|
High Sport Magazine |
artiklar |
närbild Johan Nilsson av Jenny Förander sida 1 (2) |
|
Klättringen en vändpunkt i livet Johan Nilsson fann vad han alltid saknat – och vann sin självkänsla |
|||||
Han är en mytomspunnen klättrare, tillika god historieberättare. För Johan Nilsson tycker det är viktigt att bevara de gamla historierna från klättringens svunna dagar. Märkliga händelser och intressanta personligheter har det aldrig rått brist på i klättermiljön, och intresset var stort när göteborgs förlorade skåning (numera stockholmare) kom tillbaka till byn för att visa bilder och berätta om sina upplevelser från åttiotalets glada dagar, i Utby och annorstädes. Under halva hans levnad har klättringen varit en trogen följeslagare. Det betyder 17 år då all ledig tid har investerats i klättring, men han säger själv att han inte ångrar någonting. Det har varit värt varenda sekund. Jag har klättringen att tacka för nästan allt, säger han.
|
Johan Nilsson klättrar VPS (fd. DNA) 8 på Resilinväggen. Namnet VPS betyder Violent Passion Surrogate – från en bok av Aldus Huxley. Ursprungliga namnet DNA utläses Du Når Aldrig – syftandes på Piotr Bober som dock lyckades hitta en ny lösning och klarade leden. Om det var därför den sedemera döptes om förtäljer inte historien.
Foto: Henrik Sennelöv.
|
||||
Första gången han provade på att klättra innebar en vändpunkt i livet. - Det kändes som att jag hade funnit vad jag alltid saknat. Jag som fallerat i alla lagsporter upptäckte något som jag hade en naturlig fallenhet för. Det är ju ett faktum att många klättrare är tragiska i lagsporter. Visst var han ganska duktig på att hålla balansen på en skateboard, men skateboardmiljön bestod av asfalt och ramper i förorten. Som klättrare fick han leva ute i naturen. Och skaffade sig den självtillit han tidigare saknat. - Det kanske är ett bakvänt sätt, men i mitt fall stärkte det självkänslan – att göra saker där man är rädd ibland men övervinner sin rädsla. Plötsligt hade jag något som gav mig självtillit utan att behöva hävda mig över andra. Han beskriver glädjen i att behärska sin kropp när alla rörelserna fungerar – en känsla driven till sin yttersta spets inom bouldringen – men ser den psykiska dimensionen i klättring som lika viktig. - Jag tror att de flesta som klättrar är ute efter något mer än den rent fysiska utmaningen, säger han. I verkliga livet konfronteras vi ofta med svåra situationer. I många fall tvingas man att ge sig. Men inom klättringen kan man utan några egentliga insatser försätta sig i situationer där man känner motstånd och vill kapitulera, där man är rädd och det enklaste vore att ge upp, men man kämpar vidare och övervinner sin rädsla. Att våga, trots att man är rädd, ger en inre känsla av tillfredsställelse som man kan leva på länge. |
|
|
|
|
Ole Anders Nöst klättrar "PCP" 7+, Resilinväggen Foto: Johan Nilsson |
| sida 1 | sida 2 |