|
High Sport Magazine |
Tävlingar 2000 |
SM (isklättring) i Sunne 29 januari 2000 reportage sida 1 (2) |
|
Världens första SM i isklättring - en blodig historia DAGEN EFTER Väckarklockan ringer och det är en helt vanlig måndagsmorgon. Kroppen inte det minsta sugen på att gå upp. Såsar omkring och får springa ett hundrameterslopp till spårvagnen. Aj, aj, ont i hela kroppen. |
Istornet i Sunne |
|
Medmänniskorna på vagnen tittar medlidande på den stackars misshandlade kvinnan med plåster i ansiktet. Tur att de slipper se mina knän som är alldeles knöliga och skiftar i vinrött, blått och grönt. Ännu en zoombieartad måndag på jobbet. Mycket kaffe blir det, men det smärtar lite att greppa kaffekoppen. Har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag har fått förklara mitt sargade yttre. - Har du trillat ner från ett berg? - Nej, det var berget som trillade ner på mig. En kollega föreslår att jag ska stämma väggkonstruktörerna. Nej, jag tror inte det blir aktuellt. Världens första svenska mästerskap i isklättring var definitivt värt all sveda och värk. |
|
|
NÅGRA RAFFLANDE MINUTER PÅ EN ÖDE PARKERINGSPLATS I SUNNE Söndag kväll. Klockan är 18. Mycket trötta men mycket nöjda packar jag, Ann-Sofie och Cia in oss i lilla OLU för att styra kosan hem till Göteborg. Med fem medaljer och ett vandringspris med i bilen kan vi knappast vara annat än nöjda med våra prestationer i detta första is-SM. Stämningen sjunker dock något när bilen vägrar starta. Plötsligt känns Ski Sunnes parkering väldigt mörk, tom och öde. Visserligen har det blivit något av en tradition att vi skall råka ut för diverse missöden på vägen hem, men just nu känns det som att jag hellre vill komma hem före gryningen än få en bra story. Vi låter bilen vila och tänker över situationen. Drar mig till minnes att OLU inte är speciellt förtjust i fukt. Kan det vara gårdagens regnande som är boven? Minns vagt att om man sprayar någonting någonstans brukar hon starta ändå, men vad? Och var? Då kommer vi fram till att Cia har tryckt på gasen när hon försökte starta, vilket bilen inte alls uppskattar. Nytt försök. Bilen hostar oroväckande en lång stund, men till slut går den tappert i gång. Kan börja andas igen och bilen går som ett skott ända hem till Göteborg. Och vi kör varken fel eller blir bestulna på McDonalds i Säffle. Vår turdag! Cia vann dock inget på sin skraplott. |
Fredrik Schlyter klättrar i finalen |
|
|
IS-SM - PÅ BLODIGT ALLVAR Blod, svett och en och annan tår. Så skulle man kunna sammanfatta detta första svenska mästerskap i isklättring. Det såg ju lite läskigt ut när den ene efter den andra blev nedfirad, med blodet droppande från ansiktet, i sviterna av nedfallande is. Förutom att en klättrare fick sy två stygn i ansiktet och dessutom fick en yxa i benet (men ändå klättrade vidare till toppen, jag är imponerad...) så var det mest småblessyrer som snabbt kunde åtgärdas med plåster. LÄNGE LEVE HASSE! Hasse, det var vår kommentator som inte hade en aning om vad isklättring var innan han fick en mikrofon i handen och ombads kommentera vad som försiggick på den 20 meter höga ispelaren framför sig. Med sina skarpögda iakttagelser, målande beskrivningar och sin genuina dialekt stal han snart hela showen. Med hopp om att få höra mer av Hasse framöver publicerar vi här en liten ordlista med ett smakprov på Hasses nyuppfunna uttryck. Pigghacka= isyxa Spikskor=stegjärn Svångrem=sele Jöttebörj=Göteborg Fredrik Schylter= Fredrik Schlyter |
||
Johanna Andrae |
LÖRDAG - SVÅRIGHETSTÄVLING Trots att denna tävling faktiskt beskyddades av ingen mindre än Hertigen av Värmland alias prins Carl-Philip Bernadotte, så hade vi inte vädergudarna med oss under den första tävlingsdagen. Hertigen skulle faktiskt ha varit på plats, om det inte vore för att han inte fick ledigt från lumpen. Kan inte vara lätt att vara kunglig nu för tiden när man inte ens får bestämma över en sådan sak längre. För att göra lite extra reklam för Ski Sunne kan jag avslöja att kungabarnen besöker skidanläggningen varje år. Det kan dock vara lite svårt att få syn på dem för allt säkerhetsfolket. Kort sagt, efter denna kungliga utsvävning, det regnade under hela kvalomgången. Det var ett 20-tal herrar och 3 damer som tävlade om SM-titeln i svårighet. Kvalet bestod av två leder, markerade med blå sprayfärg. Man fick alltså inte placera fötter eller yxor utanför markeringarna. Sedan gällde det att ta sig så långt som möjligt på maxtiden 8 minuter på vardera leden. Nio herrar toppade ur båda lederna, och dessa nio gick vidare till final. |
|
Alla tre damerna klättrade imponerande smidigt och gick långt på den första leden, medan den andra leden såg tyngre ut och där var det Johanna Andrae som drog det längsta strået. Alla gick dock vidare till final. Starkaste bedriften i kvalet stod Henrik Bolander för. En bra bit från toppen tappade han sin ena isyxa, men Henrik är ju inte den som ger sig i första taget, och han kämpade vidare med en yxa och toppade ur. På finalleden hade de tävlande sex minuter på sig. Fredrik Schlyter var först med att toppa ur, fem sekunder innan tiden gick ut. Tävlingen förvandlades nu till en speedtävling, eftersom den som toppade ur på kortast tid skulle vinna. Ytterligare fem klättrare nådde toppen, men den som gjorde det snabbast, på imponerande 4.14 minuter, var Henrik Bolander som alltså blev tidernas förste svenske mästare i isklättring.
|
Cecilia Rahlgård visar hur man klättrar tekniskt
|
||||
|
Ann-Sofie Andersson och Cecilia Rahlgård fick problem med den första takpassagen och tvingades ge sig på ungefär samma ställe, medan Johanna Andrae lyckades ta sig förbi och gick vidare en bra bit innan det var klockan som satte stopp för hennes vidare bestigning av finalleden. Då hade hon dock redan säkrat guldet och titeln första svenska mästarinnan i isklättring någonsin. |
|||||
Herrarnas prispall|
BASTU, BAR OCH BÄRS Ovanstående 3 B:n blev det inte så mycket med, som vi hade hoppats. Sunne är ju trots allt Sunne och inte Verbier. Mat fick vi i alla fall på kvällen, och vi hann med några omgångar på flipperspelet innan vi blev utslängda från restaurangen (kanske inte handgripligen utslängda, men när värdinnan släckt ner och tagit på sig ytterkläderna sade vår intuition att det kanske var dags att ge sig ut i kylan igen). Medan de andra gick och duschade kände jag att det var dags att börja träna lite inför morgondagens speedtävling (jag var inte med i dagens tävling eftersom ett SM inte kändes som rätt tillfälle att leda för första gången). Det var ju trots allt ett år sedan jag höll i ett par isyxor senast. Jag klättrade en gång upp till toppen och blev rejält mör i underarmarna. Sedan kunde även jag gå och lägga mig med gott samvete, efter att ha plöjt igenom några småkaksrecept, inredningstips och solskenshistorier om hur man botar sin åderbråck i Hemmets vecktidning som vi hittade i vår sovsal. |
Inte alla kom upp till toppen(i detta fall Mats Holmgren) |
| sida 1 | sida 2 |