High Sport Magazine

Tävlingar 2000

Svenska Bouldercupen i Lund 16 december 2000 reportage

Bouldercupen episod 2: Världens snabbaste damkval? Tack Lund för en välbehövlig sovmorgon. Och en välarrangerad tävling. Och en snygg hängmatta, som jag ännu inte vet var jag ska hänga upp, men den fungerar ganska bra som filt också. Men vi kanske ska ta det hela från början... Eftersom damklassen inte skulle klättra förrän 14.20 kunde stora bilen (för omväxlings skull) styra ut från Göteborg så sent som klockan nio. Ja, vi skulle ju hinna titta lite på herrklassen samt värma upp före ovan nämnda klockslag. För att göra det hela lite mer spännande bestämde vi oss för att inte ta reda på hur man skulle köra till klätterväggen utan endast köra på känsla (och vaga minnen från tidigare besök). Vår kvinnliga intuition visade sig vara på topp idag, och vi körde bara fel en gång, men då kände vi direkt att det var fel och vände. När vi kom fram var herrarna i full gång med att försöka knäcka fem benhårda kvalbouldrar. 34 herrar hade kommit till start. Stockholmarna lämnade walk-over, så det var fritt fram att slåss om Jacob Andréns andraplats i cupen. Fredrik Brännström hade dock inte för avsikt att sätta sin förstaplats på spel, och låg om jag inte minns fel på en andraplats efter kvalet. Allra bäst i kvalet klättrade dock Jönköpings förlorade son Henrik Ruthèr som numera tävlar för Skånes klätterklubb. Kanske blir det bouldring som gäller för Henrik den här säsongen, när han har trappat ner från svårighetstävlandet. Henrik hoppade av svårighetslandslaget i våras. Damkvalet avklarades på fem röda sekunder. Det tog åtminstone inte mer än en kvart för samtliga sju damer att toppa ur de fem bouldrarna, vilket indikerar att problemen var en aning för lätta. Eller, att damerna var en aning för starka, helt enkelt. Det var ju lite snopet att det hela var över så snabbt, och kvalet gav inte så mycket vägledning i hur slutställningen skulle bli. Det var dock ingen värre skada skedd (utöver att man drabbades av en något överdriven uppfattning om sin egen oövervinnelighet, vilket ju kunde bli en belastning i finalen) eftersom alla damer skulle gå till final ändå. Det var nämligen sju startande och åtta platser i finalen. Eftersom vi blev klara så snabbt blev det en ganska lång paus innan herrarnas final skulle starta, men vi lyckades slå ihjäl tiden ganska bra med ett parti backgammon, biljard, pingis samt ishockeyspel. Tänk om alla isoleringar hade varit så välutrustade, då hade det varit ett rent nöje att sitta i isoleringen. För att inte tala om vilken bra uppvärmning det är, man blir ju konstigt nog mycket svettigare av att spela hockeyspel än av att klättra. Ett litet tips bara, för kommande tävlingsarrangörer... BOULDERKONSTRUKTÖRER: Ludde Qvarnström och Gustav Kamf Är ni nöjda med tävlingen? Ja. Hur lång tid tog det att bygga problemen? Vi började i tisdags och var färdiga fredag eftermiddag klockan tre. Sammanlagt ungefär trettio timmar. Hur svåra var de? Ingen aning. Vad har ni att säga om damernas kvalturer? Ni har ju blivit så himla bra! (det var ju precis det svaret jag ville höra) Vi hade förväntat oss lite större spridning på startfältet. Faktum är att vi hade byggt lättare problem förra året och damerna hade problem med att lösa dem då. Damerna har helt enkelt utvecklats mycket inom bouldring det senaste året. Men finalturerna var lagom... Ja, de var egentligen lättare från början, men vi bytte ut den lättaste och gjorde en hårdare boulder istället och bytte ut en del grepp mot sämre grepp. Och herrarnas problem. Gick det som ni väntat er? Ja, ungefär. Kvalet var lagom hårt, det var bara ett move som ingen klarade av. I finalen hade vi nog förväntat oss att de skulle toppa ur lite fler problem. Det var ingen som toppade ur mer än ett problem.   Herrfinal 8 klättrare, 5 problem, 70 minuter. Vad kan det ha varit annat än hårt... Jag tror ingen toppade ur mer än ett problem. Som vanligt var det svårt att sia om vem som skulle kamma hem vilken placering innan de sjuttio minutrarna var till ända och domaren läste upp resultatet. Ingen blir väl längre förvånad om jag säger att det var Fredrik Brännström som drog det längsta strået även i denna tävling? Han har tagit hem det mesta på senaste tiden; bouldercupen i Västervik, Småländska Mästerskapen och nu, bouldercupen i Lund. Ska han slå till även i Sverigecupen i svårighet till våren? Henrik Ruthèr fick till det även i finalen och slutade på en andraplats, Stefan Rasmussen blev trea, och på fjärdeplats återfinner vi en dansk, Robin Vickery från Köpenhamn. Oskiljaktiga göteborgarna Anders Lantz och Johan Gross intog även den här gången platserna efter varandra, nu var det Anders tur att komma först och han tog femteplatsen, Johan sjätteplatsen. Skåningen Harald Bohlin blev sjua och hallänningen Mattias Lundqvist åtta. Damfinal Nu blev vi utlovade lite hårdare problem att bita i, och mycket riktigt fick vi nu ta i med ungefär alla krafter vi hade. Kvalets generöst stora grepp var ett minne blott, och en och annan äcklig liten sloper hade smugit sig in. Startfältet kändes jämnt, alla startande såg starka ut och kunde vara potentiella vinnare. Till slut var det en kvart kvar, jag var ganska mör, men hade tre oavslutade bouldrar kvar. Ryktena gick om att det var Angelica Lind, som imponerade stort med sin dynamiska stil, som låg i täten. Vad göra? Två av mina återstående bouldrar kändes totalt omöjliga, den tredje var bara relativt omöjlig så jag fick koncentrera mig på den. Efter ett otal missade försök lyckades jag så i de skälvande sista minutrarna få allting rätt, nå det kritiska greppet i taket, och toppa ur. Kanske, kanske skulle det räcka. När så domaren läste upp resultatet visade det sig att jag hade tagit hem min första bouldertävling strax före Angelica Lind. Malin Stämberg intog tredjeplatsen, Elisabeth Magnusson blev fyra, Ann-Sofie Andersson femma, danska Sheila Jensen sexa och Maja Benéus sjua. Och nu kommer vi fram till det där med hängmattan. Det var den jag fick som förstapris. Och sedan skulle vi åka hem, men då ville inte bilden starta. Det kändes lite jobbigt faktiskt.

Johan Gross (kval) Anders Lantz (kval) Max Boholm (kval) Poa Bladh (kval) Fredrik Brännström (kval) Robin Vickery (final) Mattias Lundqvist (final) Harald Bohlin (final) Angelica Lind (final) Jenny Förander (final) Maja Benéus (final) Elisabeth Magnusson (final) herrarnas prispall damernas prispall

Efter att ha bråkat en stund gick dock motorn igång och det var bara att köra hemåt. Något övermodigt tänkte vi prova att ta en ny väg ut ur Lund, men det var dumt gjort för snart hade vi hamnat inne i centrala stan igen. Intuitionen fungerar ju inte lika bra jämt. Vid åttatiden kom vi i alla fall på rätt spår och styrde norrut med gasen i botten för att hinna hem till Mattias Hallstens glöggparty.

av Jenny Förander