High Sport
Magazine
artiklar Klätterabstinens
av Jenny Förander
 
Klätterabstinens?
Lugn. Vi ses på Hollywoodväggen på onsdag kl. 18.00


Du har just insett vad livet egentligen går ut på.

Funnit den där aktiviteten som fyller upp tomrummet i din tillvaro, och får dig att känna dig alldeles ...lycklig.

Du har blivit klättrare, och vill bara ut, ut, ut ...lära dig mer, mer, mer.

Uppleva den där känslan av delaktighet, komma riktigt nära, bli ett med den vilda naturen istället för att bara se på, som en anonym åskådare.

Dina vänner fattar ingenting.

- Vaddå klättra? Vaddå naturupplevelse? Sätt på Ett med naturen, vettja.

Sedan följer den klassiska utläggningen om det meningslösa i att klättra upp för den branta sidan på berget när det finns en slät och fin promenadstig på andra sidan. Och förresten så ska man ju ändå bara ta sig ner igen och börja om. Sicken idioti...


Klätterkväll med Highsport
 
Ett klassiskt scenario för en nybliven klättrare. För att klättra skall man ju helst vara två (minst), men efter nybörjarkursen i klättring kanske man finner sig stå där med sin nya blanka kilar uppfordrande klirrande i selen, och inte en enda potentiell säkringsman så långt ögat når.

Klätterkväll med Highsport
 
En tröst i bedrövelsen; du är inte ensam.

Nu finns det dessutom en ljuspunkt i mörkret för alla som inte har möjlighet att komma ut och klättra så mycket som de skulle önska i brist på likasinnade.

Ljuspunkten heter High Sports klätterträff. Varje onsdagskväll klockan 18 träffas alla som har lust vid Hollywoodväggen i Utby för lite anspråkslös klättring i goda vänners lag. Deltagarna bestämmer nivån, alla ska få chans att klättra oavsett om man är nybörjare eller gammal bergsget med otaliga toppar på sitt samvete. Klätterkvällar vänder sig lika mycket till erfarna klättrare som vill träffa nya klätterkompisar och få tips och råd av andra.

High Sport Magazines reporter gjorde ett nedslag i verkligheten och besökte en Onsdagsträff en ljum augustikväll.

- Man skulle kunna hänga upp två-tre volvobilar i det här repet, säger Janne Ekfeldt förtroendeingivande medan han demonstrerar säkringsteknik för Sandra Johansson som är novisen i sällskapet.


Efter att ha hållit ett otal kurser i Göteborgs Klätterklubbs regi vet Janne hur man får eleverna att våga lita på utrustningen.

Vi har promenerat från Hollywoodväggen och befinner oss nu strax nedanför Övre väggen, vid lederna Myran 4-, Mirceas led 6 och Laybacksprickan 5-. Lars Gustafsson och Lotta Brenkner går upp bakvägen för att sätta upp ett topprep på Laybacksprickan.


Även Angela Ågren sällar sig till vårt lilla sällskap. Det är tredje gången hon är ute och klättrar och hon har redan blivit totalt klätterbiten.

- Jag bor i Bergsjön och har ofta gått förbi här och sett dem som klättrar, och tänkt att jag skulle vilja pröva på, säger hon. Men jag trodde det skulle vara mer tidskrävande, att man skulle banka in egna säkringar i berget och så.

- REP! Ropar Lotta och Lars samstämmigt uppifrån, sekunden innan repet rasar ner i backen. Janne inspekterar att knutarna sitter som de skall på toppen och sedan är det bara att ge sig i kast med denna klassiska led, ett äkta skolboksexempel på laybackteknik. Lars visar sig behärska den med bravur.

Han gick en klätterkurs med Stefan Gustavsson (f.d. ordförande i svenska klätterförbundet) i Bohuslän i våras, och det gav blodad tand.

- Jag vill komma ut minst en gång i veckan och eftersom jag inte hade någon att klättra med hörsammade jag inbjudan till en klätterträff, säger han.


Klätterkväll med Highsport
Vad fick då Lars att börja klättra?

- Det är väl 50-årskrisen, skrattar han, och fortsätter att han alltid har varit mycket uppe i fjällen och vandrat och gått upp på toppar.

- Jag tänkte att om jag gick en klätterkurs skulle jag kunna ta mig upp på lite brantare ställen, säger han.


Klätterkväll med Highsport Det var samma orsak som fick Janne Ekfeldt att gå en klätterkurs för tolv år sedan.

- Jag började klättra för att kunna göra lite brantare grejer i fjällen, säger han. Men sedan jag började klättra har jag aldrig vandrat i fjällen. Det är ju en fråga om prioriteringar, och då blir det alltid att man åker till någon plats med bra klättring istället.

Lars Gustafsson har dock förhoppningen att hans längtan till fjällen inte skall vara helt satt ur spel, det nyvunna klätterintresset till trots.

Så blir det min tur att dra på klätterskorna. Mitt uppdrag: leda upp och sätta ett topprep på Myran. En uppgift som tedde sig svårare än väntat. Åtminstone bökigare, då jag fick kräla omkring inne i en massa busksnår för att hitta några lämpliga säkringspunkter. Och så räckte ju inte det statiska repet fram till kanten.

Ett riktigt B-ankare, får jag erkänna, och tid tog det, så Janne var naturligtvis inte sen att pika mig som den simpla bultklättrare jag är. Nåväl, det är väl sådant man får tåla när man har fått smak på bultarnas förledande lockande värld... (men visst glimmar de vackert i kvällssolen..?!)


Nej, nog om denna heta potatis. Nu är det Sandra Johanssons tur att debutera som klättrare på Myran. Att hon är här över huvud taget är kompisen Lotta Brenkners förtjänst.

- Jag har aldrig kommit på tanken att klättra förut, säger Sandra. Men så en dag sa Lotta helt plötsligt: visste du att jag har börjat klättra?


Så då blev det för Sandra att följa med och prova på. Och jodå, hon kom upp på Myran.

- Det var kul och lite enklare än jag trodde, jag trodde inte att jag skulle komma upp här, säger hon. Och det var mycket lättare att lita på utrustningen än vad jag föreställt mig. Jag kände mig trygg direkt. Att tänka på att repet håller för tre volvobilar känns ju förtroendeingivande.

För dem som ville prova på något lite hårdare blev det också ett frest på Mirceas led, som ju kan bita ifrån ordentligt. Vågar man inte lita på sina fötter är man snabbt ute på hal is.


Klätterkväll med Highsport
Så börjar skymningen falla över Utbys klippor, och det är dags att packa ihop sina saker och bege sig hemåt. Alla de församlade säger sig gärna återkomma även nästa onsdag. Kanske kommer även fler att ansluta sig i och med att onsdagsträffen blir mer känd i vidare kretsar. Verksamheten kommer att fortgå under hösten, så länge det inte blir för mörkt och för kallt. Eller regnigt. Kanske kan det då bli en fortsättning även inomhus.

Ett gott initiativ tycker jag. Ett opretentiöst forum för klättrare att träffa andra klättrare behövs.


Jenny Förander av
Jenny Förander