High Sport Magazine - Tävlingar - VM i Winterthur 5 september 2001 reportage

Tävlingar
2001

VM i Winterthur
5 september 2000
reportage sida 2 (2)

Fredag - boulderkval och semifinaler i svårighet

Jag har bättre tur med startnumret den här gången. Startar som nummer två. Sex boulderproblem med sex minuter på varje, och sex minuters vila mellan dem. Det betyder att man hinner med ungefär tre ordentliga försök. I första hand räknas hur många problem man toppar ur, och på hur många försök. I andra hand räknas hur många zongrepp man når. Zongreppet sitter oftast ungefär halvvägs till toppen. Jag toppar ur ett problem och kommer till zon på tre, vilket ger mig en 24:e plats. Angelica Lind toppar ur två och kommer till zon på ytterligare tre och slutar på 21:a plats. Mycket bra, men lite retligt att bli 21:a när 20 går till final. Hade varit roligt att ha en svenska med i finalen!

På herrsidan blir Peter Bosma 40, Fredrik Brännström 41, Gustav Kamf 45, Said Belhaj 47 och Mattias Lundqvist 52. Både Peter och Fredrik har toppat ut varsitt problem, men Peter gjorde det på första försöket och Fredrik på tredje. Då spelar det ingen roll att Fredrik har fem zongrepp mot Peters två, urtoppningar räknas alltid först.

Ingela går ut näst först i semifinalen i svårighet, klättrar fantastiskt bra och klarar stor del av leden. Det visar sig snart att leden är för lätt och alldeles för många toppar ur. 14 damer går till final, eftersom de har toppat ur både kvalet och semifinalen. Det blir lite ointressant att titta på semifinalen efter ett tag när så många toppar ur. Herrarnas led är däremot stenhård. Ett litet misstag och även de hårdaste gubbarna åker ut. François Legrand slutar långt från finalen, och även finalkandidater som Christian Brenna och Serik Kazbekov hamnar utanför. Med kommer däremot ungdomar som artonårige fransosen Gérome Pouvreau, nittonårige tjecken Tomás Mrázek, spanjoren Ramón Julian som åtminstone förra året var junior och en av favoriterna, Alexandre Chabot, som också kan räknas till ungdomarnas skara. Några av de gamla i gemet kommer dock också till final, Yuji Hirayama (32 år) och Evgeni Ovtchinnikov (30) tillexempel.

Är totalt slut efter att ha spenderat hela dagen i hallen. Klockan är minst halv elva innan semifinalerna är avgjorda och jag däckar i säng så fort vi kommer tillbaka till hotellet.

Lördag - finaler

Orkar inte med ytterligare en heldag i hallen så jag skippar finalerna i bouldring och speed. Efter att ha studerat vår egen klättring på video, åker jag, Said, Ingela och Åke till ett klättergym i Shaffhausen och tränar istället. Har ont i hela kroppen, men det är i alla fall skönt att röra lite på sig. Infinner oss sedan i hallen lagom till svårighetsfinalerna. Efter en väldig massa tjat får jag tillslut tillåtelse att stå och fotografera uppe på medialäktaren där man har fantastiskt bra sikt över lederna.

Vinnaren Martina Cufar från Slovenien

Liv Sansoz som har dominerat på damsidan de senaste åren är skadad och ställde inte upp. Med tanke på det var det nog många som förväntade sig att belgiskan Muriel Sarkany, som varit den som bjudit Sansoz det hårdaste motståndet, skulle ta hem VM-titeln den här gången. Hon fick dock nöja sig med ytterligare en silvermedalj i sin prissamling. Slovenska Martina Cufar var nämligen i toppform och lyckades hålla kvar det grepp som Sarkany bara touchade i slutet på finalleden. Den här gången hade de byggt damleden tillräckligt svår och det var ingen som toppade ur.

Herrleden var till och med lite för hård, men väldigt rolig att titta på. När vinnaren Gérome Pouvreau föll i början av sista taket var det dock en bra bit kvar till toppen. Chabot var siste man ut och inte minst han själv hade nog siktet inställt på guld.

Att säga att han blev besviken när han föll vore en underdrift, och det blev knappast bättre när han fick syn på resultattavlan och insåg att han hade hamnat på fjärde plats. Efter prisutdelningarna var det stort party i hallen. Dansgolvet togs snart över av galna bouldrare som slängde av sig tröjorna och sprutade vatten på varandra.

Söndag - hemfärd

Återstår inte så mycket mer att berätta än att svenska laget styrde minibussen mot autobahn och färjan i Travemünde. Efter en god natts sömn på färjan och överdådig frukostbuffé anlände vi till Trelleborg i ottan och körde vidare hemåt. End of story.