High Sport
Magazine
profiler Veckans profil
Maja Gellerstam
av Jenny Förander
 
  pil Nyheter pil Artiklar pil Resmål pil Everest pil Tävlingar
 
pil Grader
Maja Gellerstam

Vad har du gjort i sommar?

Jag och Huub spenderade hela semestern, fem veckor, klättrandes i Frankrike. Det blev 2,5 veckor i Verdon, två dagar på ett för mig nytt ställe som heter Annot (som Fontainebleau fast större stenar med riktiga leder), en vecka i Orpierre där vi låg
 
FAKTA MAJA
Ålder: 31 år
Lever av: modellör på Volvo
Har klättrat: 6 år
Klubb: Göteborgs klätterklubb
Maja Gellerstam
vid poolen hela dagarna och klättrade på kvällarna. Sedan åkte vi till Châteauverte där Huub skulle vara min coach eftersom han hade ont i foten, men det fungerade inte så bra, han tycker bara att jag är kass.
Istället gjorde vi ett försök att åka ner till Rivieran, men det var helt fruktansvärt. Det var fullt med folk överallt och äckliga campingplatser, inte alls som jag hade sett framför mig. På vintern brukar det ju vara jättevackert. Vi hade tänkt åka ner till Callanquerna och Cassis, men Huub blev helt deprimerad så vi fick åka tillbaka till Provence igen redan samma kväll.
Sedan kom vi till ett nytt ställe som heter Buis les Baronies - ett lite annorlunda ställe som är helt nordvänt, med antingen långa slabbar eller riktigt brant klättring. Det låg jättefint med en campingplats precis där tre floder flyter samman.
Till sist blev det en dag i Ceüse innan vi var tvungna att åka hemåt igen. Där var många av tjejerna som vi hade sett på världscuptävlingen i Serre Chevalier. Det är en del riktiga monstertjejer!

Berätta om tävlingen i Serre Chevalier...

Det var en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om i hela mitt liv. Det var verkligen inspirerande och samtidigt helt förödande. Man tänker att i morgon skall jag gå ut och klättra så hårt och så snyggt som Marietta Uhden, men så kommer man till klippan nästa dag och är en sopa och hänger på de lättaste lederna.
Jag blev så otroligt imponerad och inspirerad, speciellt av att se tjejerna klättra. När jag berättar om tävlingen kommer känslan tillbaka.

Men du har väl inte varit så intresserad av tävlingar förut?

Ne, jag hade inte ens tänkt följa med och titta på tävlingen, jag tyckte det var ett idiotiskt sätt att slösa bort en dag och ville hellre klättra. Jag tänkte stanna hemma och läsa en bok medan de andra åkte dit, men sedan följde jag med i alla fall.

 
Blev du själv inspirerad att börja tävla?

Jag blev väldigt sugen på att klättra helt enkelt. Men jag insåg också hur roligt det kan vara att klättra för att prestera, så som många av de här tjejerna gör. Jag har alltid klättrat mest för det lustfyllda i klättringen, men tävlingen i Serre Chevalier väckte funderingar på att prova på att tävla lite grann.

Vilket är ditt absoluta favoritklätterställe?

Verdon är fantastiskt. När jag kommer dit känns det som hemma, att ingenting kan slå det här. Men när jag är gammal och tänker tillbaka på mitt klätterliv så är det nog lätta kilturer i Utby som jag kommer att minnas allra mest.

Vilken är din största klätterupplevelse?

Pripps! Fast det är ju mest under prestationen och efteråt, men det är ju ett så kort ögonblick. Så största klätterupplevelsen är nog egentligen när jag och Huub klättrade der Geist i Schweiz för 4 år sedan. Det var en stor upplevelse eftersom det var min första alpintur. Den är ungefär 800 meter lång och går upp till 3000 meters höjd. På håll ser väggen ut som ett spökansikte och natten efter att vi kommit ner drömde jag att jag pratade med spöket.

 
Maja tar i på Flashpoint 7+ Paradiset, Göteborg Maja tar i på Flashpoint 7+ i Paradiset Göteborg
Det blev ganska omtalat i våras när du som första tjej gjorde den mytomspunna leden Pripps i Utby...

Jag hade egentligen aldrig någon tanke på att jag skulle göra den. Jag toppade den för att det är en häftig led. Knopp- och väggklättring är det bästa jag vet. Första gången jag kom till Stora väggen och klättrade Tuborg på topprep minns jag att jag sa att det är bara idioter som klättrar sånt som Pripps och riskerar livet för en led.
Jag var med när Huub jobbade på den och märkte att det gick ganska bra. Sedan när han hade gjort den drog han ner repet och sa att det var min tur och det var inte förrän då jag insåg att det faktiskt gick att sätta den. Det kändes spännande eftersom det var en så mytomspunnen led.
Jag tänkte att jag går upp till första bulten och ser hur det känns, och så gick jag bit för bit och tänkte att jag provar att lägga den här kilen och om det funkar går jag vidare. Jag kände mig aldrig tvungen att nu måste jag göra den, men sedan när jag väl kom upp började jag nästan gråta. Det var aldrig något stort mål för mig att göra Pripps men nu känns det väldigt bra att ha gjort den.
Efteråt gick jag runt hela kvällen och kunde inte fatta att jag hade gjort den och det första jag tänkte på nästa morgon var att "jag har gjort Pripps".
Det kändes extra roligt att göra en så mytomspunnen led eftersom jag egentligen är ganska harig, så det var en seger att göra den.
När jag för ett tag sedan hängde på en led för att jag inte vågade gå förbi en bult var det en tjej som frågade mig:
- Är det du som har gjort Pripps?
Då skämdes jag.
av
Jenny Förander