High Sport
Magazine
artiklar Jotunheimen 5-6 maj 2001
av Ola Hillberg
 
Jotunheimen 5-6 maj 2001

Maj är en alldeles utmärkt månad för att göra skidbestigningar i Norge.

Trots ett pressat vårprogram hade vi bestämt att vi skulle göra ett försök och komma iväg på en liten "tur".

Efter en veckas mer än vanligt koncentrerat tittande på olika väderleksrapporter var det bara att konstatera - ett fett högtryck hade placerat sig över västra Norge. Ett sådant tillfälle gick inte att missa. Det var bara att ta fram skidutrustningen och sätta sig i bilen för att 9 timmar senare nå vårt mål, Jotunheimen.

Vi stack iväg på fredag kväll och hade vid 23-tiden kommit till Lillehammer.

Då kände vi att det var dags att stanna över natt och när vi såg en skylt med hyttor svängde av E6:n för att slå läger (i en hytta). Norge har ett sunt hyttsystem, man lägger 300 Nkr i ett kuvert, tar stugnyckeln och sedan är det bara att gå och lägga sig.

Vår målsättning var att skidbestiga Galdhöpiggen men efter telefonsamtal med Anders Swensson (UIAA utbildad guide bl a verksam i Jotunheimen) fick vi reda på att alla vägar var avstängda och de flesta hyttor stängda förutom Krossbu som var öppen över helgen. Anders föreslog följaktligen Krossbu, han hade varit där veckan innan med en grupp och gjort många fina toppturer.








Vi kom upp till Krossbu vid lunchtid i ett strålande väder. Snabbt gjorde vi oss i ordning för att försöka nå Stora Smörstabbstindan 2208 meter, det är den markanta toppen som ligger närmast Krossbu, ca 3-4 timmar till toppen (bild 1-4).

Dag två satte vi fart förbi Smörstabbstinden över den relativt
flacka glaciären (Smörstadsbreen) mot Skeje och dubbeltoppen Sokse Det tar några timmar att ta sig fram över glaciären och det är värt besväret. För sedan väntar ett stort antal lämpliga skidbestigningstoppar.

Vi fick ge upp vårt försök att nå Skeje (bild 5) eftersom det var alldeles för exponerat för Skaj (vår norska buhund), men vi fick i alla fall ett fint åk ner.

Sokses ena topp (bild 6) klarade han dock senare galant trots en brant snö ränna och en exponerad topp (bild 7-8).


Efter en 10 timmars dag i fjället med strålande sol känner man sig lycklig (bild 9-10). Man känner sig så lycklig att man genast vill återvända och om vädret är fint i Pingst och vägarna öppna till Galdhöpiggen kommer vi nog inte kunna motstå än en gång plocka fram skidorna och sitta i bilen 9 timmar.

Länkar till bra hyttor med betjäning i området:
http://www.krossbu.no
http://www.spiterstulen.no


Ola Hillber av
Ola Hillberg