|
High Sport Magazine |
Tävlingar 2000 |
VM för juniorer i Amsterdam 1 september 2000 rapport |
|
Reseberättelse från J-VM i Amsterdam Fredag Det börjar bli kväll och vissa tävlande har nu tillbringat en hel dag i isolering. Själv hade jag för ovanlighetens skull tur och gick denna dag in som nummer fyra. Jag fick till ett ganska bra press på den svagt överhängande väggen, men var inte riktigt nöjd. Det skulle dock visa sig att jag hamnade i mitten av startfältet, vilket var en klar förbättring från förra året. P.g.a. min tidiga start åkte jag och några andra i teamet in till Amsterdam för att uppleva lite av denna vackra stad. När vi kom tillbaka visade det sig att det hade gått bra för hela det svenska laget. Speciellt överraskande var Magnus "Världsmästarn" Högströms niondeplacering, Johan "Nypet" Gross 23:e placering och Julias och Jessicas klättringar. På kvällen var det dags för speedkvalet. Själv var jag måttligt sugen på att återuppleva samma fiasko som tidigare i år i Chamonix, men efter en stark övertalningskampanj ställde jag upp. Tävlingen leddes av en äldre ryss. En lurig person som hittat en startanordning som gör det omöjligt att tjuvstarta. Troligen hade han hittat utrustningen på något gammalt ryskt lumpsamlarlager för den fungerade mycket dåligt. P.g.a. det försenades tävlingen med många timmar. |
 |
|
När jag framåt tiotiden i alla fall kom ut för att klättra såg jag att på leden bredvid stod den beryktade ryska speedmästaren. Jag hyperventilerade och under det svenska lagets jubel drog jag iväg upp för väggen. Just när det kändes som jag fått in det goa flytet halvvägs upp ser jag ryssen i ögonvrån på väg ner. Då förstod jag att det var dags att åka hem till Büssums klättergym och lägga sig. |
|
   |
|
Lördag Idag var det min tur att sitta i isoleringen. De hade vänt på startordningen så jag gick i stället in nästan sist. Det var bara att bita ihop och förbereda sig på en dag i isolering. Något som är ganska påfrestande p.g.a. av nervositet, tristess, dålig mat osv. Efter att jag hade klättrat fick jag återigen erfara vilka små marginaler som avgör i klättring. Hade jag exempelvis hängt kvar i det greppet jag föll från hade jag gått upp ca tio placeringar och hade jag slagit på ett grepp ovanför det hade jag tagit ännu fler skalper. Men detta faktum är bara att acceptera om man ska fortsätta tävla i klättring. |
|
|
Dagens miner i teamet var inte lika nöjda. Alla hade haft en gnutta oflyt och ingen svensk tog sig till final. Närmast var "Världsmästarn" Mange som slutade på en 14:e plats. På kvällen avgjordes speedfinalen där ryssarna skördade stora framgångar. På prisutdelningen verkade det nästan som att det hade utspelats en landskamp mellan Ryssland och Ukraina, med en amerikansk tjej som enda inbjuden. Tävlingen var för oss svenskar över och nu återstod bara ett sent träningspass hemma i Büssum. |
 |
Sveriges framtid:Magnus Högström |
Söndag Idag såg jag på finalen som blev något seg och tråkig. Vi fick dock se många talanger nypa och stöta sig uppför de långa lederna. Det visade sig att de yngre klasserna var bättre än de äldsta. Vi fick även se prov på att klättring är en sport där allt kan hända, där klättrare som man aldrig hört talas om vinner och där man verkligen måste hålla nerverna på plats.
|
