|
High Sport Magazine |
Tävlingar 2001 |
Sverigecup (OS) i Uppsala 27 januari 2001 reportage |
|
Äntligen är den efterlängtade Sverigecupen här! I helgen avgjordes säsongens första reptävling i Uppsala |
|
- Äter man alltid så här ofta på McDonalds när man är iväg på tävling?
Ludde Hansson, som är vegetarian, verkar inte riktigt nöjd med valet av rastställe på vägen hem från Uppsala, men nöden har som bekant ingen lag. Två gånger på samma helg känns dock som minst en gång för mycket. Bättring utlovas... |
 Jessica Nyberg |
|
Nåväl. Vi kanske skall koncentrera oss på vad som hände i Uppsala i helgen. Det var nämligen äntligen dags för Sverigecupen att dra igång för säsongen. För en gångs skull var det inte så stor skillnad på antalet startande i herr- och damklassen, men mest berodde det på att antalet herrar var ovanligt litet. Varför? Har alla blivit så inbitna bouldrare att de inte ens kommer ihåg vad repklättring är för något? Eller är det helt enkelt en generationsväxling på gång, där många ur det gamla gardet har börjat trappa ner på verksamheten medan tillskottet av juniorer inte varit lika stort? Jag föredrar dock att se det som en tillfällig svacka och hoppas på fler deltagare till nästa tävling. På damsidan var det tretton deltagare, vilket ju inte är så mycket men ändå är mer än vad jag förväntade mig. Det känns som att det kan vara en positiv trend på gång. Damklassen På damsidan hade ledbyggarna lyckats förträffligt med både kval- och finalleder. Den första leden var vertikal men balansig och teknisk och toppades ur av flertalet klättrare. Maja Benéus tog sedan ledningen efter att ha varit den enda som toppade ur den andra kvalleden, som var brantare men även den ganska teknisk. Maja hittade dock en egen väg och klättrade på arêtekanten istället för på greppen, vilket lönade sig. Finalleden kändes svårläst. Dels är det svårare att läsa leder på strukturvägg, dels kryllade det av infällda, svåridentifierade grepp på väggen. Utrymmet i hallen är också för begränsat för att man skall kunna få någon bra överblick över väggen. Jag gick ut näst sist i finalen och kan därför inte säga så mycket om de andra klättrarna. Jag och Anita kom i alla fall till samma grepp, uppskattningsvis tre grepp från toppen, men jag avgick med segern eftersom jag låg bättre till efter kvalet. Nyblivna "senioren" Julia Bergklint kom på tredje plats, Ann-Sofie Andersson på fjärde, Maja Benéus på femte. Herrklassen I herrklassen var överensstämmelsen mellan klättrarnas förmåga och ledernas svårighet inte lika god som i damklassen. Den andra kvalleden var så svår att majoriteten av klättrarna trillade av efter endast några meter. Även finalleden var i svåraste laget. Vinnaren Peter Bosma klättrade ungefär 2/3 av leden innan han föll, medan ingen av de övriga lyckades ta sig upp för halva leden. Det var visserligen spännande att se hur långt klättrarna skulle ta sig och hur de skulle lösa de kruxiga passagerna, men det hade varit roligt att se lite fler komma lite längre upp på väggen. Man kan dock säga att det var mycket klättring per klättrad meter, det vill säga inga onödiga transportsträckor, utan full fart från första movet till den sekvens där respektive klättrare föll av. Något överraskande gick Bosse Sättare ut som första klättrare i finalen och säkrade sig en andraplats i tävlingen. Tomas Lundgren blev trea, Fredrik Arlbrandt fyra och Fredrik Andersson femma. Om två veckor är det dags igen och då bär det av till Lund för årets andra Sverigecup i svårighetsklättring.
|
 Anita Rostén  Ann-Sofie Andersson  Julia Bergklint  Anita Rostén  Jenny Förander  Ludvig Hansson |
