|
High Sport Magazine |
Tävlingar 1999 |
Sverigecup i Norrköping 6 mars 1999 reportage |
|
Kvalet – en pumphistoria Först upp på väggen var damerna. Herrarna klättrade sedan på samma leder, med modifikation. En hel del grepp hade allt försvunnit när det var deras tur. Damkvalet var – hårt. Tre leder, varav redan den första framkallade en sådan pump att underarmarna hade förvandlats till obrukbara vedträ’n när det var dags att ge sig på tvåan – efter fyra minuters vila. |
|
|
Vilken smärta! Få kom långt på den andra leden som liksom ettan var lång och ihållande med mer takklättring än någonsin i något damkval förut. Direkt efter tvåan följde en topprepsled där flertalet av greppen bestod av minimal struktur, väggen var vertikal. Helt klart svårbemästrat med smärtande armar och motsträviga raknande fingrar. Överraskning från Västervik Speciellt på den sista leden var det de obeprövade korten som regerade. Medan många av de topptippade damerna halkade av redan på den inledande traversen, drog tre lovande sverigecupdebutanter från Västervik ner stora applåder från församlingen, genom att smidigt och lätt smyga sig upp och nästan toppa ur. Mer sånt vill vi se! Ingen toppade ur I princip alla damerna trodde att de hade gjort bort sig i kvalet – innan de insåg att lederna faktiskt var ett (eller till och med två) snäpp hårdare än brukligt. Sålunda var det ingen som toppade ur någon av lederna. Genom att klättra jämnt och vara bland de bästa på alla lederna tog Eugenia Bolander täten inför finalen, före Jenny Förander och Malin Stämberg, Västervik.
Så herrarna. Även här var det hårt, i alla fall på första leden. Efter den inledande rampen kom en kruxpassage över till strukturväggen där en efter en ploppade av. När även landslagets Henrik Ruthèr gick samma öde till mötes frestades man att tro att ledbyggarna överskridit gränsen för det fysiskt möjliga, men sedan var det unge Fredrik Arlbrandts tur att visa var skåpet skulle stå. Utan synbar ansträngning (nja, kanske lite) svingade han sig förbi och tog sig smidigt ut i det avslutande taket. Fler följde sedan hans exempel. Bland annat Tomas Lundgren, Said Belhaj och Peter Bosma, alla inbegripna i toppstriden i Sverigecupen, gick långt ut i taket. Publikens man Andra leden toppades ut av bland annat Bosma, Ruthèr och Stefan Rasmussen, som tog hem spelet om publikens gunst genom att klippa i toppankaret mitt i en enarmspull-up. Att han sedan var den ende som lyckades toppa ur den avslutande balanstricksleden gjorde honom inte mindre populär.
Damerna först, som traditionen bjuder. Återigen är lederna i hårdaste laget. En takpassage, med två stora strykjärn men inte mycket mer och brist på goa fotsteg, suger musten ur hela startfältet som den här gången består av åtta tappra. Eugenia Bolander och Annika Bergqvist lyckas hugga strykjärn nummer två innan de faller och tillskansar sig därmed tredje- och fjärdeplatsen. Förbundskapten, mamma och - bäst Endast Sofia Sandgren och Anita Rostén forcerar den tunga passagen och når över läppen. Strax därefter går Sofia bet på resten, Anita veknar några grepp längre upp. Det övre taket förblir därmed oklättrat, men en segrare har korats och det blir Anita Rostén, som trots att hon trappat ner på verksamheten på grund av skada och är nyutnämnd förbundskapten för landslaget, inte låter sig klättras förbi i första taget.
Dags för gentlemännen. Ledbyggarna har fått kalla fötter och sätter upp stora grepp i början för att försäkra sig om att få se några goa gubbar uppe i taket. Väl där går de ett stenhårt krux till mötes. Först att nå dit var Henrik Bolander, men kruxet blev hans överman. Även Stefan Rasmussen kommer till samma ställe – genom att släppa fötterna och gå armgång istället. Sedan är det bara de båda potentiella cupvinnarna kvar, herrarna Bosma och Belhaj. Vilorna som avgör? Först får vi se Peter Bosma göra ett taktiskt lopp med flera betydelsefulla vilor, bland annat medelst huvudet. Han hänger också länge och "vilar" ute i taket, innan han går på kruxet, klarar det, når toppjuggen under folkets jubel...och tappert hänger kvar och kämpar för att klippa i toppankaren. Han tvingas dock slutligen ge sig. Detta är Said Belhajs chans. Toppar han ur och klipper slingan vinner han hela Sverigecupen. Han vet det. Publiken vet det. Peter Bosma vet det definitivt. Handsvett för publiken Musiken är nervpirrande, Said börjar klättra, publiken svettas. Det ser lekande lätt ut upp till taket. Han får en bra vila. I början på taket ser klättringen också kontrollerad ut. Han gasar på, tappar fötterna, stressar lite genom kruxet, faller. Det är två grepp kvar till toppen. Peter Bosma har vunnit, Said Belhaj tar hem silvermedaljen. I såväl denna deltävling som i hela Sverigecupen.  av Jenny Förander |