|
High Sport Magazine |
artiklar |
The Fish av Tomasz Ratajczak sida 2 (2) |
|
Hur gick det att aida? Det måste ha varit en ny upplevelse för dig. Eeeh, det var Huub som fick sköta aidningen. Det var nog bäst så. Han hade erfarenhet sedan tidigare men det tog honom 3 timmar per replängd att aida sig igenom de svåraste replängderna. Hade jag fått göra det så... ja, vi hade nog fått några fler bivacker. Jag måste nog också säga att förstemannen hade det ofta bättre än den som följde. Andremannen fick ju bära den tunga ryggsäcken och på vissa ställen fick han göra några pendlingar som inte var att leka med. Hur var klättringen efter andra bivacken? Det var ganska löst men lätt så det var inga problem. Allt som allt tog det oss 32 timmar effektiv klättertid. Infann sig någon bergsbestigarkänsla när du kom upp till toppen? Ja det gjorde det verkligen. Vad var det roligaste under klätringen... Det var nog att komma upp till första bivacken. Vi hann upp dit precis innan mörkret så man var ganska lycklig för att man slapp klättra i mörkret. |
Huub försöker spå morgondagens väder. Foto: Petter From |
Andra bivacken. Foto: Petter From |
...och det tråkigaste? Tråkigast var nog aidklättringen. Långsam, bökig, omständlig, usch. Hade ni bra väder under klättringen? Ja hyfsat. Tyvärr så hade det regnat innan så det var lite ganska blöt på klippan. Pga det fina vädret började vattnet avdunsta från klippan och vi fick klättra större delen av leden i dimma som gjorde att det var kallt på standplatserna och mycket kallt på nätterna. Var det några andra som klättrade leden samtidigt med er? Nej, vi var det första replaget på The Fish för i år. Anmarschen och nedstigningen? Det har man hört talas skall vara den jobbiga biten på big wall. Det tyckte nog inte vi. Man går upp till en refugio kvällen innan man ska börja klättra och därifrån är det inte så långt till insteget. Sedan när man väl kommit upp till toppen så finns det en lift man kan åka ner. Tar typ 10 minuter. |
|
Är big wall en upplevelse du rekommenderar andra? Ja verkligen. Det var mycket fin klättring, inte alls så löst som jag trodde att det skulle vara. Det är en speciellt känsla att befinna sig så högt upp på en vägg. Naturen i Dolomiterna är också storslagen vilket ytterligare höjer klättringens kvalité. Det blir alltså fler sådana turer för dig i framtiden? Ja det tror jag absolut. |
Äntligen på toppen. Foto: Petter From
|
| sida 1 | sida 2 |