Damfinalen
Den här gången får damerna chansen att klättra på den brantaste väggen, vilket är trevligt att se. Muriel Sarkany, Liv Sansoz, Stéphanie Bodet och Katrin Sedlmayer klättrar i en klass för sig, det vill säga mycket bättre än de övriga.
Martina Cufar klättrar inte lika bra som hon brukar, var det för brant eller är hon inte i form? Hon tar femteplatsen efter ovan nämnda klättrare, men det syns att hon får kämpa mycket den sista biten innan hon faller.
Elena Ovtchinnikova blir sexa, Sandrine Levet sjua, Mi-Sun Go åtta och Annatina Schultz nia sedan hon tagit slingan när hon var på väg att falla.
Som jag tidigare skrivit blir det superfinal mellan Muriel och Liv, de toppar båda ur finalen (som vanligt, går det inte bygga tillräckligt hårda finalleder?). Liv klättrar ganska osäkert, backar långt flera gånger, men orkar ändå mala på upp till toppen där hon efter lång tvekan lyckas klippa sista slingan (i världscupen finns ingen toppjugg utan det är att klippa sista slingan som räknas för att toppa ur en led). Medan Liv firas ner reser sig Muriel lite mödosamt, tar sin väska och försvinner in i isoleringen igen tillsammans med sin alltid närvarande tränare. Det är slitsamt för de båda kombattanterna att ladda om så många gånger, att ge allt i finalen och sedan börja om och värma upp inför superfinalen. Nu är klockan 21.55, och herrarnas final skall avgöras innan det är dags för Liv och Muriel att klättra igen.
I superfinalen som går på herrarnas finalled med några extra grepp, klättrar Muriel mycket imponerande, med mycket god precision i rörelserna. Trots att hon får jobba länge för att kunna klippa en dumt placerad slinga i början orkar hon gå vidare en lång bit, med långa move, nästan upp till taket.
Liv pumpar faktiskt ur några grepp före och faller, vilket ger Muriel en mycket välförtjänt och efterlängtad seger. Och fortsatt spänning i cupen.
Herrfinalen
På startlinjen står tre fransoser, två italienare, en ryss, en ukrainare samt en japan, vilket ger en ganska god bild av vilka nationer det är som regerar på herrsidan. Kanske hör de tyska bröderna Bindhammer hemma någonstans i toppen också, men de har inte fått till det i någon av de två senaste tävlingarna.
Det är Christian Brenna som går ut först. Han får kämpa hårt, men orkar hålla sig kvar och kommer ganska långt. Han faller på väg ut i det avslutande taket. Han kan därmed behålla ledningen ganska länge, varken Legrand, Alberto Gnerro, eller David Caude kan hota honom.
Legrand slarvar till i ett litet tak, glider ur greppet och faller. Han skriker ett fult franskt ord som börjar på mer- och slutar på -de och får en tillsägning av domaren. Han kommer sist i finalen.
Paul Dewilde ser ut att kunna hota Brenna, men faller på samma ställe utan att försöka gå vidare, vilket Brenna gjorde och därmed behåller ledningen.
Men sedan är det dags för ryssen Evgueni Ovtchinnikov. En stark man. Han vilar snyggt med en heelhook innan han ger sig på den långa catchen där Brenna och Dewilde föll. Till skillnad från dem lyckas han hålla kvar och får stora applåder som verkar ge honom extra krafter. Han matar på ut genom taket, vilar hängandes i någon dålig pinch i taket som definitivt inte är avsedd för att vilas i, och går sedan snabbt vidare till den avslutande stalaktiten. Han klipper toppslingan och hänger kvar ett tag för att försäkra sig om att han har toppat ur leden och inte missat något. Domaren ger klartecken och Evgueni firas ner under stort jubel.
Två gubbar återstår, ukrainaren Serik Kazbekov och Yuji Hirayama. Även Kazbekov klarar passagen ut i taket och går några move ut i taket men där gör han ett misstag och är ute ur leken.
|

Steve McClure

Andreas Bindhammer

François Legrand

David Caude

Christian Brenna

Paul Dewilde

Serik Kazbekov

Evgueni Ovtchinnikov |
Yuji gör entré. Är han mannen som skall sätta stopp för Evgueni? Han klättrar bra upp till taket, men där blir det plötsligt jobbigt. Han får slita hårt för att hålla sig kvar och är sedan för trött för att få till någon bra vila, får problem med att orka klippa slingan före det sista takpartiet. Yuji faller och Evgueni har vunnit kvällens batalj.
Det är roligt att se att utgången på herrsidan är så oviss. Alla i finalen är potentiella vinnare när allt stämmer. Chabot som vann i Lecco blev bara 17:e man här, Evgueni hamnade på 22:a plats i Lecco och vinner i Courmayeur, Kazbekov var 13:e man i Lecco, 3:a i Courmayeur och så vidare.
I nuläget är nog Yuji Hirayama och Alexandra Chabot något vassare än övriga, även om det kan gå dåligt på någon tävling även för dem, men det är många som kan vara med och slåss om topptitlarna i år. Detta bådar för en spännande säsong, och inte minst, ett spännande EM till helgen. Yuji kommer ju tyvärr inte att vara med, men annars är de flesta i världstoppen även med på de europeiska mästerskapen.
 |
The show goes on
Jenny Förander |
|