High Sport
Magazine
profiler Veckans profil
Ann-Sofie Andersson
av Jenny Förander
 
  pil Nyheter pil Artiklar pil Resmål pil Everest pil Tävlingar
 
pil Grader
Ann-Sofie Andersson

Var och hur började du att klättra?

Det var en tjej som övertalade mig att följa med ut och klättra på topprep på en liten klippa utanför Umeå. Det var regelrätt övertalning, jag hade inte alls lust. Jag tyckte bara att det var en
 
FAKTA ANN-SOFIE
Ålder: 30 år
Lever av: forskar i kemisk fysik
Har klättrat: 6½ år
Klubb: Göteborgs KK, inflyttad från Umeå mm.
Ann-Sofie Andersson
fånig trendsport, med en massa utrustning i häftiga färger.
Hon hade tjatat hela vintern på att jag skulle följa med och klättra inomhus, men jag kände mig väl inte tillräckligt trendig.

Men sedan följde du alltså med en gång...

Ja, och sedan var jag såld ganska på en gång. Det var på försommaren och sedan gick jag en kurs i Rösås utanför Örnsköldsvik i augusti. Den klippan är 120 meter hög, så vi fick repa av en 3-4 repors led redan första dagen, jag tror det var en 4+ som heter Vild & Våld.

Och se'n...?

Jag har klättrat konstant sedan dess. Förutom första vintern, då hade vi inte någon bra vägg i Umeå.

Så klättring var inte någon fånig trendsport...?

Nej, de som höll på var inte så trendiga som jag trodde. Det var mer friluftsliv än trendsport.

Vilken är din finaste klätterupplevelse?

Den frågan hade jag förberett mig på. Svårt att säga, man blir ju kräsnare med åren, men jag tror det var när jag och min dåvarande pojkvän Pär Håkansson klättrade Sydpillaren på Stetind (Nordnorge) sommaren -95.
Kvällen innan fick vi gå i två timmar upp till en liten sjö och det var väldigt dåligt väder.
På morgonen såg man ingenting, det var totalt dimmigt. En kvart senare hade molnen försvunnit och himlen var klarblå och det var alldeles vindstilla.
Vi hade ingen guide över leden, utan hade bara ringt från en telefonkiosk till Tommy Nilsson (Umeklättrare) som vi visste hade gjort den, och frågat var den gick. Det är ju ett stort berg och det var helt fantastiskt att vi faktiskt hittade rätt direkt. Först fick vi traversera över ett snöfält - läskigt - för att komma till Karons hylla. Sedan var det bara att klättra. Det är en 5- eller 5:a på 8-9 replängder. Sedan gick vi ner och morgonen därpå var det ännu sämre väder än vad det hade varit förut.
Jag kan verkligen rekommendera leden för dem som gillar fjällklättring. Men det är ju inte fint väder där så ofta.

 
Vilket är världens bästa klätterställe?

Svår fråga. Inte Smith Rock i alla fall. Det är det sämsta. Squamish (Kanada) är nog bäst. Där finns så många olika typer av klättring, allt från korta sprickor till långa sprickor och långa sportklätterleder.

Vilken typ av klättring gillar du bäst?

Fingersprickor och väggklättring. Och hörn, att stämma.

Vad är din målsättning inom klättring?

Att behärska alla typer av klättring mer eller mindre. Allt från sprickklättring till sportklättring och isklättring. Även inomhusklättring. Att vara så allsidig som möjligt.

Något projekt?

Att utan problem kunna leda en naturligt säkrad 7-.

Varför?

För att kunna klättra fler fina leder när man åker iväg på klätterresor, att inte vara begränsad till att hatta runt på de lättare lederna som kanske inte alltid är så fina.

 
Ann-Sofie Andersson stämmer sig uppför Gang Bang 5.10a/b, Great White Wall, Skaha. Foto: Johan Svensson. Ann-Sofie Andersson stämmer sig uppför
Gang Bang 5.10a/b, Great White Wall, Skaha.
Foto: Johan Svensson.
Har du bra psyke?

Det varierar med dagar, årstider och år.

Är psyket en begränsning?

Ja, när jag måste lägga mycket säkringar.

Varför klättrar du?

För det första för att det är roligt. För att man kan koppla bort allting annat. Speciellt när jag var doktorand tyckte jag det var väldigt skönt att det inte går att tänka på jobbet samtidigt som man är ute och klättrar. Man kommer ut i naturen. Det är många trevliga människor som klättrar. Det ger bra och omväxlande träning. Det ger spänning och äventyr till tillvaron.

Skulle du ha tränat mycket även om du inte klättrade?

Ja, det tror jag. Men klättring är den första sporten där jag känner att det hela tiden går att utvecklas och bli bättre. Jag har hållit på en del med innebandy, volleyboll och löpning, men det finns ingen annan sport som är så omväxlande som klättring.

Hur länge kommer du att hålla på med klättring?

Hela livet hoppas jag.

Din senaste klätterresa gick till Needles i USA. Hur var det?

Otroligt vackert, vackrare än på bild. Vuxen sprickklättring på granit.

Vad menar du med vuxen?

Det kräver erfarenhet och psyke. Som Häller i Bohuslän.

Är det ett ställe du kan rekommendera?

Ja, klättringen är trestjärnig (på en skala från ett till tre) om man gillar ren sprickklättring.

Skulle du vilja åka dit igen?

Ja, när jag inte behöver lägga säkringar så tätt längre. Många av replängderna är ju 50 meter långa...

Vilket är den svåraste prestation som du har gjort (vi pratar alltså fortfarande om klättring)?

Hmmm, jag har tre alternativ...

Ok, ta alla tre då...

Det första är en nytur i Bohuslän, en 6+ som heter Gamkanten. Det är ingen som har repeterat den ännu. Den är dåligt säkrad, men jag hade jobbat in den helt och var inte rädd...
Det andra är Kronenburg (mixad 7:a i Utby), den är jag också nöjd att ha gjort.
Och så att jag har onsightat Ulf Björnbergs led (kilsäkrat 6+-hörn i Utby). Det kändes inte ens svårt när jag gjorde den.
Enhörningen (7-) var ju mitt projekt i somras, men den föll jag på. Och kilen floppade, det var inte så bra...

OK, Ann-Sofie, tack för pratstunden.

Ska du inte fråga mig om min värsta klätterupplevelse också? Det trodde jag du skulle, så det har jag förberett mig på...

Jaså. Vilken är din värsta klätterupplevelse då?

Det var när jag skulle gå kurs i Dolomiterna. Jag åkte dit med några som skulle hålla i kursen, och så skulle vi reka och leta upp någon lämplig led i förväg. Det var långt och löst och läskigt och vi simultanklättrade. Så blev det mörkt innan vi kom upp, och vi hade bara en pannlampa på fyra så vi fick fira ner i mörker och övernatta på en snöhylla i bara friktionsskor...

Jag vill gå hem. Är ni inte klara snart??? (säger Johan, Ann-Sofies sambo i bakgrunden)

Jo, jag kommer...
av
Jenny Förander