High Sport
Magazine
nyheter Tjejseminarium, göteborg 17 mars 2001
text: Unn Karlsson
foto: Anders Averdal
 
TJEJ-KLÄTTERSEMINARIUM I GÖTEBORG
17:e FEBRUARI 2001
Lynn Hill, Catherine Destivelle, Robin Erbesfield... många var namnen som flimrade i hjärnan under den inte alltför lagenliga bilfärden i "Blå Pärlan" från Stockholm till Göteborg. Visionerna om hur detta klätterseminarium skulle ta oss till de högre klättermässiga höjderna fick hjärtat att slå små glädjeskutt. Väckarklockans ilskna tjut morgonen därpå i den arla morgonstunden däremot fick mig att förbanna alla hurtfriska människor (Lutheraner) som anser att arbete utförs bäst i ottan...

Ett sextiotal tjejer med blandad klätterbakgrund och erfarenhet hade anmält sig till seminariet. Läs om den föregående meningen: SEXTIO tjejer!!!

Vi delades upp i två grupper för att köra stationer på Fysiken respektive Klätterfabriken. På min lott föll att börja i Klätterfabriken där inriktningen var bouldering. Efter en mjukuppvärmning med Ulrika Tiegs med allmänna råd om vikten av att överhuvudtaget värma upp samt en uppvärmning à la Friskis och Svettis var vi redo för "not the big walls but the tough" walls.

Station nummer 1: Systemvägg: Fortfarande något småfrusen tittade jag klentroget på Systemväggen framför mig och bara tanken på att tortera mina fingrar på den gravt överhängande väggen försedd med trägrepp fick mina fingrar att blöda... Mia Kero instruerade om olika sätt att använda Campusboard och om hur olika teknikövningar kunde utföras på systemväggen. Trots mitt nyskapta mantra: Lynn, Lynn, Lynn så var den allmänna känslan "svag, svagare, svagast". Nåväl, dagen hade ju precis börjat.

Station nummer 2: Boulders: Alla tänkte nog i sitt stilla sinne att de här olika problemen löser vi lätt. Ack vad man kan bedra sig. Vi försökte urskulda vår svaghet med att boulderskaparen har en räckvidd utöver det normala... men det var nog inte det egentliga problemet, "Lynn" skulle ha klarat dem trots sina 150 centimeter över jorden... Åsa Stenlund talade om vikten av att även öva på svårare boulders. Många av oss vet säkert med oss att vi bouldrar omkring lite håglöst och satsar på "juggarna" mitt framför näsan eller helt enkelt bygger en boulder med de moves man känner igen... Fel, fel, fel, den mänskliga naturen vill ju naturligtvis känna sig duktig, vilket gör att vi gladeligen bygger boulders med moves som vi behärskar väl vilket inte leder till vår klätterutveckling. Ta upp huvudet ur sanden och öva slopers, crimpers eller något annat som är lika upphetsande men nyttigt som fisklevertran. Åsa, vi återkommer nästa gång och då, då ska vi klara av ALLA dina problem!



Anita Rostén


Åsa Stenlund

Elisabeth Magnusson







Station nummer 3: Catchmoves: Ett par av mina klätterkompisar av det manliga släktet tar ständigt tillfället i akt att catcha. Jag har inte riktigt förstått tjusningen i det hela när de som schimpanser slänger sig till nästa grepp. Inser dock nyttan av att kunna tekniken, så jag får bearbeta fallrädslan och ge mig hän. Vi tjejer (för att generalisera) försöker för det mesta att ta till en knixig lösning som kanske endast drar ut på pinan...

Station nummer 4: Uthållighet/Stora muskelgrupper: Övning i att hålla sig på väggen under en längre tid. Övningen bestod i att traversera på vertikal samt överhängande vägg genom att använda minst 20-30 grepp. Vid det här laget började svetten att lacka och morgonkylan hade definitivt givit sig av.

Station 5: Skapande av boulders i tak: Mer eller mindre lyckade boulders konstruerades under förtjusta fniss. Väldigt svårt att utvärdera svårighetsgraden på de skapade problemen. Ego som har extremt svårt att "läsa och memorera leder/problem" stod förmodligen för ett av de mindre lyckade problemen såvida man inte har en albatrossräckvidd mellan armarna samt är skapt som en gummisnodd.

Station 6: Stretching: En noggrann genomgång av stretching för hela kroppen gicks igenom av Ulrika Tiegs (sjukgymnast) innan det var dags för lunch. Goda råd såsom vad man inte ska göra vid "pump" (inte stretcha ut vilket gör att skador kan uppstå) samt goda råd för att få mjölksyran att försvinna ur kroppen. Joggning, mineralvatten eller äta gurka kan påskynda processen av avyttrandet av mjölksyran.

Överrörliga muskler är ett ganska vanligt fenomen hos tjejer och om man vet med sig att man är överrörlig rekommenderas att behandla musklerna under stretching med varsamhet, inte överdrivet tänjande. Nacken anses också vara ett glömt område för de flesta. På grund av all anspänning som nacken får bära bör varsam stretching av denna också ske. Under seminariet fanns möjlighet att till självkostnadspris köpa ett häfte med bra beskrivningar på stretchövningar.


Efter lunchen samlades hela tjejgruppen i Fabriken för att lyssna på ett föredrag av Anita Rostén.

Olika träningsrelaterade frågor behandlades.

  • Styrka
  • Uthållighet
  • Teknik
  • Psyke
  • Konditionens betydelse
  • Rörlighet
  • Kost
Anitas bakgrund med 12 års klättererfarenhet inklusive många års tävlingsklättring, förbundskapten för klätterlandslaget samt idrottsutbildning gjorde henne till en mycket lämpad föredragshållare för oss 60 seminariedeltagare. Vi absorberade allt av hennes träningskunskap och inspirerande föredrag som definitivt gav mersmak!

Under eftermiddagen var det hallbyte för de båda grupperna och vår grupp förflyttade sig till Fysiken där olika repteknikövningar skulle äga rum. Dynamisk klättring, takklättring, ledläsning samt övning I att bygga upp sin "rörelsedatabas" stod på agendan. På de olika stationerna fanns en instruktör tillhanda för att komma med matnyttiga tips vid behov. Dock blev övningarna på Fysiken lite mer ostrukturerade än övningarna på Fabriken då gruppindelningen inte var lika strikt och det var lite oklart hur vi skulle cirkulera på de olika stationerna.

Efter avslutat pass var det dags för den totala stretchingen som skulle öka våra möjligheter att utan kranhjälp ta oss ur sängen den följande dagen...






Seminariet var väldigt uppskattat av alla oss deltagare och vi väntar förväntansfullt på seminarium nummer 2... Ett andra seminarium skulle (om man får önska fritt!) kunna löpa över en hel helg och ge mer tid för individuella råd till deltagarna samt fördjupa alla de intressanta ämnen som fördes upp.

Främsta fördelen med detta seminarium, vilket är en åsikt jag troligen delar med de flesta, var INSPIRATIONEN! Dessutom kan vi addera ett antal nya klätterbekantskaper till vår klätterdatabas! Trots den kvalitativa stretchingen under seminariet var det länge sedan min rygg bad om nåd på ett sådant desperat sätt... Slutsats från detta: Hm, man kanske ska försöka undvika juggarna och sluta smörklättra...

Tack alla Ni som arrangerade en toppendag!!!

text: Unn Karlsson
foto: Anders Averdal