High Sport Magazine

resmål

Frankenjura - paradis för sportklättrare av Jenny Förander sida 1 (3)

Frankenjura - paradis för sportklättrare Frankenjura är utan tvekan ett av Europas bästa klätterställen. Kanske världens bästa, men det känns lite tidigt att uttala mig om det, då jag ännu inte klättrat en meter ute i den stora världen som finns någonstans där utanför vår trygga hemkontinent. Nåväl. Jag nöjer mig med att säga att Frankenjura är ett väldigt trevligt ställe som förutom att vara en viktig beståndsdel i varje klättrande Europés allmänbildning även bjuder på ett myller av intressanta klippor, ett lättsamt leverne, färgsprakande balkonglådor, billig öl med rikligt med skum direkt från bygdens månghövdade bryggerier, knödlar (kallas kloß) dränkta i rikligt med brun sås, trevlig befolkning (som sällan talar engelska) och ett vackert, böljande landskap (mer Schweiz än Schweiz). Det är sex år sedan jag åkte på min första riktiga klätterresa och spenderade en månad på Frau Eichlers berömda klättercamping i Wolfsberg i Frankenjura.

Unn Karlsson klättrar Südwand på Hohe Reute.

I juni var det dags för en dryg veckas återbesök. Det kändes lite nostalgiskt att åter köra på de slingriga vägarna och återse alla de små byarna där de många gasthofen ligger vägg i vägg med gödselstackarna. Allt är sig precis likt. Landsbygden lever, mycket tack vare alla turisterna, framför allt äldre tyskar, som kommer för att äta och dricka gott och kanske vandra en sväng i det kuperade landskapet. De som inte lever på turismen pendlar framför allt till närliggande Bayreuth eller Nürnberg för att jobba. Att återse klipporna var naturligtvis också spännande. En bra måttstock för att se om jag har gjort några framsteg de senaste sex åren. Det kändes bra att utan några större problem ta sig upp för leder som jag fick jobba ett tag på sist jag var här. Jag noterar även en annan skillnad från förra gången. Kan det ha med åldern att göra? Då var det tidig uppstigning, klättring från morgon till kväll, helst på två olika klippor varje dag, trangiakökspasta varje kväll, billigaste campingen med iskall dusch utomhus, besök i klätteraffärer på vilodagarna och vykorten tillverkades av kartongbitar från gamla Cornflakespaket som vi tog i affären. Men det var billigt.

Korsvirkeshus och klippor som sticker upp som svampar ur jorden är vanliga syner i Frankenjura.

Lite mer avslappnat var det den här gången. Bodde på den dyraste campingen (som även den är hyfsat billig). Lång frukost på campingens restaurang, några effektiva timmar på klippan, varm dusch, några timmar Alfapet, gastronomiska utflykter i den bayerska matlagningskonsten på kvällarna (typ knödel och en jättestor köttbit i ymnigt med brun sås med en skummande öl - efter det blev man så trött att man stöp i säng direkt). Vad är det då som gör Frankenjura till ett så fantastiskt klätterställe? Närheten. Det går bra att köra dit från Sverige. Om man som vi tar färjan Trelleborg-Rostock är det cirka 7 timmars körning på autobahn innan man är framme. Klart uthärdligt jämfört med en bilresa till Sydfrankrike. Du slipper en dyr flygbiljett (dock var färjan inte gratis) och bilen är oumbärlig för att ta sig mellan klipporna i Frankenjura. Mängden. Här finns flera hundra olika klippor att välja bland, alla jag har varit på har varit bra. Vi har mest åkt till säkra kort som vi har fått rekommenderade, det finns säkert en och annan dålig klippa också, men gå efter rekommenderade leder i guiden så hittar ni garanterat fin klättring.

Säsongen. Frankenjura är det bästa sommarresmålet. Det finns klippor för alla väder. När vi kom dit var det 35 grader varmt. På de nordvända klipporna (t ex Püttlachtaler wand) i lummig skog var det precis lagom klätter- och säkringstemperatur (om man inte tvunget vill att det ska vara iskallt för att få perfekta förhållanden, och är beredd att låta sin säkringsman stå och hacka tänder). När det regnade åkte vi till Grüne Hölle och fick inte en droppe på oss (brant!). Püttlachtaler wand fungerade också bra i regn. När det var svalare i luften och vi ville ha en lugn dag och lite solsken åkte vi till sydvända Hohe Reute. Det är ju oftast på sommaren man är ledig och kan åka på klättersemester och då är det för varmt på de flesta klätterställena i Europa. I Frankenjura kan man få värme men ändå behaglig klättring. Tillgängligheten. Bil är nästan ett måste här, men har man bara det är det lätt att ta sig till klipporna som växer som jättelika svampar runt om i skogarna. Anmarschen är sällan lång, lederna sällan besvärliga att dogga upp. Det går snabbt och effektivt att klättra sig trött på några timmar. Idealiskt om det är hårdträning man är ute efter. Ryggmusklerna växer snabbt av den branta klättringen. Bultningen. Bultarna är stora och förtroendeingivande. Även om det ibland kan verka långt mellan bultarna behövde jag inte ha ledskräck en enda gång under nio dagars klättring. Detta för att bultarna är så föredömligt placerade, långt mellan bultarna betyder lätt klättring, tätt mellan bultarna betyder svår klättring. Ibland kan det vara väldigt långt till första bulten, men då är det oftast lätt klättring. Naturligtvis finns det undantag även här, vissa ställen är skräckbultade, så lita bara på ditt eget omdöme. Slutligen, det viktigaste: Klättringen. Det finns mycket fina och omväxlande leder. Det är kalksten, mycket är brant, greppen består framför allt av hål, vassa på vissa klippor, behagligare på andra. Det går att hitta klippor med leder i alla grader man kan önska sig.

Är det lättillgänglig sportklättring man är ute efter är alltså Frankenjura ett paradis. Är det däremot äventyr, storslagna vyer och naturupplevelser som lockar så finns det mycket bättre ställen på annat håll. De kilsäkrade lederna och långturerna är få, om det ens finns några över huvud taget. CAMPING Det finns en mängd olika campingplatser i området. Billigast men också mest spartansk och klättermässig är Frau Eichlers camping i närheten av Wolfsberg. Störst och bekvämast är familjen Bayers Camping Bärenschlucht vid Pottenstein som har restaurang, tvättmöjligheter och varm dusch (1 DM). Vi betalade 26 DM (drygt 100 kr) per natt för två personer, ett tält och en bil. På campingområden finns även en berömd klippa där man bland annat kan se starka tyskar kämpa på beryktade Herkules (tysk 9+). För den som är rädd om sin skönhetssömn kan dock nattlivet här vara något besvärande (tyska semesterfirare; barnkolonier och motorcykelknuttar som tävlar om att låta mest med sin hoj).

På Bärenschluchtcampingen ligger en imponerande klippa precis vid tältknuten. Här går mest svåra leder, som klassikerna Hercules 9+ och Roter Baron 9-.

Vi kollade även upp en annan camping i Moritz som var 5 DM billigare, och lugnare. Lite för lugnt i min smak, och det var svårt att få morgonskugga på tältet (tältplatsen bestod av ett stort fält) men det fanns restaurang, tvättstuga och det mesta man kan tänkas efterfråga på en civiliserad campingplats.

sida 1

sida 2

sida 3