High Sport Magazine

Tävlingar 2000

EM (OS och speed) i München 7 oktober 2000 reportage sida 1 (2)

Ett överraskningarnas mästerskap EM i sportklättring i München 7-8/10 2000
Alexandre Chabot i all ära, men nog var det Katrin Sedlmayer som tog hem showen den här gången. Hjärtat snörpte ihop sig och jag fick svårt att andas för några sekunder när Katrin glädjestrålande kom inspringande för att ta emot guldmedaljen. Det är väl det som kallas för att bli rörd.	väggen

För en vecka sedan i Courmayeur visade Katrin Sedlmayer att hon var i fin form. Hon klättrade snyggt och såg väldigt stark ut, och överraskade alla med att gå till final och ta en fjärdeplats. Att formen skulle räcka så långt som till ett EM-guld var det nog ändå inte många som kunde ana. Det är inte var dag som någon går från att ligga stadigt runt trettionde plats, till att tränga sig in i toppstriden. På VM förra året blev Sedlmayer 35:a, i Chamonix för bara några månader sedan blev hon 31:a. Bedriften går att jämföra med Bernardino Lagnis VM-vinst förra året. Då tog han steget ut i rampljuset efter att relativt okänd ha hamnat långt ner i resultatlistorna. Idag är han en av favoriterna. Som publik gläds man åt dem som har jobbat länge innan det plötsligt lossnar och de tar ett stort skutt framåt. Det känns på något sätt mer välförtjänt än om de plötsligt skulle dyka upp och vara bäst redan från början. Som medtävlare inger det ju också ett visst hopp. Kan Katrin avancera trettio placeringar i resultatlistan över en natt så varför inte jag?	Namn: Katrin Sedlmayer Titel: europeisk mästarinna Ålder: 21 år Nationalitet: tysk Sysselsättning: Studerar Längd: 162 cm Vikt: 56 kg Hur känns det att vara Europamästarinna? Jag tror det krävs lite tid innan jag verkligen inser att det är sant. Men jag är naturligtvis väldigt glad. Hade du förväntat dig att det skulle gå så här? Nej, det hade jag inte. Men du visste att du var i god form? Ja, när jag har klättrat ute så har det gått väldigt bra. Jag kände att jag var i bra form. Vad tyckte du om finalleden? Den var fantastiskt fin. Du har gjort stora framsteg på mycket kort tid. Vad beror det på? Jag har ökat träningsmängden. Jag pluggar mindre och klättrar mer. Grattis till EM-titeln! Tack!	Jenny Förander Ingela Nilsson Eerika Lipsanen Jenny Lavarda Sandrine Lavet Annatina Schultz Stéphanie Bodet Muriel Sarkany Katrin Sedlmayer
Influensa stoppade storfavorit? Tyskan Katrin Sedlmayer vann alltså damfinalen med relativt liten marginal före fransyskan Stéphanie Bodet som också klättrade väldigt lätt och smidigt. Trean Münchenboende Marietta Uhden såg ut att få kämpa lite mer. När hon kom till den passagen där flera av de andra finalisterna fallit av, skrek hon rakt ut för att få extra krafter. Det funkade, hon lyckades med knapp marginal hålla greppet, få några sekunders vila och sedan gå vidare en bit till. Det ledde henne förbi ryska Elena Choumilova som fick nöja sig med fjärdeplatsen. Inte förrän på femteplatsen återfinner vi storfavoriten Muriel Sarkany. Hon såg ut att ha det jobbigt hela vägen, försökte vila sig uppför väggen och grimaserade illa för varje jobbig rörelse. I vanliga fall brukar hon kunna vila sig ganska fräsch, men idag lyckades hon inte återhämta sig ordentligt. Hon tog lång tid på sig och plötsligt ropade domaren "en minut kvar" vilket gjorde Muriel stressad. Hon blev tvungen att chansa och gå på men föll.
Nästa dag sade Muriels tränare att Muriel hade influensa. - Du såg ju hur hon klättrade, sade hon menande, och ja, jag kan instämma i att hon inte var sig riktigt lik. Nu skulle hon hem till Belgien och vila upp sig för att åter vara på topp lagom till världscupen i Nantes. Något som Liv Sansoz också har siktet inställt på. Hon valde att inte ställa upp här på EM i München för att istället satsa allt på världscupen den här säsongen. De övriga finalisterna placerade sig enligt följande: 6: Sandrine Levet (Frankrike), 7: Annatina Schultz (Schweiz) och 8: Jenny Lavarda (Italien). Övrigt av intresse på damsidan Martina Cufar är inte i sin fornstora form och placerade sig inte bättre än 12. Ålderkvinnan italienska Louisa Iovane var med och tävlade i München redan 1989. Här gjorde hon en lysande insats i semifinalen och tog sig nästan till final, men slutade på en tiondeplats. Nordiska deltagare var Ingela Nilsson, Jenny Förander och Annika Bergqvist, samt finskorna Eerika Lipsanen och Anne Wallin. Alla fick vi problem i den första takpassagen i kvalet, framför allt för att alla goda fotsteg plötsligt försvann. Eerika Lipsanen lyckades dock reda ut situationen och gå vidare några move till. Hon blev bästa nordiska på 40 plats. En tröst är att det var många som hade problem med fötter som slant av i det taket. Jag är i gott sällskap av båda bröderna Bindhammer, Bernardino Lagni och många andra som snöpligt halkade sig ut ur herrsemifinalen (förvisso inte på samma led som vi klättrade, men ändå).

sida 1

sida 2