High Sport
Magazine
resmål Mallorca i mandelblommornas tid
av Jenny Förander
sida 1 (2)
 
Mallorca i mandelblommornas tid

På vår färd genom ett förtrollande vackert Mallorca hemsöks vi av en gnagande känsla av ovisshet.
Det börjar redan vid vårt avsked på Landvetter flygplats.
- Hoppas att mandelträden blommar när ni kommer dit, säger Henriks mamma som står för skjutsen. Det är sagolikt, hela ön blir alldeles vit.
Nog letade vi alltid, efter mandelträden.
Men hur ser ett mandelträd ut?
Hur ser en mandel ut där den sitter på sin gren?
Och när blommar egentligen mandelträden?

Det är nog inte så dumt att vara åsna ändå, om man får titta ut över en sån här vy varje dag. Foto: Jenny Förander
Det är nog inte så dumt att vara åsna ändå, om man får titta ut över en sån här vy varje dag. Foto: Jenny Förander
Vetskap fick vi aldrig. Som tur var har Mallorca mycken annan förströelse att erbjuda förirrade själar på flykt undan det nordiska mörkret.
Faktum är att vår hemvist i Magaluf verkar inhysa horder av nordiska väderflyktingar.
Mest sådana utan vår speciella böjelse, att på flykt undan den skadliga solen uppsöka de mest branta och otillgängliga bergsväggar och sedan ägna dagen åt att försöka stånka sig upp för dem.
För att genast firas ner igen och av någon outgrundlig anledning känna sig omåttligt nöjd med sig själv.

 
Fin led - ända till denna omöjliga sträckning. En 7a på Castillo wall på Alaró. Foto: Jenny Förander
Fin led - ända till denna omöjliga sträckning. En 7a på Castillo wall på Alaró. Foto: Jenny Förander
 
Vad det däremot inte är är en uppräkning av vem som gjorde vilken led i vilken grad, på vilket försök den klarades och om det var topprep eller flash eller redpoint, pinkpoint, zapp eller on-sight. Och det är väl lika bra det, för det vore ju inte speciellt kul.
Jag vet inte om det är riktigt friskt, men låter ändå detta beteende fortgå tills jag finner något mer meningsfullt att ägna min tid åt. Dessutom smakar ju trerättersmenyn och rödvinet på den genuint pittoreska mallorkesiska restaurangen med utsikt över havet i solnedgången så otroligt mycket bättre efter en dags svält och slavarbete på klipporna.

Detta är en berättelse som innehåller något om de eskapader som Jenny Förander, Nisse Gustavsson, Elisabeth Olsson och Henrik Sennelöv fick uppleva på en klättercharterresa till Mallis på årtusendets sista påsklov.
Det är även en beskrivning av några fina klätterställen som måste besökas och goa leder som måste konfronteras vid vistelse på den gröna ön.

Kontemplation, efter en dags klättring - det var väl värt mödan att ta sig upp till toppen ovanför Castillo wall. Från vänster: Henrik, Nisse, Elisabeth, åsnorna. Foto: Jenny Förander
Kontemplation, efter en dags klättring - det var väl värt mödan att ta sig upp till toppen ovanför Castillo wall. Från vänster: Henrik, Nisse, Elisabeth, åsnorna. Foto: Jenny Förander
 
Först en liten varning. För myckna besök på Magalufs nöjesstråk kan inverka menligt på din fysiska kapacitet på klipporna nästföljande dag.
Tro inte på inkastarnas ord om hur fantastiskt häftig just deras nattklubb är, egentligen är det bara ett hål i väggen där man kan hälla i sig två utspädda drinkar till priset av en. Visserligen blir alla inkastare jätteledsna för att inte just du besöker just deras klubb, men du kan ju inte spoliera din klättersemester bara för att göra dem glada, eller hur?
Att bo i Magaluf är helt ok med terrasshotell ett stenkast från havet, beach, fullt med barer och turister, men en aning plastigt för den som vill uppleva det "riktiga" Mallorca. Det kan vara värt att stanna till och äta på något annat trevligt ställe på vägen från klipporna, för att slippa hemfalla åt fish&chips och engelsk ligafotboll i någon rökig pub i turistghettot. Urk.

 
Även en klättrare kan behöva lite lyx, sol och feta stränder ibland. Frukost med ägg, bönor och bacon på terrassbalkongen är ett av de starkast kvarlevande minnena från Mallis - smaklökar har gott minne. Foto: Jenny Förander
Även en klättrare kan behöva lite lyx, sol och feta stränder ibland. Frukost med ägg, bönor och bacon på terrassbalkongen är ett av de starkast kvarlevande minnena från Mallis - smaklökar har gott minne. Foto: Jenny Förander
Dags för lite klättring.
Mallorca bjuder på rödfärgad kalksten med rikligt med tufor. Många av de mindre branta lederna har ganska vassa, knottriga grepp så ömma fingertoppar får man räkna med.
För att ta sig till klipporna, som ligger utspridda framför allt på den västra delen av ön, måste man ha bil. Inte sällan är det skumpiga serpentinvägar med får-på-vägen-varning, som kan vara lite tålamodsprövande för den otålige.
Sextiometersrep är att rekommendera då till exempel de häftigaste lederna på Megatufawall är 30 meter långa.
Och lämna för all del kilarna hemma. På Mallorca handlar det om sportklättring. Lite långt mellan bultarna ibland för den mycket räddhågsne (jag) men hyfsat för det mesta om man inte fegar ur med föregående bult vid knäna.
Vi besökte Fraguel - som Nisse beslutade var Mallorcas bästa klätterställe redan när han satte foten där vår andra dag på ön, Alaró - där Mallis mest berömda och häftigaste vägg, Megatufawall, reser sig från marken, Sa Gubia - jodå, justa tufor här också, samt Valldemossa med den spektakulära megabranta "Sostre den Burot" 6c+ där man riskerar att svepas iväg på ett lastbilsflak om man faller i fel ögonblick. Idel goa ställen alltså.
sida 1 sida 2