High Sport Magazine

resmål

Ailefroide av Ola Hillberg

Ailefroide - ett klättereldorado för den försiktige långtursklättraren Camp arrangerar varje år ett produktmöte där alla distributörer inbjuds att deltaga. I år skulle det gå av stapeln i Chamonix vilket jag tror var uppskattat av alla och framförallt av mig själv eftersom det gav möjlighet till klättring i alpin miljö. Tyvärr lyckades jag vrida mitt knä veckan innan avresa så vi fick skrinlägga våra planer på att klättra i Chamonix. Det kändes inte alls kul eftersom jag sett fram mot att klättra just där. Jag började tänka på alternativa ställen och hade hört talas om Briancon en stad i södra Alperna vars närhet till Alpes des Ecrins erbjuder klättring av alla sorter. Där skulle det enligt ryktet finnas långa välsäkrade leder på granit med korta anmarscher, det skulle också finnas massor av sportklättring på kalk. Briancon fick bli vårt alternativ vilket jag idag tycker, med facit i hand, var ett bra val. Eftersom vi hade planerat att flyga till Genève och därifrån ta bussen till Chamonix fick vi istället hyra en liten bil för att transportera oss mot södra alperna. Färden mot Briancon var vacker och man passerar bl a den kända skidorten La Grave med det magnifika snöklädda skidberget La Meije. Färden fortsatte över passet Col du Lautaret med magnifika blommande alpängar med stora klippväggar var man än tittade. Vårt första stopp blev Monetier en liten by i Serre Chevalier dalen och som ligger några mil från Briancon. Vid en liten klippa strax utanför Monetier tillbringade vi vår första klätterdag. Själv ägnade jag mig åt att säkra och sola medan Bibi avverkade ett tiotal korta välbultade svaturer i ett snabbt tempo. Vi ville gärna se oss om i området så vi ägnade en dag åt att reka och hamnade i Ailefroide. Det verkade passande så vi bestämde oss för att åka dit nästa dag. På vägen dit gjorde vi en avstickare till ett ställe söder om Briancon som var ett av de naturskönaste ställen som jag sportklättrat på. Klättringen var också helt ok med leder uppåt 20-25 meter i det lättare och medelsvåra registret. I Ailefroide finns det en stor camping av högsta klass med skuggande träd och en liten bäck rinnande igenom (som gjort för morgondoppet).

Berget nära campingen med Á Tire D'Ailes Froides på vänstra kanten Bibi Hamrin på vår första långa led Starten på vår andra långtur En bit upp på berget Sportklättring på kalk

Eftersom vi inte hade något tält med oss tog vi in på ett av de tre övernattningställena. Ett dubbelrum kostade 220 frassar och en full trerätters kvällsmeny gick loss på 85 frassar. Helt överkomliga priser tyckte vi. Vår ambition var att klättra några längre leder så vi gjorde två långa fina leder under vår vistelse. Vår första 9 replängders led À Tire D'Ailes Froides på 230 meter låg ca fem minuter från campingen och bjöd på omväxlande välsäkrad svaklättring i grad 5-6. Till vänster om denna led i ravinen låg ett flertal kortare turer som vi prövade. Jag misstog mig på insteget och visste inte något hur det var graderat så jag klättrade en bit på tre turer innan vi hittade rätt. De turerna var betydligt svårare. Vår långa led var relativt snällt graderad. Den andra långa turen vi klättrade vilket också kom att bli resans höjdpunkt var en 12 replängders tur på 300 meter med namnet Cantilènes en Gelée. Den turen låg på ca en halvtimmes gångväg från byn. Det var en mycket omväxlande tur med mestadels sva men också med några brantare spektakulära passager, allt på högklassig granit. Turen var mycket bra bultad och standplatserna var oftast placerade så man såg varandra. Firningspisten ner var också lite spektakulär över ett stort tak med firningsankaret precis på läppen. Vi klättrade även några kortare sportleder som var av bra kvalité. Gillar man att vandra finns det många leder som utgår från byn. Ailefroide är en liten by med tre hotell med tillhörande barer och restauranger. Det finns flera outdoor-affärer med klätterprylar och två mataffärer. Guider finns att köpa på plats. Vill man klättra mer alpint på högre höjd finns det hur mycket som helst att göra. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att återvända till Ailefroide med två friska ben och lite mer tid för att pröva på den mer alpina klättringen också.

Det 300 meter höga berget La Poire (Päronet) Bibi på väg tillbaka från Päronet text och bilder Ola Hillberg