Jag kände mig i toppform innan vi startade toppattacken på kvällen vid 21.30. Jag hade under stora delar av dagen legat och vilat med syrgas. Det var molnigt och förhållandevis bra temperatur, gissningsvis ca -25.

Vi var många grupper som gav oss iväg samtidigt bl.a. en amerikansk. Det var en liten ringlande kö som gav sig uppför den branta bergsväggen och våran grupp var i slutet, jag började sakta komma efter och hade problem med att syrgasen immade igen glasögonen, jag tyckte också jag flåsade mer än de andra. Jag fick kämpa hårt men kom alltmer efter och glasögonen var till stort besvär.

När klockan var 03.30 på natten efter 6 timmars klättring såg jag inte någon annan och bestämde för att jag antagligen måste öka syrgasen och stannade och tog av mig ryggsäcken med de två syrgastuberna. När jag såg vad regulatorn var inställd på fick jag en smärre chock, det var endast ½ liter per minut och det man ska ha är 1 liter per minut. Jag hade alltså kämpat och slitit med mindre syremängd än alla andra och då kändes det som bokstavligen luften gick ur mig. Jag vred upp till 1 liter och fortsatte men kom ej i kontakt med de andra samtidigt som jag i min skadade högerfot helt tappat känseln i den fallande temperaturen. Jag blev mer eller mindre urpsykad och eftersom så mycket hade gått fel och den sherpa som skulle gå med mig var försvunnen och jag kände att min motivation försvann beslöt jag mig för att vända tillbaka vilket verkar vara något av mitt öde.

Den här gången var allting upplagt men nu var det en liten skitsak med regulatorn som antagligen satte stopp för min toppbestigning. Det verkar ha gått troll i mina toppbestigningar men det kanske är så att vissa människor inte ska upp till toppen. Hur som helst gläds jag med Renatas fantastiska prestation och att expeditionen varit lyckad och har genomförts på rekordtid och att jag har fått varit med under Renatas acklimatisering och förberedelse på berget tills hennes lyckade toppbestigning. Nu längtar jag härifrån och till varmare skönare platser för lite vila innan hemkomsten till Sverige och High Sport.

Hälsningar
Ola Hillberg

NEWSLETTER NR 2
Då var det slut på tävlingssäsongen i Sverige, och klipporna väntar. Men för landslaget är säsongen inte slut; världscupen har precis börjat. Vi får hålla tummarna för vårt nya Landslag och Anita Rostén som lovar medaljplatser på de nationella tävlingarna. NM-guld 1999, dam/herr semifinalplats i världscupen, samt slå tio länder i den sammanlagda VC rankingen. Vara sporre för andra klättrare. Vilka ingår i Landslaget i år? Läs nedan:

• HERRAR: Peter Bosma, Said Belhai, Tomas Lundgren, Henrik Ruhter, Henrik Bolander
• DAMER: Sofia Sandgren, Jenny Förander, Ingela Nilsson, Annika Bergqvist

Sen har vi ju Jens Larsen och juniorlandslaget. Där är det alltid något på gång. Plockar han fram några nya underbarn i år, eller håller han på dem till nästa år? Vi blir nog varse ska ni se. I alla fall så har juniorlandslaget inför sommarens Europacuptävlingar samt JVM i Italien i september har tagits ut. Sammanlagt är det fem tjejer och sex killar (sex ifrån Göteborg, fyra ifrån Stockholm och en ifrån Jönköping). Observera att vi får skicka fyra deltagare i varje klass på JVM varför ytterligare några juniorer kan få plats. Juniorlandslaget består av följande:

• FÖDDA 80-81: Lou Wallin, Julia Bergklint, Johan Gyllensvärd, Said Belhaj
• FÖDDA 82-83: Jessica Nyberg, Karin Fälth, Anders Lantz, Max Boholm, Johan Gross
• FÖDDA 84-85: Magnud Högström

Vad som är högaktuellt är Förbundsmötet i Stockholm den 15/5. Där kommer framtiden för Tävlingskommittén och dess verksamheter att avgöras rätt kraftigt.
Tävlingskommittén anser att en kraftig satsning ekonomiskt är nödvändig för att tävlingsverksamheten ska kunna utvecklas.
Verksamheten har ökat från säsongen 97-98 med 150 %, till stor del på juniorsidan.

Tävlingskommittén har lagt in 3 st. motioner till förbundsmötet (se bilagor). Styrelsen föreslår tyvärr avslag på samtliga .
Om man ser till budgetförslaget som kom med senaste styrelseprotokollet så är 175 000 kronor avsatt till Tävlingskommittén för nästa år. Alltså en sänkning igen. Var ska detta sluta?
1997 fick TK 261 000:- 1998 - 185 000:- och enligt budgetförslaget 1999 - 185 000:-
Samtidigt ökar RF-bidraget från 695 000:- 1998 till 735 000:- 1999.

Vi önskar att så många sport- och tävlingsklättrare som möjligt kommer till Förbundsmötet och tycker till, om hur vi ska ha det i framtiden.

Väl mött
Peter Allansson
Ordf. Tävlingskommittén

Kathmandu 19 maj

Nu efter att klättringen och utmarschen är klar njuter vi av livet i Kathmandu med besök på massor av goda restauranger (de flesta av världens kok finns representerade har). Att gå på restaurang i Kathmandu är bra mycket trevligare for plånboken än i Sverige. Vädret har är varmt och skönt som svensk högsommar och jag saknar havet i Göteborg. Dagarna fördriver vi mest med att ta det lugnt, se på sevärdheter, dvs olika sorters tempel etc, och framförallt gå runt och shoppa diverse saker som vi troligtvis inte behöver men som är billiga. Fysiska aktiviteter är det lite svart att utföra här i stan men igår var jag ute på en guidad mountainbiketour runt Kathmandu i fyra timmar och det kändes ordentligt. Hemlängtan börjar göra sig påmind till klipporna och naturen i Sverige.

Vi är alla väldigt nöjda med expeditionen och den utrustning vi har använt från High Sport har fungerat alldeles förträffligt bra. Utan den hade det kanske inte blivit ett sådant bra resultat. Det som kanske varit mest uppskattat är sovsäckarna från Mountain Equipment som har varit varma och väldigt komfortabla. Alla blev mer eller mindre lyriska när de fick börja ligga i M.E.-säckarna i baslagret och senare på berget. Det är av stor vikt att man har det varmt och skönt på natten så man är ordentligt utvilad när man ska klättra dagen efter. Expeditionen hade även specialsydda dunoveraller från M.E. vilka användes från lager tre (ca 7300 m.ö.h.). Jag använde Mountain Equipments nya gore-tex jacka Karakorum 2 på in och utmarschen och på de lägre delarna av berget. Jackan är suverän att använda eftersom allting är väldigt lätt att justera. Man ställer in alla funktioner med en hand. Det är värdefullt när man klättrar och är trött att allting går enkelt. Vädret ändrar sig väldigt fort sa man far justera allting ofta. Speciellt huvan är viktig och den fungerar suveränt med fullgott skydd och är väldigt lätt att ställa in.

Alla i expeditionen hade Boreal skor pa in- och utmarschen och var kanonnojda. Skorna användes av alla och ingen fick det allra minsta skavsår.

Bland övrig utrustning har vi använt tält från Terra Nova i de högre lägren vilka är de bästa eftersom de är extremt vindtåliga och har bra komfort. I lager två hade vi ett Hilleberg Staika som utmärkte sig genom sina stora absider och sina goda lösningar med ventilationen. Ett mycket skönt tält att vistas i.

Primus-köken har fungerat bra som vanligt och vara Suunto klockor visade höjden bra. Bland ryggsäckar har jag använt Klättermusen och Lowe. Speciellt Klättermusen var en favorit att bära. Jag har givetvis använt Extremities alla kläder och en stor favorit har varit Windy Took mössan som är helt vindtät.

Så det är med glatt humor jag kan konstatera att produkterna vi säljer hos oss motsvarar de kvalitetskrav vi har uppställda (det visste vi innan men det kan vara bra att göra en riktig hårdtest mellan varven).

Jag hoppas Ni har egna äventyr att se fram emot och vill önska Er en trevlig och spännande sommar.

från Kathmandu
Ola Hillberg

Rapport från förbundsmötet

SKF:s årsmöte i Stockholm 990515 blev en långkörare som vanligt, fast värre. Kanske för att jag, av någon anledning, skulle vara mötesordförande. Lite svårt att stoppa alla "tjötrövar" i tid när man inte är så van vid att föra ordet. Endast 25 hängivna själar "orkade" ta sig till mötet och av dessa var 14 klubbrepresentanter från 8 olika klubbar. 25 pers är väldigt lite. Demokratin är i fara och de klubbar som inte skickar representanter bör kanske tänka om? Norrland och Skåne undantagna.

Vad hände då?

Sundsvalls KK hade skrivit ett "besvär" mot "tvångsanslutningen" av alla klättrare till försäkringen. Styrelsen erkände att de var lite snabba med detta beslut så vi beslutade att de klubbar som inte vill vara med på försäkringen slipper det 1999. Dock ej 2000.

Styrelsen fick inte ansvarsfrihet för 1999 p.g.a. att räkenskaperna inte var i ordning. Det saknades lite kvitton och några verifikat var "luddiga". En handlingsplan utformades för att fixa allt oklart och mötet nöjde sig med detta så länge.

Accesstjänsten skall successivt avvecklas och en accessfond skall bildas istället.

Några i styrelsen avgick och några nya kom till.

En ny form av juniormedlemskap klubbades. 100:- för försäkring utan Bergsport.

Det var allt som jag tror kan vara av allmänt intresse.

Kristian Thisted

Sverige är representerade av Ingela Nilsson, Lou Wallin, Peter Bosma, Tomas Lundgren och Said Belhaj. Sammanlagt 51 damer och 76 herrar deltar i en glasförsedd mässhall och temperaturen är 35 grader. Damkvalet har börjat... Alla klättrar samma sekvenser och inte ett dynamiskt move i sikte. Vi hoppas pa att det blir mer spännande när killarna startar. Kvalresultatet rapporteras ca kl 18.00.