|
High Sport Magazine |
Tävlingar 1999 |
världscup (OS) i Wiener Neustadt 17 april 1999 reportage sida 1 (2) |
|
I isoleringen med François Legrand Ett insiderreportage från Världscupspremiären i Wiener Neustadt 16-18 april 1999
Se'n var det en massa andra klättrare också där inne i isoleringen, men de märktes liksom inte så mycket. "Big Frank" är alltid den störste, och även om han som den här gången inte ens går till final är det alltid han som får skiva alla autograferna (nej, jag frågade inte efter hans autograf, lite värdighet har man ju. Dessutom är vi gamla bekanta från en toalett i Prag, de hade inga lås på toaletterna där. Jag är dock inte RIKTIGT säker på att han minns denna episod lika tydligt som jag). För att vara sanningsenlig så fick faktiskt även vår nya svenska superstjärna Peter Bosma (den titeln har man gjort sig förtjänt av om man tar sig till semifinal i världscupen) skriva en autograf. Det gav nog blodad tand för framtida stordåd! Måndag förmiddag. Har fortfarande träsmak där bak efter en 19 timmar lång hemfärd per bil från Wien. Medan Said har matteprov och Bosma och Lundgren tar sig vidare hemåt genom Sverige per bil och tåg, tar jag tillfället i akt att rekapitulera helgens händelser innan jag hinner märka hur trött jag är (observera att denna berättelse återges fritt ur minnet, överdrifter kan förekomma). Nu kör vi
Att Bosma skulle ha flyt denna helg märktes redan på torsdagskvällen på färjan mellan Göteborg och Kiel. Enkronorna rasslade i en strid ström ur pokermaskinen, så jag fick ta mitt ansvar och hjälpa till att spela upp dem. Annars hade han nog stått kvar där än idag. - Jag skall bara ha en storvinst till, sedan lägger jag av, sade han med dollartecken (enkronor?) i ögonen. Det var efter den klassiska spelmissbrukarkommentaten som jag insåg att han var fast. Båtens biograf testades också, bildkvaliteten var väl inte den bästa, men Fucking Åmål är ju alltid kul och somliga väl valda citat användes flitigt under resten av resan. Vi överlevde bilfärden Kiel-Wien (14 timmar inklusive stau = tysk bilkö) tack vare Saids stora väska som inrymde stora delar av frukostbuffén från båten. Vi överlevde även ett möte med "Gestapo", gränspolisen som härjade i gränstrakterna mellan Tyskland och Österrike. Intet ont anande kom jag ut från toaletten på en mack och fick se en svart värstingmercedes blockera alla flyktvägar för Kroppbilen. En bister man begär fram pass, körkort och registreringsbevis för bilen. - Iss it jår kar? frågar han. - No, oe hav borrovd itt fråm Göran Kropp, mäjbi ju nou himm? He's a famous swedish mountain climber, he has climbed Mount Everest, säger Bosma. Den bistra mannen kände inte till Göran Kropp. Istället försvann han in till sina kumpaner i mercan med våra pass. Efter en lång stund kom han tillbaka. De hade inte lyckats komma på något att sätta dit oss för, så vi fick dra vidare. På hotellet landade vi inte förrän klockan var halv tolv på natten. Said, som var allvarligt chockad över priset på hotellrummet och ägnade mycket tankemöda åt att komma på något sätt att komma undan djupdykningen i kassan, typ sova-på-parkbänk-eller-dylikt, beslutade sig för att utnyttja hotellets faciliteter till max och hällde genast upp ett bad. En lång resedag var så till ända. |
| sida 1 | sida 2 |