High Sport Magazine

resmål

Mallorca av Ola Hillberg

Klenberg besöker taggbuskarnas och de svettiga vassa klippornas ö i medelplasket Efter jätteklumpsexpeditionen kändes det skönt att ta det lugnt och den varma sommaren gjorde att klätteraktiviteten inte var på topp. Jag har helt enkelt varit slö. När hösten infann sig var det fortfarande varmt och jag försökte börja klättra kontinuerligt men jag gillar inte att klättra när det är varmt så...
Nu blev det i alla fall mörkt på kvällarna och himlen öppnade sig emellanåt så det kändes inspirerande att komma inomhus till plastväggarna. Kul var det men fjolårets problem var verkligen problem och på lederna måste någon ha ändrat greppen. Eller så var formen som normalt är medioker nu farligt nära nerflyttning till att enbart hålla på med "fjällklättring" alternativt aidning. Tur att jag har en positiv klättervän, Piotr "jokern" Bober, som såg hur formen var och föreslog en repris på vår resa till Mankanorka för fyra år sedan. Yes nu skulle det klättras i en vecka och kommas i form. Som motivationshöjare och professionell klättrare följde med	Piotr "joker" Bober och Eva Asterling med rivna knän laddar upp i Port Soller Foto: Ola Hillberg
oss Eva Asterling. Tomas och Susanne Rydfeldt hade också bokat en resa under samma tid så vi skulle alla försöka att klättra tillsammans. Vi beställde tre ospecificerade charterbiljetter med avresa på lördag kväll från Jötteborg. Billigast möjliga t o m utan mat på planet. Vi hade dock laddat upp med egna mackor och Piotr hade öl med sig så vi blev väldigt mätta ändå. Det är väldigt genuint svenskt att flyga charter en lördagskväll ner till värmen och inte speciellt tråkigt heller kan man konstatera ju närmare destinationen vi kom. Vi hade helt enkelt trevligt med alla mindre vetande icke klättrande delen av den svenska befolkningen. Den leenden och trevliga flygpersonalen erbjöd oss inköp av några års förbrukning av alkohol ca 8 gånger under resan. Till slut kom vi dock fram till turistslussen i Palma för vidare befordran i buss till svenskkolonin i Alcudia på norra delen av ön.

På söndag var vi lite reströtta och beslöt oss därför för att åka till Alaró som är ett någorlunda närbeläget område (även om inget klätterområde ligger speciellt nära Alcudia - det tar minst en timme att komma till klätterområdena plus ibland en svettig anmarsch på en halvtimme). Alaró är en gammal borg som ligger högt på toppen av klätterklipporna. Från parkeringen där det ligger en rustik restaurang och bar går det en slingrande stig upp mot borgen. Denna söndag sken solen från en klarblå himmel och det var varmt. Halva Mallorca verkade färdas på stigen mot borgen där vi stod och säkrade tillsammans med engelsmän och tyskar. Alaró hade fin klättring men var alldeles för varmt och svettigt denna söndag. Vi var bara på vänstra flanken där det går lätta och medelsvåra leder. Rekommenderas för klättring på vardagar och molniga eller kalla dagar i solen.

Eva på en 6c i Alaró Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)

Inför andra klätterdagen ställde jag krav att få klättra i skuggan eftersom temperaturen var 25° på kvällen. Problemet löste sig själv eftersom det var molnigt och regnet hängde i luften. Piotr hade hela tiden tjatat om att få åka till Valdemossa där han ville klättra en spektakulärt brant 6c+. Så den här dagen var som gjort för det. Bilresan över de Mallorcanska bergen är vacker men kurvig och lång (i slutet av veckan upptäckte vi att det hade byggts en tunnel på vägen mellan Palma och Soller som gjorde att man kan undvika alla kurvor och förkorta restiden avsevärt). Valdemossaklippan beskrivs som ett hoola baaloo ställe i guiden och det var det verkligen med många socialt klättrande grupper (topprep och glada tillrop) som trängs tillsammans med förbipasserande bilar på den minimalt smala vägen. Klättringen var rätt så kass, polerat och konstigt graderat (hårt). Dessutom hade någon skojare hällt matolja på ett par leder vilket gjorde dem omöjliga att klättra (med Metolius Super Chalk gick det dock). Som tur var började det regna så vi fortsatte vägen ner mot Port Valdemossa. Av någon smart anledning har Mallorcanerna byggt städerna en bit in på ön

Piotr på Dali 5+, Valdemossa Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)

och har en hamn med samma namn i närheten. Där tog vi en fika tillsammans med några starka schweiziska klättrare. Det dåliga vädret var inte långvarigt så vi beslöt oss för att ge "upper cliff" i Valdemossa en chans på tillbakavägen. Klippan var beskriven som liknande den i Verdon och då är det god klass. Det visade sig vara sant. Klippan var fin och lederna långa och väl värda ett besök. Vi klättrade några av de lättare lederna där favoriten var en 6b+ med varierad klättring.

På tredje klätterdagen var Sa Gubia inplanerat. Sa Gubia är det äldsta och största området på Mallorca där det även finns långa kilsäkrade turer som sägs vara fina. Vår avsikt var dock att klättra på den vänstra sektorn som kommer i skugga på eftermiddagen. Jag hade bara positiva minnen från den väggen från vårt besök för fyra år sedan då vi klättrade några fina trestjärniga klassiker. Nu ämnade vi göra några av dem igen. Det visade sig dock att bultarna var i dåligt skick, rostiga och av gammal modell så vi avstod från att göra de klassiska lederna i grottan. Vi klättrade istället några nybultade leder i 6:a registret som var långa men bitvis vassa samt en fin trestjärnig klassiker med gamla men hyfsade bultar. Denna gång kändes klättringen på denna del av klippan som en liten besvikelse eftersom de flesta bultarna kändes opålitliga. Hur bultarnas kondition på de andra väggarna i Sa Gubia är vet jag inte men vi såg en hel del klättrare på väggarna mittemot oss.

Eva på Tia Melis 6a Sa Gubia Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)

Nu var jag trött på värmen och dåligt bultade leder så jag föreslog ett besök i Torella - en klippa i skuggan långt uppe i bergen på ca 700 meters höjd med svalare friskare luft. Helt klart min favorit för fyra år sedan då det hade varit ordentligt kallt och vi hade haft mössa på oss. Den här gången var det näst intill perfekt temperatur (ca 15°-18° grader i skuggan). Torellaklippan har enligt guiden både den finaste 6a+ och 6b+ leden på hela ön och dem ville jag göra igen. Lederna är 30 meter långa och problemet för en klen medelmåtta är pumpen. Eva och Piotr gjorde lederna relativt enkelt men båda blev pumpade på slutet av 6b+ leden och det blev sannerligen jag också. Det blev syrebrist i hjärnan på slutet för mig så jag glömde att jag hade fötter och då slutar det på ett sätt: faaalll. Andra försöket med mer taktisk klättring gick dock vägen och jag var väldigt nöjd med mig själv. Torella är en kanonklippa med ett fåtal leder som alla är av hög klass.

Eva på Bona Nyic 6a+ Torella Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)

Inför nästa klätterdag var det de andras tur att bestämma mål och det blev tyskhålet Santanyi, en vik på sydöstra delen av ön. I guiden varnas det för solfälla. Klipporna ligger alldeles vid vattnet sydvända helt utan skugga. Valet var enkelt för mig. Vilodag och barnvakt åt Tomas och Sussan Rydfelts barn. Vi följde ändå med och låg på stranden och satt på café med rika tyskar. Johan 12 år och jag gjorde sedan resans bedrift när vi hoppade från klipporna över en grotta ca 12 meter högt. Tjoohoo! Klätterklipporna i Santanyi är annars roliga med ßstart i ett tak men oftast med stora grepp. Klippan ligger otroligt vackert med havet precis

Hoppstället i Santanyi Foto: Ola Hillberg

under. Att tänka på är att endast klättra ombultade leder med U-bultar. Väl värt ett besök om inte annat för det underbart klara turkosblå vattnet och badet.	Piotr klättrar Colesterol Party 6a i Santanyi Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)
Sista klätterdagen lyckades jag få min vilja igenom igen och vi styrde bilen mot Port Soller som var i stor konkurrens med Piotrs Fraguel som enligt många är Mallorcas häftigaste klippa men med de fina lederna i det svårare registret. Vi var där förra resan och blev väldigt imponerade men för att få riktigt utbyte av den fina klättringen där bör man klättra ca 7b-7c. Vi läste också på Jugs hemsida att vägen dit är tydligen tillfälligtavstängd. Nåväl upp över de gröna vackra bergen igen och förbi det omtalade turistklostret Lluk mot Port Soller som ligger vid havet. Klipporna ligger mycket vackert t o m så vackert att det

Eva sitter på en tuffa och gör no hands på Blobland 6c, Port Soller Foto: Ola Hillberg (klicka på bilden om Du vill se den i större format)

byggs jättehotell på toppen av klipporna. Nu var de öppna för klättring efter att ha varit stängda under sprängarbetena. Det pågick dock borrarbeten och lyftkranar svängde ut över klippan då och då. I Port Soller hade vi som avsikt att klättra Mallorcas finaste 6c tur som följer en linje av utstående tufor som man sträcker sig emellan. Leden är 30 meter lång och påminner mycket om inomhusklättring. Piotr och Eva gjorde den men Klenberg var tvungen att ta häng vid sista bulten men var nöjd och glad ändå. Mankanorka nästa gång. Vi gjorde även två nybultade leder till. En 6a+ och en 6b+ med ett spektakulärt slut. De andra lederna i grottan var det gamla skitbultar på så det fanns inte så mycket att klättra men bara 6c-leden är värd ett besök. Sammanfattning En klätterresa till Mallorca är trevlig för man får både bra klättring och möjlighet att se mycket. En nackdel är att bultarna ofta är gamla och av dålig kvalité så var försiktiga om ni åker dit. En annan nackdel är de relativt långa transporterna. En stor fördel är naturen och närheten till havet. Om man gillar att bada och snorkla och inte bara klättra är Mallorca det rätta valet.

En charterresa till Mallis kan man få för ca 3000 pix, en bil kostar ca 1200 för en vecka om du hyr den på gatan (hyr ej på hotell eller från Sverige). Maten är billig och bra om man handlar på storköp. Varning för att gå ut att äta i Alcudia som är som ett nöjesfält för turister. Jag rekommenderar att äta exempelvis i Port Alcudia där det är färre turister och bättre och billigare mat. Vi åt på Spanska bodegan i Port Alcudia många kvällar där man får stora portioner med utsökt mat serverad av mycket vänlig och serviceminded personal. Prova gärna att äta på någon restaurang utanför turistorterna men tänk på att köken inte öppnar förrän klockan 20.00 på riktiga restauranger på Mallorca. På spanska fastlandet öppnar de ej förrän klockan 22.00 vilket jag ska skriva om nästa vecka då jag gör en sammanfattning av alla mina resor till Costa Blanca som är enligt min mening det bästa resmålet för en lyckad sportklättersemester.

av Ola Hillberg