High Sport Magazine - Tävlingar - VM i Winterthur 5 september 2001 reportage

Tävlingar
2001

VM i Winterthur
5 september 2000
reportage sida 1 (2)

VM Winterthur 2001

Vid det här laget vet väl de flesta att det var Martina Cufar som tog hem VM-bucklan i svårighet. Vad få däremot vet om är att det är mig hon har att tacka för segern.

Men vi tar väl det hela från början?

Årets VM i sportklättring gick av stapeln i mässhallen i centrala Winterthur. För den som inte är bekant med orten i fråga kan jag upplysa om att Winterthur ligger i norra Schweiz, strax utanför Zürich, och har 80 000 invånare. Det svenska laget inrättade dock sitt basläger på byhotellet Hotel Hirschen i Kleinandelfingen, en liten pittoresk by en dryg mil utanför stan.

I år stod för första gången även bouldring på programmet på ett VM, vilket innebar att det tävlades i tre olika grenar; svårighet, speed och bouldring. För Sverige tävlade Ingela Nilsson, Jenny Förander, Said Belhaj, Peter Bosma och Fredrik Arlbrandt i svårighet och Angelica Lind, Jenny Förander, Fredrik Brännström, Gustav Kamf, Mattias Lundqvist, Said Belhaj och Peter Bosma i bouldring. Ingen svensk deltog i speedtävlingen.

Tisdag - resdag

Avfärd från Göteborg tidigt på morgonen i Fredriks nyförvärv, närmare bestämt en folkvagnsbuss av modell tidigt åttiotal. Med är också Mange, Peter och Myggan som är på väg ner till Granada för att plugga och klättra. Vi fick visserligen putta på bilen på färjan i Helsingborg men sedan gick den klanderfritt ända till Winterthur. Anlände sex på morgonen, parkerade utanför ett köpcenter och sov några timmar. Det var lite småtrångt med fem personer och packning i bilen. Sämsta platsen fick nog Peter som sov på golvet där fram, böjd runt växelspaken.

Onsdag - acklimatisering

Uppstigning vid tolvtiden. De andra äter gröt, men eftersom min mage endast tål slät gröt med mycket sylt går jag istället till macken och frossar i schweiziska smördegskreationer. Åker på sightseeing i Winterthur. Dricker kaffe på ett rökigt men mysigt café. Sedan letar vi klätteraffär eftersom Peter och Mange vill hitta en guidebok och åka ut och klättra. Det visar sig vara en timmes väg till närmsta klätterställe så de får nöja sig med det lokala klättergymet Block 37 istället. Ett coolt ställe med skateboardramper, beachvolleyplan, internetcafé, strukturvägg med mera. Det är dessutom här vi ska ha vår isolering imorgon, ovanligt gott om plats och möjlighet att värma upp med att klättra leder.

Vi letar oss ut till Kleinandelfingen där hotellet ligger. Lagar spaghetti med krossade tomater och bönor ute vid bilen (budgetmiddag). Kallt och regnigt, inte alls det väder man hade väntat sig här nere i södern. Medan de andra åker in till stan för att möta Jacob (förbundskapten) och Peter Bosma som har flugit ner tar jag en välbehövlig tupplur på hotellet. Ute och joggar en runda innan det är dags för kvällens invigning. Vi har fått höra att man blir diskad för resten av tävlingssäsongen om man inte deltar vid invigningen. Alla lagen ska tåga in i hallen med sina nationsflaggor, men långt ifrån alla deltagare verkar vara där. Fransoserna lyser med sin frånvaro, men vem skulle våga diska hela franska landslaget?

Torsdag - kval i svårighet och speed

I damernas kval startade jag som nummer 45 av 52, vilket innebar att jag inte hann se några av herrarna och bara några få av damerna. Jag var i isoleringen från elva till halv fem, så det fanns gott om tid till att gå igenom leden tillsammans med de andra nordiskorna. Eerika Pawli från Finland, Helene Belle Lazlo och Linn Karlin Stendal från Norge och Sheila Jensen från Danmark var med för att försvara den nordiska äran. Även Martina Cufar kom fram och ville titta på min ledskiss, eftersom hon hade glömt bort leden. Tar därför åt mig äran av att hon toppade ur kvalet. Å andra sidan gav hon användbara tips om hur jag skulle lösa starten. Och det är nog ganska sannolikt att hon skulle ha toppat ur kvalet ändå... 19 damer toppade ur kvalleden.

Första partiet av leden gick bra, men efter en hård korsning upp till första taket tappar jag rytmen och är för trött för att kunna stanna upp och vila. Går på några move till ut i taket, men tufan som jag hade tänkt använda som mellangrepp är visst inget grepp. Korsar vidare mot nästa jug i taket, men faller. Så var det slutklättrat för den här gången. Känns bra att jag ska vara med i bouldertävlingen imorgon, så man har något kvar att se fram emot.

Det blir en mycket spännande upplösning på damkvalet eftersom det in i det sista är oklart om Ingela ska gå till semifinal eller inte. När den sista japanskan faller, bara något grepp före Ingela, jublar alla svenskar. Vi har i alla fall en semifinalist. Ingen av herrarna har gått vidare. Närmast den här gången var Said, som var ungefär två grepp från semi.

Är för trötta för att vilja stanna och titta på speedkvalet, åker istället hem till byn och äter pizza. De schweiziska pizzapriserna är inte att leka med, kostade cirka 120 kronor.