High Sport
Magazine
resmål Åre
av Jenny Förander
sida 1 (3)
 
Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!
Highsport Magazines reporter testar utelivet i Åre


Jag vaknar tidigt och tittar förväntansfullt ut genom tågfönstret.

Den göteborgska vintern har varit ovanligt grön (som den är varje år) så det snöklädda slättlandskapet som breder ut sig i det softade gryningsljuset känns mycket exotiskt.

Det är nästan lite overkligt.

I går kväll var det en vanlig gråkall fredagskväll på Göteborgs Central.

Efter att ha vaggats till sömn av tågets rogivande dunkande vaknar jag sedan upp - mitt i den riktiga vintern, med klar luft och knarrande snö.


Utsikt över Åresjön från Hummelstugan Utsikt över Åresjön från Hummelstugan
Jag är på mitt livs första skidresa, med Fjälltåget till Åre.

Vi har bokat en paketresa med sovvagn på tåget, sju nätters ospecificerat boende i egen lägenhet samt liftkort för åtta dagar. Billigt är det inte, men smidigt att ha allt ordnat.

Vi anländer till Åre mer än en timme för tidigt, men det är bara att tacka och ta emot. Det betyder en timme extra i skidbacken.

I taxin på väg upp till vår stuga som är belägen i Åre Björnen blandas otåligheten inför att komma i skidmunderingen, men ett visst mått av motstånd.

Traumatiska skidminnen

Tankar som "vad har jag nu gett mig in på" smyger sig på. Tidigare skidtrauman gör sig påminda.

Bilder av trasiga skidor, stöddiga skidfantomer, våldsamma vurpor, blåa ömmande knän, trassel och trängsel i liftkön och bakfyllefrossa i liften blinkar förbi i huvudet.

Och inte minst, känslan av skräck när man misslyckas med en sväng och plötsligt finner sig åkandes störtlopp nerför en kilometerlång brant och helt enkelt inte vågar stå kvar på benen utan dödsföraktande slänger sig ner på backen, med en stilla bön om att åtminstone ha några hela ben i behåll efteråt.

Känns inte känslan igen? Då kanske det beror på att du redan i tidig ålder fick åka på skidresor till fjällen? Att du fick lära dig att svänga innan du blev uppsläpad med ett par slalomskidor till en schweizisk alptopp och var tvungen att ta dig ner?

Själv lade jag tidigt ner alla planer på att åka slalom efter att ha sett Palladamm, slalombacken hemma i Huskvarna. Den var otroligt brant och såg totalt livsfarlig ut.


Jag klarade mig därför fram till 20-årsåldern utan att någonsin knäppa på mig ett par slalomskidor, men när jag sedan jobbade som au-pair i Schweiz blev det dock oundvikligt. Familjen hade en stuga i lyxskidorten Verbier och enligt mina svenska au-pairvänner var utelivet (i barerna) fantastiskt där, så jag var helt enkelt tvungen att följa med.

Min skiddebut blev mycket skakig. Mest berodde det på att utelivet faktiskt var fantastiskt, och pågick till klockan sju på morgonen. Att inte vara uppe i ottan är ju dessutom tabu i skidkretsar, så det var bara att masa sig ut någon timme senare.


Full fart i backen Full fart i backen
För min del slutade äventyret med störtlopp och störtdykning i ett stort moln av snö. Skidorna jag hade lånat gick av, men de var gamla och i trä med fångstremmar runt benen och hon som ägde dem blev inte så arg. Det tog dock lite tid att övertyga liftkillen om att jag måste åka liften ner, men även han insåg väl tillslut att det inte är så lätt att promenera ner från en schweizisk alptopp. De är ganska höga.

Inbjudande backar

Nu, snart tio år senare, har jag nästan kommit över dessa ungdomstrauman i de schweiziska alperna. Jag har beslutat mig för att ge skidåkningen en ny chans och ser fram emot Årevistelsen med spänning. Skall en veckas hårdträning kunna förvandla mig till en skidfantom eller är jag för alltid dömd att harva runt i plogsvängsträsket?

Redan vid första anblicken ser Åre förtroendeingivande ut. Bergen ser lagom runda och mjuka ut, de flesta pisterna är blå (lätta) och röda (medelsvåra), även om det naturligtvis finns en och annan svart (svår) backe också. Det finns totalt 109 pister, varav 18 är gröna, 45 blå, 36 röda och 5 svarta.

Vi bor alltså i Åre Björnen, en av de fem byarna som omger skidsystemet. De andra är Duved, Tegefjäll, Edsåsdalen och Åre by. Åre Björnen sägs vara barnfamiljernas mecka, men det går ypperligt att bo där även utan barn.

Det går att knäppa på sig skidorna direkt utanför stugan och glida ner till Wärdshuset Björnen där backar och liftar börjar. På hemvägen tar vi bara Förbergets släplift upp och glider ända hem till dörren via en liten väg genom skogen.

För storkonsumenter av nattliv är det dock bättre att bosätta sig i Åre by, eftersom bussarna från byn till Björnen slutar gå vid midnatt och det är lite väl långt att ta sig till fots. Det finns förstås taxi, men det går på en dryg hundralapp. Det är dock ingen risk för torrläggning i Björnen heller, det finns en bar med after-ski även där. I anslutning till värdshuset finns även mataffär, fik och skiduthyrning.

Runt Åre Björnen finns det relativt många blå backar, och det är ett bra område att börja i om man är ovan skidåkare. När man känner sig mogen är det enkelt att via liftsystemet tar sig bort till de större backarna ovanför Åre by. Det går även att ta skidbussen direkt dit.

Från Duved, Tegefjäll och Edsåsdalen finns det ännu inga liftar som ansluter till det övriga Åreområdet, så om inte de egna backarna räcker till är det skidbussen som gäller.


Bistert klimat på Åreskutan

Att ta sig upp på Åreområdets högsta topp, Åreskutan, är naturligtvis ett måste. Toppen mäter 1420 meter över havet, men liftarna stannar på 1274 meter. Klimatet där uppe skiljer sig avsevärt från de lägre belägna pisterna, det blåser mycket och de gånger vi var uppe var sikten nästan obefintlig på grund av all snö som yrde i luften. Skidglasögon rekommenderas.

När det blåser allt för mycket stängs liftarna till toppen av, vilket händer ganska ofta, så det gäller att passa på att ta sig upp när vädret är bra.

Från Åreskutans topp kan man sedan ta störtloppen ända ned till Olympialiften, nere vid byn. Vill man slippa undan de svarta backarna är det bara att svänga av till den röda och mycket fina Gästrappet.

När vi var i Åre stängde de tyvärr av Gästrappet under några dagar eftersom världscupen för damer kom till byn. Storslalom- och slalombanan lades i Gästrappet, störtloppet i Störtloppsbacken bredvid. Det var dock roligt att titta på tävlingarna, även om det inte var många sekunder man han se åkarna innan de var förbi.


De tre ispelarna där världscupen i isklätring senare skulle avgöras De tre ispelarna där världscupen i isklätring senare skulle avgöras
Eftersom vi även ville åka längdskidor passade det bra att bo i Åre Björnen då det utgår spår därifrån (2,5, 5 och 10 km). Det finns även preparerade längdspår i Duved och Ullådalen. Spåret i Åre Björnen var relativt flackt, medan Duveds verkar bjuda på mer höjdskillnader.

Utrustad med fjällkarta kan man även ge sig på lite längre turer ut på fjället. Vid Åre Björnen startar tillexempel turen Åreskutan runt som är drygt 26 km lång.


sida 1 sida 2 sida 3