High Sport Magazine

Tävlingar 2001

världscup (bouldering) i Birmingham 7 december 2001 reportage (sida 1)

Bouldercupfinal i Birmingham I helgen avslutades årets bouldervärldscup i Birmingham. På plats fanns en liten men stark trupp från Sverige, bestående av Angelica Lind, Gustav Kamf, Jenny Förander samt förbundskapten Per Jacobsson. Det räckte så långt som till en finalplats i bouldering och en tredjeplats i dyno!

Alison Martindale

Abigail May

Den svenska truppen landade i spridda skurar på Birminghams flygplats under torsdagen. När jag landade vid åttatiden på kvällen hade de andra redan hunnit bekanta sig med omgivningarna, restaurangutbudet, hotellet och finska truppen, bestående av Juha Saatsi. Juha, som är bosatt i Leeds, hade lämpligt nog egen bil och bjöd på skjuts från busshållplatsen i centrum till hotellet. När jag hade dumpat packningen bar det av till "lokala puben" på vår gata Hagley Road. Juha var nämligen i starkt behov av att styrka sig med järn från en äkta Guinness inför morgondagens kval. Eller om det var för att lugna nerverna för att kunna sova bättre. Vi andra litade blint på John Blund och höll oss till varsin brun amerikaimperialistisk dryck av välkänt fabrikat. Med andra ord var vi knappast några önskegäster på puben.

Emilie Pouget Myriam Mottaeu & Sandrine Levet

Väl tillbaka på hotellet var det dags att göra upp om sängplatserna. Vi hade två så kallade tvåbäddsrum, men dubbelsängen i ena rummet var så smal att den knappt skulle rymma ett nyförälskat par. Än mindre två tävlingsklättrare i behov av en god natts sömn. Det blev istället jag som fick äran att ockupera "dubbelsängen" själv, medan Gustav fick en säng med hål i, Jacob en säng utan madrass och Angelica en madrass utan säng. Engelsk hotellstandard är långt ifrån vad man är van vid från Sverige. Duscharna ska vi bara inte tala om. Och Juha, som blivit övergiven av sina finska vänner som skulle komma först nästa dag till juniortävlingen, kunde också smyga sig in och inta en plats på golvet. Vi fick en skön sovmorgon på fredagen. Isoleringen i de nedre regionerna av Birminghams stolthet, den gigantiska "national indoor arena", stängde inte förrän klockan tolv. Jag hade tur med lottningen och skulle starta först av damerna, vilket också innebar att jag skulle få chansen att se många av de andra klättra, och se hur problemen skulle lösas, egentligen.

Angelica Lind Angelica Lind

Jag toppade ur de tre första problemen på första försöket. Det kändes naturligtvis jättehäftigt, men för att inte bli alltför övermodig intalade jag mig att det säkert var meningen att de första problemen skulle vara lätta. På fjärde problemet skulle man catcha från en stor blobb till slutjuggen, utan att ha några fotsteg. Jag lyckades aldrig hålla kvar i slutgreppet, men kom till bonusgreppet på första försöket. Antalet försök kan alltid vara betydelsefullt för marginalerna mellan placeringarna är små. På femte problemet hade jag problem med fotsättningarna och tröttade ut mig så jag aldrig lyckades ta mig till bonusgreppet. På sjätte problemet skulle man med hjälp av en heelhook sträcka sig ut till en liten sloper, som jag dock aldrig lyckades få grepp om. Inga poäng där heller alltså. Efter detta vidtog en spännande väntan för att se hur långt denna insats skulle räcka bland trettio starka damer. Jag hann dessutom se Angelica klättra på sina tre sista problem. Hon hade klarat de två första problemen, men tyvärr inte på första försöket. På femte problemet trillade hon av just när hon tagit bonusgreppet. Domarna bedömde dock att hon inte hållit det tillräckligt kontrollerat och gav ingen poäng för det, vilket de nog borde ha gjort. Vid det här laget hade Gustav redan klättrat så honom fick jag aldrig se. Han hade dock toppat ur ett problem och hade tagit några bonusgrepp, vilket gav honom en slutlig 39:e plats. Jag kunde till slut med en viss förfäran konstatera att jag placerat mig på 19:e plats, vilket är det samma som finalplats (20 går till final). Hjälp, i en världscupfinal måste det ju vara stenhårda problem! Angelica blev 25:a, Juha 23:a, vilket väl är den bästa nordiska placeringen på en bouldercuptävling på herrsidan, tror jag. Efter en heldag i hallen är man ganska mör, speciellt efter en dryg timmes klättring på maxnivå. Det blir pasta på en nyöppnad italienare för att ladda inför morgondagen.

Nuria Marti Alexandre Chabot Wouter Jongeneelen François Legrand

sida 1

sida 2