|
High Sport Magazine |
Tävlingar 1999 |
världscup (OS) i Wiener Neustadt 17 april 1999 reportage sida 2 (2) |
Frukost halv nio, isolering klockan tio. Alla är där, trångt på uppvärmningsväggen, jag tror till och med att jag stöter till François. Det konstiga med alla dessa världsstjärnor är att de ser ut som helt vanliga människor på nära håll. Varför förväntar man sig alltid att kändisar skall vara mycket större än vad de egentligen är? F går mest runt och ser förvirrad ut (och värmer upp mycket) och verkar varken uppblåst eller stöddig eller knuffar undan gröngölingar från väggen. Jag går ut som klättrare nummer tolv av 39, bra, då hinner man värma upp lite till efter skådningen, men får ändå se majoriteten av startfältet. Klättrar, känns ganska bra, men det är ju lite hårda moves, och man blir stressad eftersom man vet att det skall vara hårt. Efter åtta meter kommer en för mig i detta ögonblick lång sträckning, kastar mig för att åtminstone slå på greppet, och faller. Fixade i alla fall insteget som jag var så nervös för, vore ju pinsamt att falla av direkt, speciellt som alla i hela världen kan se tävlingen live på internet... Franske coachen tröstade med att jag ju faktiskt hade klättrat åtta meter, och jag kom fram till att det är ju det jag har tränat på hemma på Fysiken. Vi behöver en högre klättervägg! Efter mig är det Ingela. Hon tar greppet som jag missade, men orkar inte klippa slingan och gå vidare. Efter att se en efter en gå förbi min "långa sträckning" är det bara att inse att det inte alls var speciellt långt för den som kan låsa av på föregående lilla list. Med styrka övervinner man det mesta. Återstår att i tysthet sitta och önska att de andra tjejerna skall falla av, vill ju inte gärna komma sist, men startlistan består av idel starka damer. Färre deltagare än vanligt, men det är ju knappast de bästa som har försvunnit utan snarare de som man skulle kunna tänkas placera efter sig i resultatlistan. En ungerska är dock med och de brukar inte vara så vassa så henne slår jag, och en spanjorska också. Två österrikiskor som jag trodde jag slog får poäng för att ha nuddat någon minimal struktur och går förbi mig. Jag skyller på att det är partiska hemmadomare som dömer. Jag slutar 37:a, Ingela 32:a. Osis, man måste komma på 30:e plats som sämst för att få världscuppoäng.
- Ett enda långt bouldercrux, tycker Tomas Lundgren, som slutar 44:a. - Det var hårt och viktigt att klättra rätt, tycker Said som faller på en sekvens där de läst fel. Han blir 29:a. Peter Bosma inser felläsningen i tid för att byta väg och går vidare några grepp. Han blir 22:a och går därmed till semifinal. Dusch, mat, glass, proppmätt. Sauna på hotellet med varm bastu och iskallt bad samt bubbelpool (Said måste ju som sagt utnyttja hotellets alla faciliteter för att få valuta för pengarna). - Den där bubbelpoolen ger jag inte mycket för, säger Said besviket. - Har du provat att trycka på knappen? frågar Ingela och när han gör det börjar det hända grejer. Grejt! Vi trycker in båda knapparna på en gång och lyckan är total, jetstrålar och bubblor och allt man kan tänkas önska av en bubbelpool. |
||
Semifinal. Peter Bosma klättrar storartat, längre än vad han har läst, och längre än ett helt gäng andra namnkunniga i semin, till exempel den svarte schweizaren Simon Wandeler och ryssen Salavat Rakhmetov. Bosma blir 17:e man, bara sex placeringar efter den store mästaren, F, som blir 11:a. Endast fyra klättrare toppar herrleden, François Petit (fra), Luca Zardini (ita), Maxim Petrenko (ukr) och Paul Dewilde (fra). Damleden toppas ur av Stéphanie Bodet (fra), Elena Choumilova (rys), Martina Cufar (slo), Liv Sansoz (fra) och Muriel Sarkany (lux). Efter överläggningar kom vi fram till att vi skulle komma iväg hemåt alldeles för sent om vi inväntade finalen, hade ju trots allt lång väg framför oss, så vi lämnade Wiener Neustadt och toppklättrarna åt sitt öde och gav oss ut på vägarna igen. Läs istället Åke Nilssons kommentar från finalen här intill.
Tack Göran Kropp och Henrik Ruthèr för lån av bil och tack till vår utlandscoach Åke Nilsson som skötte allt det praktiska på plats och bidrog med hemlagad gröt till frukosten. Samt alla andra som engagerar sig för svensk tävlingsklättring. 
av |
| sida 1 | sida 2 |