt nära men ack så regniga grannland har Oslo många fördelar.

Jag ska nöja mig med att räkna upp tre.

 
1.   Resvägen.
Den är inte så lång om man som undertecknad har sitt basläger på Västkusten, men även för de flesta andra svennar är den relativt human. Det går att invänta en god väderprognos och dra iväg över en helg utan allt för långt varsel. Det är därför inte heller lika knäckande att bli totalt ut(in?)regnad, som om man till exempel har tagit sig hela långa vägen till Bergen (talar av andras erfarenhet eftersom jag själv aldrig har vågat ta risken att bege mig dit, det sägs dock vara vackert...).

 
Nisse Gustavsson klättrar i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander Nisse Gustavsson klättrar i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander
2.   Storstadsfördelarna.
Du slipper sitta och mögla bort i ditt tält även om regnet trots dina noggranna förberedelser ändå har mage att våga visa sig. Det finns till exempel en klumpesnuskpark (går även under namnet Vigelandsparken) att besöka.
Nåväl, det regnar där också, men till skillnad från klättring så är tittande på statyer en aktivitet som går relativt bra att utföra även i regn. En park med statyer låter kanske inte så upphetsande, men tro mig, Vigelandsparken är ett måste för varje Oslobesökare (eller också är det bara jag som är nostalgisk eftersom jag var där när vi var på väg till ett scoutläger på Hardangervidderna för sisådär tretton år sedan och drack bananlikör i de schweiziska pojkscouternas tält...men det är ju en helt annan historia...).
  Det om Oslos sevärdhet nummer ett. De har två till, nämligen Kontikimuseet (regnfritt). Och Karl Johans strita (med regnfri galleria där man kan spendera några timmar - om det inte vore för att allt är så dyrt).
Några andra sevärdheter finns inte så vitt jag vet (om man inte som en bekant spenderar dagar på en bänk på Oslo universitet i hopp om att finna en flyktigt bekant norska vars namn han inte visste, men som kanske kunde ha blivit hans livs kärlek. Han hittade henne inte, men visst var det romantiskt..!?).
Staden Oslo kan nog också vara värd att bekanta sig med, trots dess något originella trafiklösningar
Jenny Förander tar det lungt i Vigelandsparken Jenny Förander tar det lungt i Vigelandsparken
  (=trafikkaos). Mest fascinerande var nog stadsdelen Grönland där det bara bor pakistanier - som på en egen liten ö i den nordiska huvudstaden. Vaddå integration?...men pakistanierna känner sig nog hemma.
Och det här skulle ju faktiskt inte handla om integrationspolitik, utan om klättring. (lugn, det kommer...). En annan storstadsfördel är ju att det finns ett gäng justa klättergym att krypa in i om regnet... Nej, nog av detta olycksbådande plan-B-snack. Naturligtvis kommer det inte att regna när du kommer till Oslo. Oslo är ju trots allt inte Bergen (med 4 meter regn per år - jämför med Göteborg, en relativt regnig stad med svenska mått mätt - 0,8 m/ år).
Jag och Nisse drog till Oslo i juni och drabbades av tidernas högtryck. Det varade i två dagar - sedan kom en regndag då vi förutseende nog planerat in en vilodag (i Vigelandsparken) - och sedan var det ytterligare en kanondag (nja, lite för varmt...). Sedan kom regnet och Tyrelis klättergym kom väl till pass så att man kunde återvända hem efter norgesemestern med ljuvligt ont i musklerna.

 
3.   Slutligen, klättringen.
Det finns många goa klippor i Oslos närhet, med många svårförglömliga leder. Låt mig börja med en riktig liten godbit.
Liten förresten, namnet indikerar något helt annat. Välkommen till Megalökkenhavna, ett mekka av stora goa jugs!

 
Megalökkenhavna
Perfekt ställe för den som är sugen på att onsighta eller över huvud taget bocka av många leder i sjuaregistret utan långa run-outs och stor skräck. Har du inte tidigare onsightat grad sju så är Megalökkenhavna det rätta stället att sätta spiken i kistan, det känns ganska lätt graderat. Det är brant och blockigt, roliga varierade leder och tätt mellan bultarna.
Jag rekommenderar det mesta, allt jag klättrade var kul (utom möjligen Sultan Export 8- som kändes stenhård, enligt Nisse mycket hård för sin grad...). Värm upp till exempel på den fina juggleden Hennes & Maur 6- eller Sine Nomine 6+. Sedan finns några fina leder till höger på klippan, Kalorimessias 7-, Makka råner 7 och
Nisse Gustavsson på Franzefoss bruk 8/8+ i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander Nisse Gustavsson på Franzefoss bruk 8/8+ i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander
Rather like a fairyland except for the falling stones and crushing bones 7 samt Tvillingen 7-, Gemini 7- och Pjokken 7.
Långt till vänster går en annan mycket fin led, klassikern Syvende Sans 7+, och för den som vill ha en led som biter ifrån lite mer, Franzefoss bruk 8/8+, en brant takhistoria som herrarna i sällskapet roade sig med.
En grym work-out fick dock jag på topprep på Sadisco 8-/8. Hårt, hårt, men fint, fint. Något att återkomma till med andra ord. Megalökkenhavna rekommenderas skarpt, det blir många klättermeter avklarade på kort tid, och många Oslobor passar på att ta ett pass här på vardagkvällarna efter jobbet. Det tar en dryg halvtimme att köra från centrum (i rusningstrafik, det dubbla).

 
Pia Svensson klättrar i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander Pia Svensson klättrar i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander Systerklippan Lökkenhavna bör också nämnas, även om jag inte själv har varit där. Den ligger 10 minuters promenadväg från Mega, man klättrar (enligt min tillförlitliga källa) på stora avrundade kylskåp, det är större, högre, brantare och svårare, graderna ligger ett från åtta till nio ungefär. Hua...

Vi går raskt vidare till Damtjern. Dagen som vi spenderade här var mycket varm, men det blev skugga framåt eftermiddagen. Tempot var något avmattat då föregående dag avslutades med alfapet och några flaskor vitt framåt småtimmarna. Då jag lyckades välta ut kaffet två gånger på morgonen hade jag konstaterat att det var min otursdag, varför jag snabbt beslutade att hålla mig till topprepsklättring. Avståndet mellan bultarna kan kanske också ha påverkat det beslutet.
Damtjern består av en klassisk vertikal vägg, mycket lister, och, kändes det som denna dag, relativt hårt graderat. Det finns inget jättelätt att värma upp på, så vi börjar med Baker for smed 7-/7. Känns hårt.
Harakiri Sviskerud 7-/7 är en balansig spricka som var kul, men som man inte heller gled upp på som på en räkmacka. Det känns tryggt med topprep ibland. Inte för att det var så långt mellan säkringarna, men för att det kändes som att man kunde falla av precis när som helst.

 
Vi förflyttade oss längre åt vänster på klippan och gav oss i kast med några korta men hårda och smålistiga leder. Rogalandsmafiaen 8- var fin. Susi's sovepose 8-/8 provar vi på topprep, greppen är i princip obefintliga, och huden sitter kvar på Rogalandsmafiaen, så det är plågsamt. Men lite kul ändå, tycker jag. Nisse tycker att den är bara ond.
Klippan ligger fint vid en sjö, det går nog bada där. Tyvärr bullrar vägen på andra sidan och stör naturupplevelsen. Varför är det alltid en massa bullrande vägar överallt i naturen? Inser att vi antagligen inte hade varit här om det inte var för att det fanns en väg hit. Men ändå...

Detta var vad vi hann med på denna resa. Men det finns mer som är fint. Gamla goa Hauktjern till exempel, där det finns leder för alla smaker och i alla grader, både sport- och tradklättring. En vecka vore knappt nog för att göra allt trevligt, naturupplevelsen är dessutom magnifik. Enda minuset är väl anmarschen, som är lång. Leder värda att nämna är till exempel Vriåtter 8 och Prosessen 7+/8- på Gamlefeltet, samt Men vi er jo menn 7, Lupus Vulgaris 7- och Kjeks 7 på Hovedfeltet.

 
Ett ställe som jag ännu inte haft äran att besöka är Hellerud, men det lär inte heller vara så dumt enligt min initierade källa på plats i oljelandet. Klippan är dryga 20 meter hög, västvänd, lite överhängande, och greppen består av flak och lister. Min källa (Pia Svensson) rekommenderar Pinslibeisen 7/7+ och Heksejakta 7+.

Detta är något av vad man kan finna i Oslotrakten, men det finns naturligtvis mer att upptäcka. Ryktena går till exempel om en ny klippa (ny å' ny...) som börjar på M... och slutar på ...myr och som är belägen en timmes väg från Svinesund i riktning mot Oslo. Lättillgängligt, lagom lätt (typ 7:or) och leder på led, redo att repas av. Intressant, inte sant? Om jag inte är helt ute och cyklar så skulle det inte förvåna mig om det snart finns en guide på nättidningen Jugs hemsida... Men jag har ju haft fel förr, så man vet aldrig.

För övrigt lyckades vi med konststycket att få bilen genomsökt i norska tullen. Hur skum måste man inte vara då...
 
Jenny Förander av
Jenny Förander
Klättring i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander Klättring i Mega Løkenhavna Foto: Jenny Förander