High Sport Magazine

everestrapporter 20 april

Nyheter

Artiklar

Resmål

Profiler

Tävlingar

Grader

Rapporter: 23/3 - inför resan 10/4 - Namche Basar 13/4 - Dingboche 20/4 - Basecamp 29/4 - Basecamp 07/5 - Basecamp 19/05 - Kathmandu

På de här sidorna presenterar vi rapporter från Mt. Everest expeditionen (april-maj 1999) med bl.a. Renata Chlumska, Ola Hillberg och Göran Kropp som deltagare. Rapporterna skickades till oss av Ola Hillberg. Ni kan läsa de olika rapporterna genom att klicka på länkar till vänster..

Basecamp 20 April Nu verkar det äntligen som vi fått igång e-mail systemet kanske. Endast gudarna verkar veta! Khumpu isfall Foto: Fredrik Blomqvist Förutom det tekniska har det gått över förväntan bra för oss klättermässigt sett. Renata och jag har passerat det sägenomspunna Khumpu isfallet för tre dagar sedan och det var ingen trevlig upplevelse att kämpa sig uppåt genom ett kaos av istorn och sprickor som hotade att falla över oss. Det tog oss väldigt lång tid att passera isfallet som är 900 höjdmeter. Det blev extra jobbigt för oss eftersom vi var långsamma och när solen började lysa blev det lindrigt sagt som en bastu och det i kombination med höjden gjorde oss illamående och svimfärdiga. Nästa gång vi går upp ska vi starta 04.30 och förhoppningsvis röra oss snabbare och vara uppe innan solen börjar lysa. Våra Sherpas, som för övrigt är de snällaste och trevligaste personer som jag tror existerar på denna jord, går med full packning ca 15 - 20 kg uppför isfallet på ca 2,5 timmar till läger 1. Vi var i alla fall väldigt glada men trötta och illamående av att klarat av isfallet och anlänt till läger ett som ligger på toppen av det mellan otaliga glaciärsprickor. Renata och jag stannade tre nätter i läger ett och jag gick fram och tillbaka till läger två andra dagen. Till läger två är det rätt så platt och endast 400 meters höjdskillnad men sträckan är lång genom det som kallas Stillhetens dal. Läger två ligger på en stenmorän och där finns även rinnande vatten. Detta läger kommer sedermera att bli ett framskjutet basläger för oss på väldigt hög höjd ca 6500 meter. Mount Everest från 8500 meter. Höger i bild syns sydtoppen följt av Hillary Step och toppkammen. Foto: Magnus Roman   Vi hade även planerat att dag tre gå upp till läger två och övernatta där men Renata blev sjuk så vi stannade kvar i läger ett. Göran var även uppe, sov över en natt och gick ner tidigt dagen efter. Renata var dock för envis och ville stanna kvar och när hon senare på dagen blev sämre kunde vi helt enkelt inte gå ner genom isfallet eftersom det innebär för stora faror när solen ligger på och fallet rör och istorn rasar. Renata hade en jobbig dag och natt men fåglarna blev i alla fall glada åt det som kom ut genom Renatas mun. Tidigt på morgonen dagen därpå gick vi ner genom isfallet och kom välbehållna fram till baslägret där jag nu efter en skön natts sömn sitter och skriver och andas den relativt syrerika luften på 5200 meters höjd. Jag och Renata ska stanna två dagar i baslägret och vila upp oss och Göran och glugg Janne ska gå upp i morgon till läger ett där Renata och jag ansluter och förhoppningsvis fortsätter direkt till läger två tillsammans med Göran och Janne för att tillbringa vår första natt på den höjden. För de som orkar väntar sedan första biten av Lhotse väggen upp till läger tre som ligger mitt på väggen uthugget i snö och is med två ytterst små tält fastspända. Om vi orkar ska vi försöka övernatta där på 7300 meters höjd och därmed i princip vara färdigacklimatiserade för toppattack efter att vi varit nere i baslägret och vilat. Vår expedition är en av de sista och alla andra har tillbringat många dagar uppe i läger två som t.ex. den andra svenska expeditionen. Det känns segt för oss när de andra expeditionsmedlemmar går fortare än oss p.g.a. att de är bättre acklimatiserade men förhoppningsvis ska vi snart vara ikapp och då ha mer krafter i reserv eftersom vi har varit här kortare tid. De expeditioner som ligger först planerar toppattack inom de närmaste tio dagarna bl a den andra svenska expeditionen om vädret tillåter förstås. Hittills har vädret varit stabilt och bra med sol varje dag och inte alltför blåsigt. Jag själv känner mig väldigt motiverad att klättra och känner mig i bra form och på gott humör. Det är en extra kick att få klättra tillsammans med Sherpas som är helt outstanding när det gäller kapacitet. Jag tror vi har mycket att lära av dem, framförallt deras goda humör och lättsamma sätt. En sak som gör att det känns så bra för mig är att jag har tagit efter deras matvanor på berget, äter bara Sherpamat på och har aldrig känt mig så bra. Till historien hör att jag alltid har haft problem med den konventionella frystorkade maten som ska ätas på berget men nu är det enkel Sherpamat som gäller och det är helt enkelt bara kringneller eller chapatis och stora ostbitar och massor av dricka. Här i baslägret är det varmt och skönt på dagarna men så fort solen går ner blir det ca 10 minusgrader. Böneflaggor Foto: Magnus Roman Vi har det bra här och det är en fascinerande miljö att vistas i denna stenöken med alla tältläger och otaliga stupor med färgglada böneflaggor flaxande i vinden med böner blåsandes iväg till Buddha. Sherpafolket är religiösa och fromma och lägger yttersta vikt vid att alla ritualer utförs på rätt sätt. Vi har haft vår vackra ceremoni den sk Pudjan när stupan restes och böneflaggorna sattes upp. Det var en Lama i 50 års åldern som utförde ceremonin och välsignade vår expedition. Det var en väldigt trevlig ceremoni där Laman läste ur diverse skrifter i ca två timmar, rökelser brändes och gåvor utdelades till Sagarmatha - det stora berget. Vi fick också äta av alla godsaker som hade bakats och fick öl och någon slags rissprit att dricka. Ett av de viktiga sakerna i ceremonin var att vi, och våra sherpa och berget hade det bra och kände oss glada. Laman sa att han skulle fixa isfallet och jag trodde att han enbart menade andligen då men döm om min förvåning när Renata och jag på nervägen genom isfallet möter Laman med isyxa arbetar med att förbättra vissa sektioner av fallet. Det var en märklig upplevelse att träffa denna gamle helige man ensam mitt i isfallet. Det är nästan så jag blir vidskeplig eftersom inga olyckor sker fast sunda förnuftet säger en annan sak. Under Pudjan reses även en lång stång med en bit ris längst upp som symboliserar livet i denna stenöken. När man lämnar baslägret för att klättra tänder en Sherpa alltid lite ris och vi går runt stupan. Så är det för alla så tidigt på morgnarna vid 4-5 tiden ligger en tät stickande rök av ris från något slags pinjeträd över baslägret. Baslägret är ett myller av tält och expeditioner och givetvis folk från hela världen, det är också en välbesökt plats med mängder av trekkers som har det som sin vändpunkt på den populära trekkingen Everest basecamp. Idag har det varit två Göteborgare och hälsat på oss samt några kanadensare. Det kommer och går folk hela tiden och de flesta verkar känna till Görans bedrifter och vill ta bilder med honom. Enda problemet med alla trekkers är att man inte får vara ostörd och knappt har någonstans att gå och pissa. Staffan Heimersson - inte alltför frisk Vi klättrare har haft det bra men Staffan har det varit synd om och vi övervägde helikopterräddning häromdagen. Idag har han dock kvicknat till lite efter att ha fått rätt medicinering och lyckats sitta upp en stund och fått i sig lite mat så vi hyser nu större hopp om att han kommer i form (dock i betydligt mindre omfång eftersom han inte lyckats äta något under nästan hela tiden). Nicke vår komunikationsansvarige har också haft det tufft med att inget fungerar och lite besvär av höjden i form av huvudvärk och trötthet. Det var allt från mig denna gång med förhoppning att mailsystemet ska ha gått igång tills nästa gång jag kommer ner från berget. Hälsningar Ola och övriga medlemmar.

High Sport Magazine

everestrapporter 29 april