19 september 2000 När vi fick nog av Rockmastertävlingen (den borde väl egentligen heta plasticmaster!), började vi söka av Arco med omnejd efter fina block. Väldigt nära tävlingsväggen finns ett område där vi spenderade två dagar. Egentligen var det inte alls så bra - de lätta problemen var grymt polerade och under några block luktade det avskräde. Men vi fick i alla fall våran resa konkretiserad genom ett nytt problem - en 7a+ travers! Klätteraffärerna i Arco, vilka är många, spelade ett väldigt fult spel; de hade massvis med läckra produkter och väldigt låga priser. Något som är farligt för två skandinaver med begränsad resebudget. På väg ut ur Arco stannade vi till i ännu ett boulderområde. Ett ställe med väldigt tillrättalagd miljö - grusade stigar, översiktskarta över stenarna och fem olika cirklar som var utmarkerade med färgade pilar på blocken a là Fontan. Eftersom vi var lite halvslitna beslöt vi att göra den röda, difficil, vilket måste betyda lätt på italienska ;). Efter 23 sådana var vi ännu tröttare så efter lite snabba kolhydrater riktade vi VW-grillen mot Rovereto. Sista världscuptävlingen i bouldering höll nämligen hus på Roveretos torg över helgen. Så, på fredagen började kvalet där 20 tjejer och knappt 40 killar slogs på problem som för killarna låg på mellan 6c och 7c i svårighet. 6 min att försöka lösa problemet sedan 6 min vila innan nästa block. Totalt skulle 6 problem slitas på. Kvalet var väldigt tekniskt - tex såg vi Chris Sharma slita på en slabb nonstop i 6 min utan att göra den! 20 herrar och 20 tjejer kvalificerade sig till finalen, för att göra det krävdes minst 3 skickade problem. Skulle gärna se lite svenska deltagare - är säker på att det finns flera som skulle ha chans till final. Finalen på lördagen började med damernas problem som var alldeles för hårda. Av totalt 6 problem gjorde vinnaren Sandrine Levet (FRA) 4st. Tvåan Olga Bibik (RUS) och trean Liv Sansoz (FRA) lyckades bara sätta 3 problem. När det sedan var dags för herrarna började det regna. Eftersom jag (Simon) fick hänga med in i isoleringen, pga att jag skulle massera Timy Fairfield innan tävlingen, såg jag frustrationen och osäkerheten bland deltagarna - ingen visste om finalen skulle bli av eller ej. Arrangörerna var ännu osäkrare; först kom de in och sa att finalen skulle bli på söndagen om alla gick med på det, om inte skulle kvalresultaten bli finalresultaten. Alla ögon riktades direkt på Salavat Rachmetov som ledde efter kvalet och säkert ville ha de 2000 dollarna i prispengar. Sedan blev det värsta rabalder om att deltagarna inte skulle pressas att avgöra ett sådan viktigt beslut. Så efter ytterliggare diskussioner sas det att kvalresultaten skulle gälla och morgondagens klättring bara skulle bli en show utan betydelse. Då blev öststatarna helt galna eftersom de då skulle missa chansen att tjäna en årslön om de nu skulle vinna. Så efter att de tagit ner och pratat med varje deltagare kom det slutgiltiga beslutet - finalen blir på söndag morgon. En final som liksom damernas verkligen satte deltagarna på plats. Antingen var slutgreppet "omöjligt" att matcha på eller också var greppen ofattbart små eller så fanns det inga fotsteg... Salavat Rachmetov (RUS) och hemma favoriten Christian Core lyckades i alla fall besegra 4 problem. Chris Sharma som nog egentligen klarade fler moves än de andra fixade "bara" 3 problem och blev också nummer tre i finalen. Totalsegrare i världscupen blev ganska överlägset Pedro Pons (ESP). Därefter Salavat tätt följd av Daniel Du Lac (FRA). Till sist kan vi i alla fall konstatera att bouldertävlingar är mycket roligare att se på än rep - mer action, många som klättrar samtidigt och man ser verkligen hur hårt det är. /sj/sj